… har – som tidigare år - inneburit både glädje och sorg.

Clara fyllde 15 år i april, och konfirmerade sig i maj, och vi hade konfa-fest här hemma i trädgården, tillsammans med goda vänner, familj, fika och kalas. Sen hängde hon med på kyrkans läger efter midsommar, och hade jätteroligt. Under hösten har hon fortsatt som konfafludder, och i skrivande stund är hon med samma gäng på läger på Sjöviks Folkhögskola utanför Avesta. Lite konstigt att för första gången inte fira nyår med henne…

Hon började också 9:an under hösten, och det börjar bli allvar med betygen inför sista terminen innan gymnasiet. Annars är det Bella och Edwin som tar hennes tid… Och böckerna, såklart. Hon ääälskar att läsa…

Sofia går andra året på Naturvetenskaplig linje, och skolan tar mycket tid. Hon har fortfarande ridning som specialidrott så vi åker varje måndag med henne och Lorden, och de rider för Ulf Lind. Hon har också debuterat i några lättare tävlingar i hoppning i år, på Lorden, vår ovanligt snygga ponnypojke.

Sofia fyllde 17 i augusti, vilket innebar att hon fick börja övningsköra. Och det har hon gjort, med skräckblandad förtjusning. Vad tiden går! I övrigt är det hästarna som gäller för Sofia, fortfarande, och så Fia såklart. Även Blixtra står hennes hjärta nära, och de lattjar agility för fulla muggar så snart de får en chans.

Johnny har bytt jobb under året, och det har tagit mycket tid och ork i anspråk. Att byta jobb är alltid en stor omställning, även om det är inom samma bransch. I övrigt är det som vanligt hundar och hundträning som gäller för honom.

En stor del av mitt liv har även under detta år handlat mycket om mitt jobb på Mäklarcentrum. Jag är så innerligt tacksam över att jag har ett jobb som jag älskar och som jag tycker är det roligaste som finns. Tänk om alla hade förmånen att få gå till ett jobb som man tycker är så roligt, som jag tycker om mitt. Jag hoppas jag får möjlighet att fortsätta jobba som fastighetsmäklare läääänge till…

Dock svajade bostadsmarknaden under hösten, mycket till följd av ekonomisk turbulens på andra sidan Atanten och på den ekonomiska krisen i Grekland, vilket påverkade bostadsmarknaden i Sverige. Det aviserades räntehöjningar och banken skärpte utlåningsreglerna, vilket såklart påverkade alla aktörer på bostadsmarknaden. Detta gjorde att jag (ja, inte bara jag utan samtliga fastighetsmäklare) hade det oroväckande lugnt några månader efter semestern. Sen började det rulla på igen, som tur var.

Bästa Blixtra (eller Billiga Blixtra eller Busiga Blixtra – kärt barn har många namn) har också upptagit min tid mycket. Ofta genom att slita mitt hår – hon har periodvis varit fullständigt odräglig – men oftare för att det är så ofantligt roligt att ha en egen hund att jobba med. Trots att hon är väldigt olik mamma Ässi på både gott och ont, känner jag ändå att hon passar mig mycket bra. Vi har tränat spår och rapport och lydnad. Blixtra (& brorsan Dunder) har under året som gått MH-testats, där resultatet blev som förväntat, får man väl säga. Blixtra har också hunnit debutera i utställningssammanhang, på SKK Int i Högbo Bruk under oktober visades hon av Sofia och fick en jättefin kritik och bedömningen Very Good. Blixtra och jag anmälde oss också till Appellklass Spår på OTBK under september och där gjorde hon en jättefin debut med 10:a på spåret, nolla på budföringen och en halvskaplig lydnad och slutade med uppflyttning på 262 p och en 2:a placering. Med det var vi MYCKET nöjda, och kunde lägga vidare tävlingsplaner på hyllan, då målsättningen för året var uppfylld.

Blixtra är verkligen MIN hund, och vi har riktigt roligt ihop! Det har nog aldrig varit så roligt att träna hund, som med henne.

Nu smider vi planer för 2012, och ser med spänning fram emot vad det har att ge!

Bella och Clara har tävlingsdebuterat i Agility, där de var jätteduktiga, dock utan någon placering. Bella vill alldeles jättemycket, är jätteduktig och ibland går det lite för fort. Det gäller som förare att hänga med i svängarna!

