... har jag unnat mig den här veckan.

Har lyckats komma i kontakt med Therese på Fem fina fingrar - och jisses vilken tjej att vara duktig!

Var dit en dag och fixade mina naglar, här en bild på hur de ser ut (detta är inte mina naglar, jag har lånat bilden från Thereses blogg):

Och jag är galet nöjd. Kommer garanterat tillbaka. Och hon får alla mina rekommendationer!

... blir man på människor då och då.

Trots detta är min tro på människan orubblig, jag tror alla om gott - till dess man bevisat motsatsen.

Naivt? Kanhända.

Men jag inbillar mig att mitt liv blir lite enklare och lite trevligare att leva, om jag inte är misstänksam mot människor jag möter, utan i stället tror dem om gott. Tills motsatsen bevisas, som sagt.

Och det har den gjort idag. 

En kund till mig har efter flera annonseringar och visningar, dragit tillbaka försäljningen. Sånt  händer. Dock hade hon en lite luddig förklaring till detta, som jag ifrågasatte - men försäjning eller inte, det är ju hennes beslut och inte  mitt.

Tills jag - av en händelse - fick höra att deras bostad var såld (inte ens en vecka efter uppsagt uppdrag, trots en uppsägningstid på 10 dagar).

Till och med då slog jag bort det med att det var rykten som florerade, bara på grund av att jag tagit ner till salu-skylten.

Tills i lördags, då jag hade en stund över, och fick ett infall att ringa ordföranden i den bostadsrättsförening som säljarens lägenhet tillhör. Och hon bekräftadet detta.  Att bostaden var såld och att en ny köpare beviljats inträde i föreningen. Och denne köpare var dessutom en av mig anvisad spekulant.

Ja, vad säger man? Man faller ganska hårt på knäna, för i min världsbild beter man sig inte så här. Jag förväntar mig inte detta beteende av människor jag har haft att göra med under flera månader...

Jag antar att historien var denna, att man valde att säga upp uppdraget med mig i egenskap av mäklare, för att tjäna de kronor som mäklararvodet utgjorde. Istället kanske man sänkte priset med motsvarande summa...

Men hej vad man bedrog sig. Nu har man sålt bostaden till underpris, och blir dessutom tvungen att betala mäklararvodet.

Kunden - som jag dessutom är grymt sugen att namnge, men jag gör det inte enbart på grund av min egen nätmoral (finns det något som heter så?) - har dessutom en make som varit en högt uppsatt chef på det lokala kommunkontoret... Ju finare folk, desto värre mygel, kan det stämma?

Men jag ler. Efter en konfrontation med kunden, med horn i pannan och klackeskorna på...

Karma is a bitch - and what goes around comes around...   

... fyller vår lillasyster Clara idag!

Tusen grattiskramar till dig från oss   !

Fika på säng, skönsång    och mssor av grattisar och några paket blev det, tidigt i morse, eftersom dagen för hennes del bjöd på andra aktiviteter än födelsedagsfirande...

För 16 år sen tittade hon ut i den stora världen, en pytteliten plutta. Nu är hon helt plötsligt 16 år, stor och världsvan (enligt henne själv   ), ska gå på körkortskurs i nästa vecka, slutar 9:an till sommaren och börjar på Fyrisskolan i Uppsala till hösten...

Jeezez... where did all those years go?

Hoppas du haft en toppen dag,   !

... har vi gjort idag.

Bästa Blixten och jag. Med lydnad, platsliggning med SKOTT och budföring med SKOTT. Fullångt spår och lite till.

Jätteduktig. Visst finns det massor att träna på, och flera moment som kan gå åt pipsvängen om det vill sig illa, men med lite tur...

Började köra igenom lydnadsprogrammet, och jag  inser att ibland är det inte bara fördelar med att ha en hund som tänker själv. Menar då, bland annat, momentet framförgående. När jag knäpper om kopplet i halsbandet för ickestryp - då vet hon direkt vad det handlar om. Zoomar in rakt fram och väntar på kommando FÖRE. Om jag har tur. Har jag otur så tar hon ett eget initiativ - och spruttar ut i kopplets längd fortare än kvickt.

Så - idag har vi tränat på att koppla om till icke stryp och vandra sträcka upp och sträcka ner längs apellplanen   . Säga vad man vill, men lite varierande träning blir det ju...

Samma sak med läggande under gång, innan kommendering inför detta moment brukar jag lägga ner henne och sätta upp henne - en liten förberedelse inför vad som komma skall - men det får jag ju också bums lägga av med.

