... åkte vi med godaste vännerna Anette och Tomas på en weekendtrip från fredag morgon till måndag kväll.

Alldeles lagom tid att bevista en storstad.

Vädret har varit det bästa tänkbara, och jag tyckte mycket om staden. Den var väldans utbredd - inte riktigt en citykärna, utan väldigt utbredd geografiskt, kändes det som.

Så - vi har gått och gått och gått. Låååångt. Men det är nog ett mycket bra sätt att se ett nytt ställe på - by walking. 

En dag åkte vi faktiskt turistbuss - hop on hop off, typ - och det var ju också en upplevelse. Iochmed berättarrösten fick vi också bra info om alla sevärdheter - Vatikanstaten, S:t Petrikyrkan, Colosseum mm mm.

Första dagen blev det lååångpromenerande, bland annat till Piazza Navone där fredagsmiddagen intogs, till skådespel av gycklare och försäljare och gatumusikanter. Någon har sagt att det är ett av världens vackraste torg, och det stämmer säkert. 

På lördagen sedan åkte vi lite buss, hoppade av och på igen, och gick emellan. Bland annat besökte vi Fontana di Trevi och shoppingstråken däromkring. En riktig turistattraktion.

På söndagen sedan blev det mera strosande i andra stadsdelar, lunch på uterestauranger och ett glas vin eller öl här eller där när man ville sitta ner en stund. Härligt. Kravlöst, varmt och lyxigt.

Tyckte mycket om staden, kanske för att den var lugnare än London och Stockholm - lite mer laidback tempo, inte så stressigt, ingen utpräglad shopping, lite mer betraktande och vilsam. Fantastiska byggnader och många gröna stadsrum. Däremot var det karta som gällde HELA tiden, för fy 17 vad det var lätt att gå bort sig...

Sen hade vi ju också ett födelsedagsbarn att fira - Anette fyllde år på söndagen, så vi började dagen med ett härligt glas Prosecco (i plastmuggar - mindre härligt...) innan det var dags för a walk in the park...

Grattis Anette!!

Hotellet var väl sisådär - bättre än London - och frukosten som skulle vara kontinental var också milsvitt bättre äni London, men inte alls att jämföra med svenska hotellfrukostar.

Grand Hotel Olympic:

Men man får ta seden dit man kommer, och faktum är att jag tyckte Rom var en trevlig bekantskap.

Trots skavsår på alla fötter...

... med Blixtra, Yksi och Isa blev det när vi kom hem på eftermiddagen.
En härligt tur på nästan 8 km i duggregn.
Bra träning inför kommande rapporttävlingar!

Tackom och lovom ingen närhet till vildsvin under denna tur, annars är de jäkligt frekventa i den här skogen.
Tyvärr...

... och ledig dag.
Denna tillbringades till viss del på Valbo BK där Johnny och Yksi tävlade lkl 2 ock fick ett andra första pris på 170,5 p, vinst ock dagens enda utdelning av 10 : a på fria följet. Domaren hade kommit fram efteråt och tackat för en fin uppvisning (om än med en del småmissar).
Jätteroligt, och bra jobbat av en liten mallaskrutt som verkligen älskar sin husse över allt annat och som på något märkligt sätt lyfter på tävling.
Sofia ock ja åkte därefter till Gävle ock gick på lägenhets visningar. Med konkurrenterna.

Sen var det LF:s tur och en lgh på Andra Tvärgatan 25 b, också i Gävle, på Brynäs.
Fina båda två, nu bli detsamma till att väga fördelar och nackdelar.
Tänk att våran Sofia blir 20 år i år och nu har börjat fundera på att flytta hemifrån.
Sorgesamt på ett sätt - för oss - men roligt för Sofia och ett naturligt steg på vägen.
Nummer får vi se vad detta leder till.
Återkommer med rapport:)

... gjorde Sofia och jag i söndags kväll.
Började med rastning av Isa, Yksi och Blixtra. Under tiden slängde Sofia ut ett spår åt Bästa Blixtra, som fick ligga medan vi körde några kortare rapport skick med småtjejerna - som var duktiga i regnet!

