... resulterade i att hon idag fick Känd mental status.
Vilken också är avsikten. Skönt att ha det gjort!

Fyra ur Ullhedens Y-kull samlades på Bro-Håbo BK idag, för att MH-testas.

Det var Yago, Yoyo, Yerda och Yksi.

Jätteroligt att se alla hundarna, de spretade lite åt olika håll, samtidigt som  man kunde se lite likheter. Några var väldigt livliga, andra mindre. Några väldigt sociala, andra något mindre. Osv.

Den som jag tycker skiljde sig lite från de övriga (som var lite barnsliga och småslyngliga) var Yerda, som kändes lite mera mogen och balanserad än de övriga. Men med en himla fart när det bjöds upp till lek och kamp.

När det gällde lilla bytet agerade hon som ett skolboksexempel - sprang iväg och hämtade till sin matte   .

Yksan däremot, var väl den som kanske skiljde sig mest från sina närvarande syskon, med sin integritet.

Hon har inte riktigt samma sociala kompetens som sina syskon, även om hon skötte sig hyfsat här idag.

Hon följde glatt med testledaren som fick klämma och känna och titta på tänder, men när hon skulle börja fingra på bakdelen, då sa Yksan STOPP. Och så fick det bli. Den sociala kampen däremot hade hon inga problem med. Roligt var också att trots att hon är så lugn som hon är, hängde hon på direkt när testledaren ville leka.

På lilla bytet tror jag inte att hon såg trasan första gången, men den andra gånge såg hon, satte efter och kom tillbaka med trasan. Till hussens glädje    .

På passiviteten nosade hon runt under tre minuter, inte stressat, inte livligt, kanske mera lite nyfiket. Men satte sig inte ner, stod inte stilla och la sig inte. Men var heller inte uppfodrande på något vis.

När det så var dags för trumgubben (i detta fall en gumma...) tog hon kanske som väntat fram skärpan och funderade vad i h-e hon höll på med. Sprang fram och sprätte med framtassarna, men att leka med henne, det var inte att tänka på (vilket de andra syskonen gjorde efter en mindre lov).

Så var det då överraskningen av overallen. Självklart blev hon rädd, men inte överdrivet, och hon behövde heller inte speciellt mycket hjälp för att lösa detta. Här är det säkert nyfikenheten som bär henne.

Riktigt bra för att  vara henne, faktiskt.

Ljudet likaså, hon slänger sig lite åt sidan vid det överraskande rasslet av kedjor, men det löser hon helt utan hussens hjälp. Mycket bra gjort.

Så kom vi då till spökena. Som gjorde henne ohyggligt arg. Och hon jobbade så. Hon släppte inte fokus för en sekund, hon försökte verkligen att skrämma bort dem med att ragga, skälla oavbrutet och stampa i backen. Hon ville verkligen, men dådkraften räckte inte riktigt till här. Med hjälp av hussen löste hon upp allting bara spöken började klä av sig.

Skotten var absolut inget problem. Vilket jag kunde tycka var lite överraskande, jag vet ju iofs att hon inte är skottberörd, men som hon jobbade med spökena kan man tycka att hon borde ha lagt på sig lite. Men icke.

Det var helt borta. Hon kampade för full mun, skotten brann av och hon rörde inte ett öra. Inte heller i passiviteten, och i kampen efteråt gick hon in med samma engagemang igen.

Så i det stora hela var det nog som vi förväntat oss, att hon kunde ha lite problem med för nära mänskliga relationer, att hon drivs av antingen skärpa, nyfikenhet eller kamp. Så...

med 1:a på skotten och Känd mental status var vi mycket nöjda.

Jag tror alla var nöjda och glada över sina hundar, och fick se i stort sett vad man förväntade sig.

(Själv tyckte jag nog att de hundar vi såg idag visade mycket bättre sidor - och detta även Yksan - än vad man kanske förväntat sig...)

Och så en gruppbild på syskon, mamma Ärtan och pappa Atle:

... så var dagen fullbordad och alla glada och nöjda.

Och överraskande nog var inte Yksan det minsta trött på eftermiddagen/kvällen.

Och jag som trodde hon skulle sova ett dygn efter detta...

... åkte vi igår em för att finnas på plats tidigt söndag morgon inför Yksi:s (och tre andra hundar från Ullhedens Y-kull) MH-test.

Vi hundpromenerade i fina marker...

...  tränade lydnad...

... och åt medhavd sallad och tog ett glas rosé i den varma Bro-Håbo-kvällen....

Alldeles ensamma på klubben.

Sen blev det lördagsmys och TV-tittande.

Och en ovanligt tidig  lördagkväll.

Härligt, tror jag både mallarna och vi tyckte...