... du också. Sa jag till Blixtra när vi vilade middag på kvällskvisten, hon efter en ridturspromenad med Sofia och Lorden och jag med mitt förbenade ryggskott (eller vad det nu är). När man inte har något annat att jämföra med. Tillade jag. Och fick såklart genast lite dåligt samvete.

För Ässi var ju de facto vackrast i världen - utan konkurrens.

(Här kan det hända att jag inte är riktigt objektiv:)

Men hur lätt är det för Lilla B att alltid jämföras med sin mallemamma? Inte rätt mot henne, men lätt att det blir så. Märker däremot att Bästa B (som inte längre är så liten) börjar utveckla en alldeles egen personlighet, gör saker som hon inte gjort tidigare. När vi vilade, sov hon i min famn. Så nära brukar hon inte vilja vara - någon eller någon gång. Gud bevare mig om någon ska hålla om - näe, distans är fint, säger Bästa B. Men det har hon tummat på. Har också börjat komma självmant och hoppat upp i knäet - för att vara sällskaplig och pussas på munnen. Olikt och ovanligt. Men trevligt! Hoppar gärna upp i soffhörnet (dock ej mallemammans) och fredagsmyser med familjen framför Idol.

Kanske dags att sluta jämföra, och börja försöka uppskatta Bästa B för vad hon egentligen är

- en alldeles egen liten personlighet...