Sofia gick ut och tog med sig Yksi. När hon var framme på B skickade jag upp Isa, som drog iväg som ett skållat troll, utan minska tvekan. Sofia skickade Yksi först tillbaka (som hade givit järnet ut, stannat efter 10 m, vänt sig om och tittat på Sofia, sen lagt iväg igen - mot A - utan kommandon).
När hundarna var inne på A gick Sofia vidare till C. Skickade Isa först sen Yksi, båda drog först järnet. Sofia skickar tillbaka Isa förut och sen Yksi utan problem. Hon går sen en klurig förlängning till D. Jag skickar Yksi först som lägger iväg som tusan, försvinner mellan träden - och kommer tillbaka! Jag var bara passiv, marschade på henne och följde efter henne ca 30 m - då släppte hon avståndet och drog järnet till D. Inga problem med förlängning. Sen gick Isa och jag imponeras av hannes stabilitet, springvilja och snabbhet! Jätteroligt!

Vildsvinsbök?
Nej-rivstarter efter springvilliga vovvar:)
Så var det då dags för Blixtra att få komma ut igen. Lite skogsbus med småtjejerna och rastning så var de dags för hennes spår.
Direktpåsläpp - jättetaggad (spårade hela vägen från bilen:)
Lugnt och fint spårarbete (undrar om det blev klurigare för henne eftersom det regnatmmedan spåret låg?), hittade en godisburk i spåret sen kampkudde till slut som hon alltid blir lika överlycklig för.

Så när kvällen kom, och finalen på Lets Dance började, så sov alla vovvarna sött på örat.
Härligt!

... har vi hunnit med i veckan - en oas i allt jobbande för mig, ock en härlig springstund för hundarna.

"The Invitation"

It doesn’t interest me what you do for a living.
I want to know what you ache for
and if you dare to dream of meeting your heart’s longing.

It doesn’t interest me how old you are.
I want to know if you will risk looking like a fool
for love
for your dream
for the adventure of being alive.

It doesn’t interest me what planets are squaring your moon...
I want to know if you have touched the centre of your own sorrow
if you have been opened by life’s betrayals
or have become shrivelled and closed
from fear of further pain.

I want to know if you can sit with pain
mine or your own
without moving to hide it
or fade it
or fix it.

I want to know if you can be with joy
mine or your own
if you can dance with wildness
and let the ecstasy fill you to the tips of your fingers and toes
without cautioning us
to be careful
to be realistic
to remember the limitations of being human.

It doesn’t interest me if the story you are telling me 
is true.
I want to know if you can 
disappoint another 
to be true to yourself.
If you can bear the accusation of betrayal
and not betray your own soul.
If you can be faithless
and therefore trustworthy.

I want to know if you can see Beauty
even when it is not pretty
every day.
And if you can source your own life 
from its presence.

I want to know if you can live with failure
yours and mine
and still stand at the edge of the lake
and shout to the silver of the full moon,
“Yes.”

It doesn’t interest me
to know where you live or how much money you have.
I want to know if you can get up
after the night of grief and despair
weary and bruised to the bone
and do what needs to be done
to feed the children.

It doesn’t interest me who you know
or how you came to be here.
I want to know if you will stand
in the centre of the fire
with me
and not shrink back.

It doesn’t interest me where or what or with whom
you have studied.
I want to know what sustains you
from the inside
when all else falls away.

I want to know if you can be alone 
with yourself
and if you truly like the company you keep
in the empty moments.

... gör jag just nu.

Det här är ju liksom mäklarnas årstid - vår, sommar och höst. 

11-12-13 timmarspass flera dagar i veckan är inte ovanligt. Inte heller 6-7 dagars vecka.

Någon kund sa till mig: Ni jobbar rätt mycket oregelbundna tider, va?

