... roade vi oss med igår. Hela dagen. Grattade farfar Jörgen som fyller 70 år!

Hipp, hipp -

HURRA - HURRA - HURRA - HURRA!

Vi samlades vid stugan vid vattnet,

och kalasade hela dagen och långt in på kvällskvisten!

Ett härligt myller av ungar, hundar och om inte hembränt äppelvin,

så god mat och gott fika för de som ville!

Tack för en härlig dag & GRATTIS än en gång!

... är vad vi känner just nu.

Efter finaste Lorden, och även efter alla andra som lämnat oss, om än en tid sedan.

Sorg är ju en del av livet, något man måste genomlida och genomleva.

Det finns inga genvägar, man  måste bara igenom det hur jobbigt det än är.

Just nu går livet fortfarande lite på halvfart här, i det lilla huset på landet.

I saknaden efter fina Lorden.

Trots att man vet med förnuftet att beslutet att låta honom vandra över regnbågsbron var det rätta,

gör det ändå ont.

Så ont.

Och världen blir sig aldrig riktigt lik igen.

Någon kommer för alltid att saknas.