... undersökning har vi varit på idag.

Ja, Ad-röntgen och HD-röntgen, såklart... på Bästa Blixtra. (Även om man ibland misstänker att det skulle behövas även en adhd-undersökning:)

Det blev ett långbesök hos bästa veterinären XL-Vet med sovmedel, röntgen både fram och bak och borttagning (op) av onödiga sporrar i bak - när hon ändå sov. (Vägde henne: 25,2 kg!)

Lite annat pyssel hann vi också med medan hon sov, djupgående öronkoll och lite kloklippning (mest för att jag inte ville hålla på med detta när hon kom hem och var sydd på bakbenen).

Men hu - vad hon tyckte jag var hemsk som lät henne gå igenom detta. Och dessutom vakna utan att jag fanns vid hennes sida. Som grädde på moset köpte jag också en tratt som hon måste ha så hon inte rör stygnen på bakbenen...

Om den tycker hon inte. Hon lärde sig på två röda hur man monterar av den - och då suckade jag och tänkte, att vad hade jag förväntat mig? Hon är ju kreativ den här malletjejen, så det är väl klart att hon skulle lista ut det på kortast möjliga tid...

Hon har ändå - nu, ikväll - accepterat den hyfsat väl. Men titt som oftast kommer hon och tassar utan tratt... och då vet jag inte om det är hon själv eller nån annan som tagit av den...

Mellan sejourerna med Blixten hann veterinären också träffa Ässi en sväng, här är man effektiv och försöker få in allting på en och samma gång...

Hem åkte jag efter några timmar, dryga 3 000 kr fattigare... men jag hoppas det var värt det:)

• När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.

• Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.

• Bits inte när det räcker med att morra.

• Låt andra veta när de inkräktar på ditt område.

• Spring, hoppa och lek en stund varje dag.

• Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.

• Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra männikors beröring

• Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset

• När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen

• Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.

• Njut av den enkla glädjen i en promenad

• Var lojal.

• Låtsas aldrig vara något du inte är.

• Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det

• När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara

... på klubben har vi hunnit med idag.

(Ketchupeffekten, ni vet. Ibland händer inget och sen händer allt på en gång...)

Skogen på förmiddagen, tillsammans med Eva, Tomas & Bella och Jill, Johan & Dunder. Gick superbra för alla hundar, hyfsat jämna i tid var de också (hrm...;).

Roligt. Ett kul gäng att köra med också,  och dessutom hundar i typ samma ålder.

Fyra skick, sen promenerade J och jag med Blixtra nån halvtimme innan vi åkte hem, och hon var grymt trött.

Och jag undrar verkligen - på riktigt - om det finns något så underbart som en malle som är trött av gott arbete? Tror inte det...

(Ska tillägga att hon var mera vild än tam igår, understimulerad och regnet formligen vräkte ner och ingen ville gå ut - å hu vad jobbig hon var;)

Hem och vilade en stund - ja, Blixtra iaf, vi andra körde lite söndagsröj. Tillbaka till klubben på eftermiddagen, för att köra lite lydnad. Sofia & Clara var med och hade Fia (som sagt - nu är sötebrödsdagarna över:) och Bella med sig och tränade agility, medan Blixten och jag körde appellydnad. Med varierande framgång.

Tränade framförgående, hopp-sitt, inkallning och apportering. Som sagt - med varierande framgång:) Men det är väl så det ska vara. Vi harvar väl på en stund till... innan vi börjar fundera på tävlingsanmälan...

Däremot anmälde vi faktiskt till SKK Int utställning på Högbo Bruk i september. Bella & Blixten. Vi var dit förra året då Sofia ställde Fia och blev omedelbart förtjusta i det jättetrevliga utställningsområdet, så det kommer att bli en favvoutställning för oss.

 (Oavsett resultat, får jag väl tillägga:)

... fanns det i Fias mage. Hon har lurat oss kapitalt, allihopa.

Igårkväll hade hon t o m mjölk i tuttisarna. Och låg i valpningsställning (raklång med näsan mellan frambenen)... Den lilla rackartussan.

Eftersom ingenting har hänt som visar att hon tänker påbörja någon valpning, åkte vi idag till Rembackens Djurklinik utan för Uppsala...

... för att röntga lilla (?) sheltiemagen. Min stora fasa var att det skulle ligga 3-4 döda valpisar där inne, som vi måste skära ut.

Icke så, däremot var det tomt. Soprent. Förutom tarmar och annat kollijox.

Så tråkigt. Hur vi har längtat efter dessa valpisar. Och så bidde det inga.

Men, shit happens.

