... i stora lass...

... och tid för vänner och bekanta innebär påskhelgen till stor del för oss.

Igår var vi bjudna till Thailandsresesällskapet på en helkväll med mat och dryck och semesterminnensprat, jättetrevligt!
Ikväll var det dags för nästa sittning, med goda vänner at our place. Och i vanlig ordning, ungar, hundar och påskbuffé. Om vartannat. Inte tokigt alls.

Nu har vännerna gått hem och alla ljusen brunnit ut, allt undanplockat och diskmaskinen är körd.

Efter ytterligare en trevlig kväll.

Dags att gå och sova kanske??

... har vi tillbringat en del av dagen. Sofia skulle övningsköra med Johnny medan jag förberedde kvällens påskbuffé. Då kommer han hem och berättar att 12.30 skulle ett spår med Bästa B gås ut.  Sagt och gjort, mellan pajer och äggkokning blev det ombyte, Frolic i fickorna och ut i spårskogen. (Vilken service - btw:)

Å jeezez. Det blev nästan en lite religiös upplevelse.

Direktpåsläpp, spåret hade legat 70 minuter. Hade ingen aning om vart det ledde, hur långt det var, eller hur många pinnar som var utlagda.

Och som hon spårar. Denna gång behövde jag heller inte linda linan 3 varv runt näven och gå bakåtlutad för att bromsa henne, den här gången spårade hon i spänd lina med lagom tryck - hela tiden. Kanhända pga liggtiden. Motiverad och fokuserad, plockar pinnbitarna en efter en. Spårar i skog, över stigar, på trädstammar, och över gärden. Metodiskt, och med samma tryck i linan hela tiden - no more, no less. Imponerad över att trycket inte släppte i linan,  hon gick inte ner sig det minsta.

När vi sedan kom till slutet var lyckan fullständig. På 24 minuter har hon spårat 1248 m (Runkeeper, mna väner, Runkeeper:) icke förarlagt spår, med 7 apporter plus slut. Lömska vinklar och andra fallgropar, som hon löser med sedvanlig tankeverksamhet.

Så idag har hon varit Bästa Blixtra.

Nästan hela dan.

Ända tills hon snodde påskskinkan på buffén  när hon inte trodde att vi såg, och stack iväg med den till saccosäcken och trodde att hon skulle få mumsa i sig den i lugn och ro. Men hej vad hon bedrog sig...

... önskar jag alla mina vänner, och alla er andra också - såklart   !

Ta det lugnt med äggen - man vet aldrig vad som händer - och försök passa på att ta det lite lugnt i helgen!

... heter vår nyaste familjemedlem. Den kommer till oss på tisdag...

Känns som en trevlig prick så här långt. Exteriört är den inte fin och inte ful. Jag vet inte vad jag tycker om den än, men jag hoppas jag blir nöjd. Trelvlig att köra var den, och det känns som huvudsaken.

Eftersom min sambo blev lite Wild & Crazy    i början av veckan, och snabbt hoppade av ett jobb och på ett annat, möblerar vi om familjens bilar litegrann. Jag tycker fortfarande Subaru är världens mesta och bästa bil (åtminstone för oss som bor på landet och måste ta oss fram över snödrivna gärden), men tycker också - trots att den diesel vi har drar väldigt lite, dryga halvlitern per mil - att den är lite för stor för mig att sitta och åka ensam i. Nu har vi löst det så att sambon tar över den, så den blir kvar i familjen, och då blev det liksom tillfälle för mig att leta upp en mindre kamrat... och vi kan ändå fortsätta dra husvagn och hästtransport...

Var in i fredags och provkörde Suzuki Swift - en jättetrevlig småbil - men det enda kruxet där var att det hände absolut ingenting när man trampade på gasen. Tyvärr. Sen är det väl också så, naturligtvis, att visst är det kanske lite skillnad på gedigenheten mellan Suzuki och Audi. Åtminstone kändes det så då vi provkörde dem direkt efter varandra.

Audin går på diesel och körs under 0,4 l/mil och även om den också är en SMÅbil och inte någon racer, så känns det ändå när man trampar på gasen. Miljöbil   , och om än mycket liten - med lite god vilja kan jag  nog pressa in en eller annan jycke i bakluckan om det skulle vara nödvändigt. Det var svårt i Suzukin, kan jag säga...

Så, på tisdag flyttar den in hos oss.  Jag återkommer med rapport.

... är det snart. Vad sägs om denna?

Skräddarsydd i Thailand, och direktimporterad - helt utan mellanhänder...

Hela familjen tycker det är en ursnygg och vacker balklänning - naturligtvis med de rätta acceossoarerna till - men familjens balflicka vet inte riktigt...

Vad säger ni?

... har under veckan som gått varit på uppföljning på ATG-kliniken i Gävle.

En snäll och duktig pojke som inte tycker om sprutor. I alla fall inte i benen. En eller två går bra, men sen får det räcka, tycker Lorden.

Efter att ha ätit Metacam en stund och sedan vilat var det i veckan dags för återbesök. Vi fick - efter många timmar, röntgenplåtar och böjprov - åka hem med en kur Cortison och rekommendation om fortsatt vila.

Så får vi se var det leder.

Puttispojken våran...

... har vi såklart anammat. I år som tidigare år. Sen kan man tycka vad man vill om det, men i det lilla huset på landet släcks lamporna ner, och vi umgås i skenet av stearinljus - och just denna kväll också av en sprakande brasa i kaminen, förhoppningsvis säsongens sista   ...

... har vi också pysslat med i helgen. Hög tid att börja... Det drar ihop sig mot lägretävlingar...