Direktlänk till inlägg 10 juni 2012
... är vad vi känner just nu.
Efter finaste Lorden, och även efter alla andra som lämnat oss, om än en tid sedan.
Sorg är ju en del av livet, något man måste genomlida och genomleva.
Det finns inga genvägar, man måste bara igenom det hur jobbigt det än är.
Just nu går livet fortfarande lite på halvfart här, i det lilla huset på landet.
I saknaden efter fina Lorden.
Trots att man vet med förnuftet att beslutet att låta honom vandra över regnbågsbron var det rätta,
gör det ändå ont.
Så ont.
Och världen blir sig aldrig riktigt lik igen.
Någon kommer för alltid att saknas.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 |
6 | 7 | 8 |
9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 | 21 | 22 |
23 |
24 | |||
25 |
26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
||||
|