Det är världsliga saker, Fia mår bra och inga döda valpar. Värre saker har hänt i världen, så nu drar vi åt svångremmen, går in på vatten-och-bröd-dieten och börjar motionera.

(Den här lilla fröken har ju sluppit de tidiga morgnarnas cykelpromenader, fått äta Starter sedan några veckor tillbaka, blivit matad med äggula, och allmänt över-ompysslad.... Så det är väl klart att hon inte har klagat direkt...:)

Sen funderar vi på om vi gör ett nytt försök vid nästa löp, under förutsättning att Fia mår bra och är god kondition - och  blir det så kommer jag att ultraljuda i ett tidigt skede...

... kan skifta riktigt.

Från solnedgång mellan björklöven...

... till dis över ängarna när värmen flyr och nattemperaturen sjunker...

Härligt vilket som. Och känslan av höst närmar sig...

... har gjort det igen. Bort sig, alltså.

Såg igår Gunilla Ternert på TV, regionchef på Kriminalvården,  uttala sig om våldtäkten på den 12-åriga flickan som utfördes av en 41-åring som tidigare suttit inne för livstids fängelse, men som släppts ut i förtid.

Och man vet inte om man ska skratta eller gråta, när man hör denna Kriminalvårdens språkrör öppna käften. Man undrar ibland hur det går till när förståndet försvinner så kapitalt? Hur man i direktsändning kan sitta och säga att "Rent tekniskt har vi inte misskött oss".

Nehej, det säger du - hur många håller med om det? Flickan, och hennes föräldrar - vad säger de om saken undrar man då?

För mig är det obegripligt hur man kan sitta och svära sig fri från ansvar för detta - och då undrar jag, vem bär då ansvaret, om det inte är Kriminalvården? Och framförallt undrar jag - var har det sunda förnuftet tagit vägen?

Inte har det landat hos Ternert i alla fall.

Inte ens mellanlandat, skulle jag vilja säga.

(Hela artikeln kan ni läsa här!)

... i Köpingen har vi varit ikväll. Jobbade med visningar, och hade Blixtra med mig i bilen, så efter avslutat jobb på kontoret vid 19 gick vi en promenad i Centrum. Och DET är jobbigt för Bästa Blixtra, som är van att skrutta omkring på stallbacken hemma...

Här finns det mycket att nosa på, mycket att titta på, hundar, människor, bilar och allt annat. Vi promenerade nästan en timme, med små avbrott för korta platsliggningar (invid cykel & gångbanor), inkallning vid skolans busslinga, lägganden, sättanden (med jämna mellanrum), framförgående - sakta och massor av mera bus. Lite linförighet också, såklart. Så det händer något med jämna och ojämna mellanrum, så matte blir lika skojjig som allting annat:)

Och mycket störning blir det, såklart.

Nu är hon väldigt enkel, min lilla loppa, och det har väl att göra med att hon inte fullt ut är så tillgänglig, för vi kan nästan stryka i folk som vi möter eller passerar, och hon har inga problem alls med det, däremot har hon heller inget behov av att hälsa på alla människor. Och DET är mycket bekvämt...

Glad blev jag då jag såg att kommunen satt ut parkbänkar med jämna mellanrum, inte för att vi hade tid att stanna och vila, utan mera för att det ger ett trevligt och inbjudande intryck. Bra jobbat där!

Ledsen blir jag när jag ser dussintals av bulgariska (eller vad det nu är) bärplockare stå på Lidlparkeringen med fulla matkassar, då jag vet vad de lämnar efter sig i skogen när de intagit sina middagar/luncher eller fikapauser.

Fy fan, rent ut sagt. Då vi är i skogen ibland och tränar hund, stöter vi också på dessa bärplockare (som säkert är himla duktiga på det som de håller på med - dvs plockar bär) men rent förjävliga på att inte plocka upp sopor, matrester och annan skit efter sig. De bara strör skiten runt omkring sig och åker sen därifrån. De tycks veta sina rättigheter mycket väl, men några skyldigheter tycks de inte ha varit lika noga med att kolla upp.

Förbannad är bara förnamnet, och risken finns väl här som alltid, att man drar alla bulgarer över en kam...

... var det dags för igen, i tisdagskväll. I Gävle.

Toppenduktiga Ann tar hand om Ässi på bästa sätt, med allsköns apparatur, stretching och badpromenad. Och hon älskar det. (Ja, Ässi alltså:)

Och är trött när hon kommer hem. All träning är bra träning. Och hon har blivit mycket bättre, belastar jämnare nu, men är inte helt bra. Så vi fortsätter en stund till, med vattenpromenader, stretching och pilatesboll.

Finaste, finaste Älskahunden...