Ja, svarade jag och log.

Och tänkte, att först gör vi faktiskt våra kontorstider - mellan 8-17. Sen börjar resten. Visningar, intag och kundträffar - som alltid sker när kunden är ledig. En kväll fram till 19, 20 är ingen ovanlighet.

Dessutom jobbar vi nästan alltid en eller två dagar under helgen, då med öppna eller bokade visningar.

När spekulanterna är lediga och har möjlighet att åka på visningar.

Tänker ibland att jag ska kompensera mig för det och ta ledigt någon dag under veckan. Men inte då, då dyker det upp något annat spännande jobberbjudande som man såklart tackar ja till   .

Igår innan jobbet åkte jag förbi ICA (mellan 8 och 8.30) När jag sen slutade för dagen (19.30) var jag in där igen för jag skulle hämta ett paket. Då har ICA växlat personal minst två gånger under dagen - och jag jobbar fortfarande på mitt första pass...

Man är väl inte riktigt klok kanske. 

Men det underlättar när man älskar sitt jobb, för det gör jag verkligen   ! Och jag hoppas också att jag förmedlar den känslan till mina kunder, att jag gärna gör det där lilla extra för dem om det behövs...

Men det är klart att det händer att det dåliga samvetet snuddar vid mig emellanåt. Att jobba så, försöka hålla igång en hund på elitnivå och dessutom vilja umgås med sina barn (och sambo) nu och då blir såklart ett pusslande.

Men det går bra, för det mesta...    (is my opinion...)

... var det på klubben ikväll. Och Blixtra och jag åkte dit och gjorde vårt sämsta brukselitpass ever.

Järfälla och Götene - släng er i väggen. Det här var värre.

Hon hade inte gjort speciellt mycket på hela dagen, bästa B. Finkulerat omkring med mig 30-40 min i skogen mellan 14.30-15.30, det räcker inte långt för en malle som vill mera.

Hon var uberladdad när vi kom till klubben. När det sen var min tur, kläckte jag den smarta idén att jag  skulle gå 10 m på fria följet, sen stanna och kampa (ja, det fanns en tanke bakom - jag tycker ju att det känns som att hon dör när vi kommer in på fria följet... sen att det visar sig att tanken var fel är en annan femma   ).

Sagt och gjort. 

Detta resulterade i att hon under resten av fria följet klapprade med tänderna av förväntan, ljudade över alla gränser och nästan gjorde jämfotahopp med bakbenen. Och satt sig snett. Hela tiden.

Inte bra alls, alltså.

Resten av lydnaden fortsatte typ i samma anda. Massor av ljud och okoncentration, förväntan på belöning.

Tokigt, tokigt.

Inkallningen gjorde jag slät. Framåtsändandet - gick hon iofs ner i trav vid gruppen, men man får nog mera kalla det slängtrav, för avståndet bara ökade och ökade... Precis så där som man inte vill att det ska bli.

Krypet var hon hög i bak under hela momentet - och ljudade. Skallet ljudade hon där hon skylle vara TYYYYST.

Metallapporteringen var en katastrof - åter på ruta 1 där hon tassar på apporten och har halvtaskigt tempo in.

Tungapporten gick bättre men inte bra. Vinglar med nacken när hon har apporten i munnen så man tror hon ska släppa. Där var ingången bra, om man nu ska se något positivt med detta.

Hopp över hinder, ok om inte ljudet varit. Stegen gjorde hon bra.

Så tråkigt. Och jag måste än en gång tänka till.

Hur jag ska hantera ljudet - vänta ut henne eller bara kräva nolltolerans (vilket är lättare sagt än gjort). 

Hur ska jag få henne att hålla ihop utan att balla ur? Hur ska jag förhålla mig till allting?

Fy så deppigt. Tur att det är nån månad igen innan tävling...

Bara att bita ihop och ta nya tag.

Bästa Blixtra och jag...