... har vi tävlat idag.

Samling vid 8, började med platsliggning, lydnad och därefter uppletande.

Som - faktiskt - gick riktigt skapligt. Trots att jag inte riktigt begriper hur jag ska ladda henne (eller inte   ) inför lydnaden. Idag valde jag att inte dra upp henne inför fria följet, och tycker då att hon tappar i kontakt bitvis. Även om hon går i hyfsad position ser det inte roligt ut. Trots det - och trots en del pip såklart - landade vi på en 8 på fria följet.

Inkallning med ställande, 8,75. Framåtsändande 8 (blev lite långt avstånd på sista skicket). Krypet 9 (det var en grop som var ca 10 cm djup och en halvmeter i diameter som vi passerade under krypet, och det tyckte hon var lite konstigt - och jag med såklart - och jag tror att det var i samband med det som betygsneddraget kom). Skall 8 - ja, det är ju som det är. Behållningen med det idag var att hon var knäpptyst när hon skulle   vara tyst. Alltid något! Tung apport 8,75 - nosade på apporten innan hon tog den. Men galopp in! Hopp över hinder 8,25 (den ena domaren har skrivit att hon touchar i hindret på tillbakavägen, men det gjorde hon INTE!). Och så platsliggning 10 p.

Valde att inte titta på några betyg alls förrän allt var klart.

Direkt på uppletandet därefter - hon jobbade fint och plockade in alla tre föremålen på 2,03 och fick betyg 9,5 av båda domarna. Jätteglad blev jag, hon brukar både pipa och tugga som tusan, inget pip idag och bara något omtag. Så roligt! (Nämner då också att båda elithundarna som letat innan Blixten fick 5:or i betyg, så domarna var ju lätt lyriska    vilket såklart också kändes bra.)

Nu började tävlingsnerverna komma.

Tänk om hon inte går på rapporten?

Ut i skogen - 4 rapporthundar, två elit, en högre och en lägre.

För att göra en lång - och galet nervös - historia kort gav hon järnet på alla sträckor (på första sträckan hade hon 1,57 och nästa hund 2,48 och på den vägen var det). Trots att den första elithunden vände efter första skytten och gick tillbaka till B, kom hon kom in i en rasande fart och gick ut i en rasande fart. På sista sträckan sprang hon dessutom OM elithunden efter andra skytten. Imponerande!

Av domarna fick vi 10 på båda stationerna. Trots en del gnäll (som brukar vara mycket värre!).

Jag vet inte om jag någonsin varit så glad i hela mitt liv (klart jag har, men inte på länge...) som jag var när jag såg henne komma in efter tredje skicket - före elithunden som kommer ett 50-tal meter bakom!

Så - YES, äntligen är vi uppflyttade från högre klass till elitklass på 561 p och en första placering (såklart eftersom vi var ensamma i hkl   .  

Bästa finaste Blixtra, idag gav hon verkligen allt och lite till. Jag är så glad och stolt över min fina, fina vovva.

Och här domarprotokoll:

Så - farväl högre klass och välkommen elitklass - here we come!

...fyller finast Sofia idag - den sista augusti!

Här i tjänsteskrud:

Och här som vi vanligtvis ser henne...

Det påminner mig lite om att åren går - trots att man inte riktigt inser det själv - och så undrar man hur det är möjligt att barnen kan bli så gamla och inte man själv åldras alls    (mohahha) och vart alla åren tog  vägen?

Sofia firar sin födelsedag i en husvagn på Krokoms IP tillsammans med Clara - systeryster - och Lena - agilitykompis- , tävlandes i agility, både enskilt och i lag.

Enskilt - tsm med Fia - tog hon idag sista pinnen i Ag1 och är då uppflyttad till Ag2. Bara att bocka och gratulera.

Jätteduktiga!

Vilket team ni är!   

Och bara sisådär i förbigående kom jag då också på att typ idag för TJUGOÅTTA ÅR sedan blev sambon och jag ett par. Jisses.