Nu är hon så taggad så hon inte alla gånger väntar på kommando... vilket innebär att hon gör 10-mässiga lägganden men på eget bevåg. Inte bra!

Så, som sagt, visst finns det att fila på...    Men så är det ju lite med mig och Bästa B, vi kör ju på chans och Guds försyn - går det så går det, typ...

Första - så gott som riktiga - platsliggningen med skott körde vi idag, och med rätt avstånd till både hund, förare och skytt. 5 minuter, med 3 skott. Gick över förväntan. Hon är inte 100 bekväm med det, men köpte läget hela tiden. Och med samma glada svans. Direkt därpå gick vi över på budföring - också med hyfsat rätt avstånd - och där sprang hon på full motivation till mottagaren, vek öronen bakåt när det small, gick in och satte sig fot. Vad jag kunde se på tillbakavägen (till mig) var en någon liten fartsänkning - marginell - men fullt ös hela vägen, trots skotten. Vek öronen här också.

Skulle kunna tänka mig hoppa både plats med skott och budföring med skott - om det inte vore för att det är 50 plus 50 poäng... Och det har vi inte råd att missa... så vi provar iaf, få se hur det går.

En vinst i detta var att kampen satt där den skulle efter 3:e skicket till mottagaren, vilket jag är mycket tacksam för. Ingen sänkning där. Idag. Och det tackar vi för.

Därifrån sen direkt till spåret, som även denna gång var av hkl karaktär, med spetsvinklar och andra lömskheter   , i mycket risig terräng vilket gjorde att hon gick ganska högt med näsan idag, men fullgjorde spåret utan problem. Med en toppennöjd matte  i andra ändan linan...

Så, med detta i bagaget går det väl som vi förtjänar, antar jag. Det får framtiden utvisa.

Vi hinner med lite light-träning i veckan hoppas jag, trots åtminstone två sena jobbkvällar...

Sen är det bara att hålla tummarna...

... är rubriken för dagen. Handlar om lite lydnadsträning med Bästa B på den grusade hästvolten. Som i det här vädret blir ett ganska otrevligt underlag. Grus som fastnar på apporten, på kampen och slaskigt för krypet och platsliggningen. Men - so what. Det kan alltid vara värre. Och idag hällregnade det inte ens - även om det blåste småspik och duggregnade.

Men roligt har vi haft - ändå.

Idag med fokus på apportering - vi har en ohyggligt dålig apportering - och ja, jag säger vi, för felet är såklart mitt, hade jag lärt henne rätt från början hade det inte sett ut så här   som det gör. Idag tränade vi fart, fart, fart. Och gripande - helst utan tugg.

Vi hann såklart med en del fritt följ - där JAG tränar på att hålla fokus FRÅN hunden och inte titta på henne. Det ger den trevliga effekten att HON istället söker min blick, och det ser SÅ mycket trevligare ut. Och det känns också mycket bättre. Men, det kräver träning.  Från min sida.

I övrigt hann vi också med några skick till rutan - som av ren lathet står kvar på ridbanan - och oavsett var hon sig  i världen (nåja    ) vänder, så nog springer hon till rutan om jag ber henne. Från vilken sida som helst, och från vilket avstånd som helst. Så länge det är inom synhåll,  vill säga. Och kommer inte belöningen, korrigerar hon sig mot mitten på rutan...

(Ibland undrar jag vad jag har gjort för gott för att få dela mitt liv med denna hund?)

En platsliggning med näsan i backen - vilket inte kommer att vara något krav  på tävling i nuläget - i blötan hann vi också med. Med lite störning. En rolig bieffekt på platsliggning med näsan i backen är att hon - när hon vill ha något VÄLDIGT gärna,  inne eller ute - lägger sig spontant med nosen i backen och hoppas på belöning...

(Ikväll serverades nybakta kanelbullar till kvällsfikat, och då ligger Bästa B plats nedanför soffbordet   ... och frågan är då: Hur kan man inte ge en bulle?)

Till sist har vi då ljudet att jobba med. Och som vi behöver jobba med det.

Så - är det inte det ena så är det det andra. Basta.

... har vi roat oss med idag.

Gick ut med Johnny & Blixtra på fm för att träna frispår.

