... har vi gjort idag, Bästa Blixtra och jag. Å hu så roligt vi har haft - som vi har längtat efter detta.

Mitt ryggskott eskalerade i helgen (efter en hel dags gående på Hund 2011, bland annat...) och i söndags var det fullständigt vedervärdigt. Jag kunde inte gå, jag kunde inte stå, jag kunde inte sitta i soffan och jag kunde inte sitta på en köksstol. DÅ hade jag tappat hoppet om att nånsin mera bli bra. Dramatisk - javisst!

Sen vaknade jag på måndag morgon, och kunde för första gången på dryga två veckor ta på mig strumpor och byxor utan att bete mig som en 85-åring. Vilken lycka, jag trodde inte det var sant. Som grädde på moset tog jag en sväng till Dr Husläkare och fick mig en stadig kur Diklofenak, som jag hoppas dödar det sista av eländet.

Bästa Blixten har ju haft den goda smaken att löpa - och höglöpa - under den tid som jag haft ryggskott, och det var ju mycket passande. Har ju ändå velat ta det mycket lugnt med henne under den tiden, och nu blev det  ju så per automatik...

Men - idag åkte vi till klubben för att köra lite lydnad. Clara, jag och hundarna. Fick en lucka på eftermiddagen och tyckte att jag med gott samvete och efter nästan två veckors utan-uppehåll-arbetande-och-även-kvällstid ta mig en stund för att göra något härligt privat. Då blir det hundar... Och som vi hade längtat efter detta. Men vi fick ju börja med lite stadgeövningar då det ligger nära till hands med ljud vid en sån här överladdning...

Tränade en timme med hundarna i olika konstellationer, en fick vila medan två kördes och vice versa. Också mycket bra träning, att sitta stilla och titta på när de två andra går - inkallning, kamp, apportering, hopp etc. Det har Bästa Blixtra inget problem med, men väl sheltien Fia... upptäckte vi.

Åkte sen hem, glada och nöjda, både hundar och mattar. Alla var lite trötta efter dagens pass, så samtliga tog en liten tupplur innan middagen. Ovant och längesen, men som sagt, jätteroligt.

(Obs, bilden på Vilda Blixtra är från i somras... om någon trodde något annat:)