Jag tror året var 1985, jag var 22 och han var 19.  Och på den vägen är det - än idag...   

... har jag fått den äran att buzza.

Så - välkommen skurmedel - farväl kalkfläckar   .

Här ska städas!

Återkommer med rapport!

 #cillitbangtest #buzzador

... åkte vi i lördags.

Med oss hade vi Yksi och Isa, som båda skött sig med den äran, hela helgen. Jätteroligt!

Vi åkte raka vägen till Mantorps travbana i lördags - tävlings platsen - och hann se lite av skyddshundarnas lydnad och träffa en massa roligt hundfolk. Det här är ju verkligen årets evenemang för oss hundnördar:) så de flesta är verkligen samlade här.

Efter att ha klämt och känt på alla salugrejer åkte vi sen till Linköping och Stångå hotell där vi skulle tillbringa natten.
Hundarna gjorde sig hemmastadda direkt, även om Yksi tyckte att husse tog lite väl lång tid på sig i duschen...

Sen softades det. Härligt med club fåtöljer tyckte Yksan medan Isa gärna ligger på svala golvet.
Emma och Petri kom förbi på ett glas bubbel och sen gjorde vi sällskap till Frimurarehotellet där de bodde, för att äta middag med Ingrid Bahlenberg - Dias uppfödare och tillika SM deltagare i år. Det blev en jättetrevlig kväll med roligt sällskap och många skratt innan vi drog oss tillbaka i den ljumma sensommarnatten, rastade hundar och sov ohyggligt gott på hotellet.
Idag, söndag, var det det SM tävlingar för hela slanten.

Började med att titta på rapport hundarnas uppletande - många imponerade grymt - och därefter var det lydnad och planskydd resten av dagen.
Fantastiskt duktiga hundar och förare som imponerar stort och som inspirerar oss vanliga dödliga till fortsatt träning!
Sen var det bara hemgång, det vill säga en massa timmars bilresa och sträckan genom Stockholm kvar....

Suck och pust för oss lantisar som inte är vana med dessa bilköer.
Men nu är vi lyckligt hemma efter en mycket intensiv helg! Och ett helt år återstår till nästa SM...

... är full av guld.
Och när man inte har tid att plocka själv är man så glad och tacksam över att man har en pappa som älskar att gå i skogen och plocka kantareller. Och som dessutom har frysen full själv...

Tack snälla pappsen!
Nu är vinter-fredagskvälls-varma-mackorna räddade:)

... har jag tagit mig tid till i veckan.

Eller rättare sagt; det är vad jag väljer att göra när jag kanske istället borde städa eller laga mat...

Den här veckan har jag både tränat lite lydnad på klubben...

... och även tränat uppletande. Och det älskar Bästa Blixtra, så jag klurar och klurar över strategier kring både detta och lydnadsträningen, över hur jag ska få henne i rätt mood, så att säga. Jag har inte kläckt facit-koden än, men jobbar på det :)
Och under tiden har vi kul...

... hur mycket som helst gör jag.

Och har gjort hela sommaren. 12-13 timmars pass är inte ovanligt. 3-4 dagar i veckan.
Just den här sommaren har det varit lite surt, mest på grund av det fantastiska vädret och för att alla andra varit lediga   .
Detta i kombination med att marknaden varit ohyggligt trög och jag inte sålt så mycket har gjort det ännu mera surt. Såklart.

Det är ju verkligen tur att jag älskar mitt jobb, även om jag just den här sommaren har funderat om det är mera fritidssysselsättning än ett avlönat arbete.
Men så kommer det en och annan nöjd kund och tackar för hjälpen och är jättenöjd.

Och ja, då kör man gärna några 12-timmars pass igen...   

... resulterade i att hon idag fick Känd mental status.
Vilken också är avsikten. Skönt att ha det gjort!

Fyra ur Ullhedens Y-kull samlades på Bro-Håbo BK idag, för att MH-testas.

