... för lillasyster (liten & liten?) som börjar 9:an idag. Jeezez - vart tar åren vägen?

Sista året i grundskolan... Och själv tycker jag inte det var länge sen de började förskolan...

Time flies - and changes...

Och storasyster börjar andra året på gymnasiet och det Naturvetenskapliga programmet i morgon. En tuff tid som väntar, med mycket läxor och tunga ämnen.

Tur de är duktiga båda två, och har lätt för sig i skolan.

Så - nu är ekorrhjulet igång igen...

... och ännu ingen tendens till valpning. För Fia, alltså.

Hon hässjar lite på kvällstid men inte överdrivet, hon har ännu inte gått ner i temp, hon är pigg och glad och äter som vanligt. Dock har hon kräkts två gånger idag, och det brukar hon inte göra, så jag vet inte om det kan vara något tecken.

Å vad jobbigt det här är. Bitterljuvt. Man frågar sig - rätt ofta, typ varannan timme - varför man utsätter sig för det här:)? Man är orolig att det inte ska sätta igång, att det inte ska gå bra, att valparna är döda... Fy fasiken vad med tankar som kommer och går. Som grädde på moset börjar skolan idag och i morgon för tjejerna. Så från och med i morgon måste jag passa Fia själv... och hålla koll på när det är dags. Har annars haft experthjälp av Sofia och Clara...

Pappa Tjalles ägare (Madde & Ulla-Britt) kommer hit i morgon och tittar till Fia, känns bra om någon stöttar moraliskt - och det gör de toppenbra! Och så har jag ju bästaste Helena, förlossningsansvarig när Blixtra & Dunder föddes, som också är en pärla i det här.

Eftersom vi är så gröna på det här med valpar och valpning, känner jag att jag får lita lite på sunda förnuftet, och förhoppningsvis behöver jag inte vara orolig så länge Fia mår bra och verkar pigg, och inga konstigheter inträffar. Tog faktiskt en veterinärkontakt idag, mest för att rådgöra lite och etablera en kontakt och för att få alla tillgängliga journummer.

Så, vi fortsätter gå i väntans tider och hålla alla tummar & tår som vi bara har...

... det kan vi intyga. Fia  är nu inne på 59:e dygnet från första parningen, rejält rund och go, vill inte gärna följa med på promenad - vänder en bit hemifrån och går hem. Vi har bäddat åt henne, men hon är rätt cool. Fortfarande. Däremot har vi fått sätta igen under verandan, för hon har börjat smyga in där under, och hon har väl sina anledningar. Kanske;) Så nu får hon vara där vi har koll på henne.

En spännande vecka väntar. Återkommer med rapporter!

... av hösilage har vi fått idag.

Inatt hade vi haft som lägst 3,7 grader här, hästarna hade faktiskt fått varsin pyjamas på sig inför natten. Lite ruggigt var det också i morse, 6 grader vid 6, sen steg det bitvis. Men det har känts idag att det varit lite vassare luft (som jag brukar kalla höstluften:).

Men nu har vi alltså laddat för hästarna om de vill gå in om natten...

... en nyare version av den bil jag har idag...

... var lika underbart denna gång som alla gånger tidigare.

Naturligtvis.

Och ingen hade väntat sig något annat.

I år hade vi förlagt vår sedvanliga husmorssemester till vecka 32, istället för som vanligt v 27, av praktiska anledningar. Skillnaden var att vi fick klipporna för oss själva (de flesta semesterfirare började jobba i måndags, tror jag) och att kvällarna var mörkare. I övrigt har vi haft kanonfint väder - trots att det hemma, bara några mil bort - har regnat och åskat så det stått härliga till.

I år var vi samma konstellation som vanligt, jag & tjejerna & Katta & boyzen. Fia fick dock stanna hemma, på grund av att hon är höggravid, och Ässi likaså. Inte höggravid, men hemma, på grund av rehab & rekommenderad vila. Med var alltså Bella-Bus & Bästa Blixtra. Blixtras första husmorssemester, b t w. Båda hundarna har skött sig galant, både med andra hundar, badande barn och närgångna vuxna. Mycket trevligt.

Vi har solat - och bränt upp oss:) - badat (nåja, några av oss:) - ätit gott, spelat spel (Oggachakka & Charader, företrädesvis, men kortspel och lite diskussionssagor har vi också hunnit med), druckit rosévin och löst världsproblem. Underbart. Sjungit och skrattat. Och haft det förfärligt härligt.

Och vilat från jobb och andra plikter. Välgörande.

I år var det nionde året vi var ute på husmorssemester, vilket alltså föranleder ett jubileumsår nästa år - då dessutom våra äldsta fyller 18 år och blir myndiga!

Så - då blir det förmodligen inte Ängskär, utan kanske vi rentav styr kosan utanför Sveriges gränser för att fira 10-årsjubileum! Den som lever får se!

Några timmar en eftermiddag hade vi regn och mulet. Till och med då är det vackert i Ängskär. Vi roade oss med att läsa, slappa och kolla TV. Och hundträning, naturligtvis. Bästa Blixtra blir lite lätt ogörlig om hon får ha långsamt för länge... (årets understatement:)

Vi började med att leta grejer i stugan (på 15 m²), fick sätta Bästa Blixtra UTANFÖR dörren och säga åt henne att stanna - gömma saken - och sedan öppna och be henne leta. Och varje gång slås jag av vilken kreativitet den lilla loppan har. Här finns inga förutfattade meningar om var man KAN leta och inte. Ånej. Roligt att se. Sen drog vi på oss regnkläderna och ockuperade Ängskärs gästparkering, och körde lydnad. Mycket taggad = mycket ljud. Helsike. En promenad på det, så var hon hyfsat nöjd sen.

En stund iaf:)

Sen har det varit strålande sol igen, och Bästa Blixtra har vandrat i havet och plockat grejer ur vattnet. Lärt sig koka kaffe med nosen under vattnet. Gräva i sanden. Söka skugga bakom solstolar. Underbara hund. Lätt som en plätt att ha med sig.

Men, idag sa vi Hejdå till stuga nummer 2 och åkte hem till Verkligheten igen. Till 15 graders värme (trodde inte mina ögon!), falukorv, tvätt och disk. Och jobb. Men det är en tjusning det också.

Hade man inte vardagen skulle man inte heller uppskatta semestern. Tror jag.

... fyllde ETT år i måndags, den 8 augusti. Storlurs Dunder och Storlurs Blixtra. Himlars, så fort det här året har gått. Bäbisarna har blivit STOORA och snart är det dags för MH och debut i appellklass... spännande.

Hoppas vi får många, många fina år med våra underbara mallisar. Och stort grattis till Dunderpojken också - med en riktigt nospuss!

... åker vi igen. Även denna gång till Ängskär.

Tillsammans med goda vännen Katta och hennes boyz. Hoppas på att lite värme och sol stannar kvar under kommande vecka så vi kan slappa på klipporna även i år.

Om inte, så roar vi oss säkert ändå!