Jag lämnade och gick ut ca 250-300 m, Johnny släppte på och Blixten var toktaggad. Sprang som ett jehu och hittade mig lätt som en plätt. Kopplade på hjärnan ordentligt, då  jag följde stigen de första 25 m för att sedan braka rätt ut i terrängen när stigen svängde. Nemas problemas sa Blixten.

Därpå gick Johnny ut, denna gång ca 450-500 m (glömde slå på Runkeepern   ). Toktaggad ännu en gång, glömde slå på hjärnan och fick göra om. Inga problem, hittade honom i fullt ös. Han skickade tillbaka, gick fint. Sen  möttes vi i skogen, gick tillsammans tillbaka, stannade och tränade lite fritt följ och kryp, för att sedan promenera hemåt. Då kör vi ett fjärde skick, jag lämnar Johnny & Blixtra i skogen, trampar igenom en granplantering, hoppar över diken och stock och sten, ut på ett gärde som jag går över och sätter mig slutligen bakom en gran.

Fullt ös och med hjärnan påslagen, hittar hon mig och glad som en lärka. Roligt.

När vi kom tillbaka in såg vi att vi varit ute i 2,5 tim, och Blixten var rätt nöjd. Märktes inget av det ute, men  när vi kom in gick hon och la sig   och verkade mycket nöjd.

På kvällskvisten gick vi ut för att skotträna lite igen, denna gång under läggande. Jag har nojjat upp mig lite på skotten efter MH:t (där hon la på sig lite och fick 1:a  på skotten). Vi har tränat budföring med skott och jag upplever inte ens att hon viker öronen när det smäller, när hon är i rörelse. Hon saktar inte av det minsta, hon girar inte och hon fullföljer utan tvekan det hon ska. Jag bedömer det som att motivationen att springa är så pass stor att hon inte bryr sig om att det smäller.

Så, vi fortsätter träna, för det behövs alltid. Vi har ju turen att bo ett stenkast från den lokala skjutbanan och här smäller det rätt rejält vid den här tiden på året, vilket är bra. Skotten blir ett naturligt inslag i vardagen på det viset.

Och ja, mycket hundträning blir det när man är ledig. Så roligt och så himla avslappnande.

Me like   !

... som debuterat i akl spår idag, med uppflyttning och en 3:e placering!

Fina Dunder med matte Jill - det syns lång väg hur mycket de tycker om varann   !

Bra jobbat - och stort grattis också till klubbkamraterna Eva och Emma som knep första respektive andra placeringen, och också blev uppflyttade!

Tierparna åker till Skultuna och tar hem storslam - så ska det se ut   !

Nu ses vi framöver i lkl!

... men idag blev det 3 st korta spår. Var och ett på ca 100 m, det första med en jättekamp som slut, det andra spåret med en godisburk till slut och det tredje spåret med skyddsärmen som slut.

Vilken lycka!

Sällan blir Bästa B så galet glad som när hon får leka med skyddsärmen. Att få den som belöning vid ett spårslut kan i princip inte liknas vid nånting annat.

Och jag blir lika förundrad varenda gång - hur är det möjligt att hon har en sån förkärlek för ärmen?

Kan sånt vara nedärvt? Pappa Coch är ju skyddshund, men Bästa B har växt upp långt utanför skyddsträningens värld. Långt utanför. Och faktum kvarstår. Inget gör henne så glad som ärmen.

När hon var bäbismalle och fjantig (-are) och inte riktigt ville kampa, när ingenting dög att bita i - då var det enda hon ville kampa med skyddsärmen. Jättemärkligt. Bevakningen har hon naturligt. Och vi tittar och gapar - och förstår absolut ingenting.

Hur var det med arv och miljö   ?

Som slutlig belöning fick hon bita lite i ärmen också, och vilken skillnad mot förra gången (som säkert är minst ett halvår sen) - nu var det full mun och inga omtag. Roligt.

Men som sagt, vi kör den bara som belöning. Och hon älskar det, våran B.

Förutom de tre kortspåren hann vi med ett uppletande också, Bästa B och jag. Ett av föremålen var en helt vanlig skogspinne (som jag la bland alla de andra skogspinnarna i rutan) och tamejtusan om hon inte plockade det som vilket föremål som helst. Man blir grymt imponerad av deras nosarbete...

Lite lydnad hann vi med också, ffa fritt följ. Men här behöver vi mera störning, känner jag, så det får nog bli träning med andra hundar framöver - mycket!

Det är så himla lätt att snöa in sig när man tränar själv... och snart är det ju dags för tävling igen...