Det var Yago, Yoyo, Yerda och Yksi.

Jätteroligt att se alla hundarna, de spretade lite åt olika håll, samtidigt som  man kunde se lite likheter. Några var väldigt livliga, andra mindre. Några väldigt sociala, andra något mindre. Osv.

Den som jag tycker skiljde sig lite från de övriga (som var lite barnsliga och småslyngliga) var Yerda, som kändes lite mera mogen och balanserad än de övriga. Men med en himla fart när det bjöds upp till lek och kamp.

När det gällde lilla bytet agerade hon som ett skolboksexempel - sprang iväg och hämtade till sin matte   .

Yksan däremot, var väl den som kanske skiljde sig mest från sina närvarande syskon, med sin integritet.

Hon har inte riktigt samma sociala kompetens som sina syskon, även om hon skötte sig hyfsat här idag.

Hon följde glatt med testledaren som fick klämma och känna och titta på tänder, men när hon skulle börja fingra på bakdelen, då sa Yksan STOPP. Och så fick det bli. Den sociala kampen däremot hade hon inga problem med. Roligt var också att trots att hon är så lugn som hon är, hängde hon på direkt när testledaren ville leka.

På lilla bytet tror jag inte att hon såg trasan första gången, men den andra gånge såg hon, satte efter och kom tillbaka med trasan. Till hussens glädje    .

På passiviteten nosade hon runt under tre minuter, inte stressat, inte livligt, kanske mera lite nyfiket. Men satte sig inte ner, stod inte stilla och la sig inte. Men var heller inte uppfodrande på något vis.

När det så var dags för trumgubben (i detta fall en gumma...) tog hon kanske som väntat fram skärpan och funderade vad i h-e hon höll på med. Sprang fram och sprätte med framtassarna, men att leka med henne, det var inte att tänka på (vilket de andra syskonen gjorde efter en mindre lov).

Så var det då överraskningen av overallen. Självklart blev hon rädd, men inte överdrivet, och hon behövde heller inte speciellt mycket hjälp för att lösa detta. Här är det säkert nyfikenheten som bär henne.

Riktigt bra för att  vara henne, faktiskt.

Ljudet likaså, hon slänger sig lite åt sidan vid det överraskande rasslet av kedjor, men det löser hon helt utan hussens hjälp. Mycket bra gjort.

Så kom vi då till spökena. Som gjorde henne ohyggligt arg. Och hon jobbade så. Hon släppte inte fokus för en sekund, hon försökte verkligen att skrämma bort dem med att ragga, skälla oavbrutet och stampa i backen. Hon ville verkligen, men dådkraften räckte inte riktigt till här. Med hjälp av hussen löste hon upp allting bara spöken började klä av sig.

Skotten var absolut inget problem. Vilket jag kunde tycka var lite överraskande, jag vet ju iofs att hon inte är skottberörd, men som hon jobbade med spökena kan man tycka att hon borde ha lagt på sig lite. Men icke.

Det var helt borta. Hon kampade för full mun, skotten brann av och hon rörde inte ett öra. Inte heller i passiviteten, och i kampen efteråt gick hon in med samma engagemang igen.

Så i det stora hela var det nog som vi förväntat oss, att hon kunde ha lite problem med för nära mänskliga relationer, att hon drivs av antingen skärpa, nyfikenhet eller kamp. Så...

med 1:a på skotten och Känd mental status var vi mycket nöjda.

Jag tror alla var nöjda och glada över sina hundar, och fick se i stort sett vad man förväntade sig.

(Själv tyckte jag nog att de hundar vi såg idag visade mycket bättre sidor - och detta även Yksan - än vad man kanske förväntat sig...)

Och så en gruppbild på syskon, mamma Ärtan och pappa Atle:

... så var dagen fullbordad och alla glada och nöjda.

Och överraskande nog var inte Yksan det minsta trött på eftermiddagen/kvällen.

Och jag som trodde hon skulle sova ett dygn efter detta...