Fia parade vi i juni med en jättetrevlig sheltie-hane med förhoppningen om att få valpar med Fias stabila psyke och hannens livlighet. Dock gick hon tom, till vår stora besvikelse, och vi har nu, efter övervägande, beslutat oss för att det inte blir några fler försök för hennes del, hon blir 5 år i februari, så det känns lite för sent. Tyvärr, för Fia är verkligen en toppen-sheltie!

Vår allra största förlust under året, är att vår Älskade Ässi fick somna in, och inte längre finns med oss. Under våren 2011 vände hon ett par gånger på rapporten, och Johnny beslutade sig då för att ta henne ur träning och tävling och gå igenom henne fullständigt, för att se om något var fel. Hon uppvisade också hälta, i skov.

Han kontaktade Gävle Hund och Katt och fick en fullständig genomgång. Hon hade förslitningsskador och början till artros. Ässi rehabiliterades under hela sommaren och hösten, med goda förhoppningar om att kunna komma tillbaka till elitspåret – dock ej rapporten. Hon fick Rimadyl, hon vattentrampade och tränade pilatesboll. Bland annat. I höstas fick vi  besked om att vi kunde påbörja träningen så smått igen. Vi insisterade ändå på att fortsätta vattentramp och månatliga kontroller av henne. Och när Johnny sedan skulle åka dit med henne på en vanlig vattentrampspromenad (någon träning hade inte påbörjats) ville sjukgymnasten att veterinären skulle titta på henne. Och konstaterade att vår älskade vovve var tillbaka på ruta 1 igen – trots träning och medicinering.

Ingen träning eller tävling skulle någonsin mer komma på fråga, utan det var medicinering och koppelpromenader som skulle bli hennes framtid. Husse tog då det smärtsamma beslutet på stående fot, att låta henne somna in där och då, för det livet, det kunde vi inte döma henne till.

Detta blev ett chockbesked för hela familjen – att vår älskade vän och följeslagare inte längre finns med oss. En förlust som inte kan beskrivas med ord.

Sorgen finns fortfarande med oss, och kommer att göra länge.

Vi saknar henne så.

Någon sommarsemester att tala om blev det i vanlig ordning inte, eftersom jobbet inte riktigt tillåter. Vi hann med några dagar i Ljustjärn, tillsammans med goda hundträningsvänner. Årets efterlängtade husmorssemester med Katta & grabbarna i Ängskär blev flyttad till i augusti, och det gjorde absolut ingenting. Vackert väder, varmt i vattnet och många och långa diskussioner, med härliga ungdomar, god mat och vin. Och självklart, lösande av världsproblem… Nu har vi gjort denna semester i 9 år, och vi har sagt, att på det 10:e ska vi släppa Ängskär och åka hela gänget på en långweekend i London.

Frågan är bara hur vi ska klara oss utan Ängskär?

Hela familjen hann också med en vecka på Cypern och Fig Tree Bay i oktober, vilket var guld värt på många sätt. Cypern i sig var en underbart glad överraskning, dit vi gärna återvänder, och familjen fick vara tillsammans på heltid, ha semester och bara ladda batterierna. Äta gott, göra utflykter och bada i Medelhavets 25-gradiga vatten varje dag…

Själv fick jag en påminnelse i somras, om hur fort saker och ting kan förändras, om det vill sig illa. Under en hundspårning med sambon, blev jag biten av EN ilsken jordgeting som höll på att ta mig till de sälla jaktmarkerna. På 10 minuter var jag helt borta, och det var fullständig kalabalik med ambulanser gånger flera och ambulanshelikopter till Uppsala och Ackis.

Detta gjorde mig otroligt sårbar, och gav mig en tankeställare som hette duga. Och kanske också en ödmjukhet inför livet. Att försöka leva här och nu, och ta vara på det som är viktigt, framförallt sin familj, för man har ingen aning om hur fort det kan gå, när det verkligen händer.

Så – låt oss hoppas att 2012 blir ett bra år, på det stora hela. För det är nog så man får se det, glädjeämnen och sorger kommer förmodligen att varvas även då, men vi håller tummarna för att det goda och glada kommer att överväga…

Så – Gott Slut, mina vänner, och Ett Riktigt Gott Nytt År till er alla!