Jo, det är sant! Ikväll har Johnny ridit ut på Natta med Sofia och Edwin. Och Ässi, såklart. I kolsvarta mörkret. Hade gått jättebra, och naturligtvis ett ypperligt sätt att motionera en älskad Mallefröken på. Misstänker att det inte lär vara sista gången. Fast det är klart, beror kanske lite på hur grym träningsvärken blir i morgon:)

...  har jag fått idag, och sånt är jobbigt. Men också nödvändigt ibland (lyckas jag intala mig:) om man ska kunna utvecklas. Denna gång är kritiken till viss del befogad, men samtidigt får jag klä skott för uttalanden och händelser som jag inte rår på, och då känns det extra jobbigt. Skitjobbigt, faktiskt. Sen hör det till saken att jag inte alls är någon baddare på att ta kritik, heller...

Men, tänkte jag när jag deppade lite, det är väl bara att bryta ihop och gå vidare, antar jag. Vad är alternativet?

Efter en långpromenad med vännen A och småhundarna Fia & Bella kändes allt faktiskt lite bättre igen. Däremot inser jag ju att det finns en del att jobba med...