... är en konst.

Jag har försökt med det idag, under em. Efter hundträning och en massa "ska bara..."

Då tog jag ett dopp i poolen och låg och bara var i den enorma rosa puffen som vi har i poolen.

Så underbart.

Lyssnat på vattnets kluckande och trötta hundar som legat utspridda över gräsmattan och sovit.

Underbart.
Fick en härlig inbjudan till en utekväll i Uppsala, men tackade nej. Kände att jag behövde bara vara.

Har jobbat ohyggligt mycket denna sommar, tror jag haft i runda slängar 7 lediga dagar. Därutöver har det varit sena kvällar - 12-13 timmarspass på ett par tre dagar i veckan är inte ovanligt - och det känns, jag lovar.

Jag vet inte riktigt vad det är som fått mig att längta så innerligt efter semester den här sommaren, som jag inte gjort tidigare. Förmodligen kanhända för att det varit ett härligt sommarväder, kombinerat med att det varit förbaskat trögt att få iväg objekt - det är verkligen köparens marknad nu.

Trist att vara både säljare och mäklare i det läget. Men det går över, det brukar det ju göra...

Tränat lite lydnad mellan slöpassen och bara njutit av dagen, av värmen och av familjen.

Mera såna dagar önskar jag mig...

... har vi gjort idag.

I 27 graders värme har vi tränat frispår med Bästa Blixten. Och med den äran.

Vi upprättade station A i Sherwoodskogen, och där stannade Bästa B och jag, och Johnny fortsatte rakt ut i ospårad terräng,en 350-400 m. 

Sherwoodskogen:  

A-stationen:

Vi körde nedräkning åt varann via radioapparaterna, mycket smidigt.

På sträckan A-B var det en rejäl störning i form av en råbock som passerade över sträckan, men den brydde hon sig inte om, Bästa B. På sträckan B-A har hon slitit tjänstetecknet rakt av (nu pratar vi obanad terräng) men det fick henne inte att dra ner på tempot, snarare tvärtom...

Johnny gjorde en ungefär lika lång förlängning som grundsträckan var, och vi skickade ett sista skick upp till C, sen fick hon gå i koppel tillbaka till A.
Jätteroligt. Behövs nog att vi tränar lite själva nu när vi tränat med många och okända hundar under hela Strängnäs lägret.

Men trött var hon efteråt, och varm. Svalkar sig i en skuggig och fuktig sänka.

Med sin älskade kampleksak, såklart...

Nu hoppas vi bara att glädjen inför rapporten håller i sig till det är tävlingsdags...

På detta fick Isa och Yksan varsitt spår också, av min fenomenala sambo, som både la spår och spårade med småjyckarna... i värmen...  

... har hälsat på hos oss i helgen.

Det gör dom med jämna mellanrum, så det är som det ska.

Den här helgen hade vi också alldeles underbart vackert väder.

Badat solat, ätit gott och druckit gott. Barn har badat och hundar har lekt. Djupa diskussioner - och ytliga - har förts. Skratt har hörts   ...

Här samlade för middag nån gång på kvällskvisten - brukar bli rätt sent för vi har så mycket att avhandla innan vi börjar tänka på maten...  

Vid middagsbordet...

I natt var vi tvungna att tända lite ljus och lyktor - för ovanlighetens skull. För första gången i år.

Det har sin charm det också...

Satt ute till långt efter midnatt och bubblade - tills någon fick en tröttmössa...

Någonstans mellan frulle och lunch idag åkte de hem, och huset blev tyst och tomt... båda tjejerna jobbar i helgen dessutom.

Längtar redan till nästa gång!

... tyckte jag det här såg ut som idag när Clara och jag varit ute på roadtrip och var på hemväg.

Eller Moln över Hellesta (alias Rocknö) om någon mot förmodan minns den?

(Själv var jag inte alls torr bakom öronen när jag såg den och drömde mardrömmar i månader efteråt, därför minns jag åtminstone titeln...)

Mäktigt, however.

(Clara knäppte genom vindrutan på bilen på hemväg.).

Men nu lovar de värme, riktig värme, igen i några dagar.

Och det hoppas vi på.

... har varit här idag och gjort en flygande besiktning.

Håhåjajaja.

När jag ser att det  kommer upp en  mystisk Volvo kombi på gårdsplanen, misstänkte jag - och hundarna, speciellt Yksi - att det var bulgariska blåbärsplockare. Eller dylikt.

Men icke så, damen presenterade sig och frågade om hon kommit till Kennel Storlurs.

Och det hade hon ju. Och hon ville göra en flygande besiktning.

Så - vi gick igenom uppfödarvillkor, tittade på köpeavtal, försäkringar och villkor, tittade på hundar, tomten och inomhus och pratade, pratade och pratade.

En mycket trevlig och pratglad dam, som gav oss med beröm godkänt (om man nu kan få det av SKK?) även om jag för ett ögonblick trodde att Yksan skulle ge oss underkänt   , men jag var ju så klart snabb att poängtera att hon kom från en annan uppfödning, vår lilla malligator...

Och damen ifråga verkade nöjd och tyckte att vi hade sociala och trevliga hundar...  

Så, nu ska vi enligt besiktnngsfrekvensen klara oss i tre år...