Streamade den här filmen igår och grät floder. Maktlöshet de luxe, och vilka fantastiska rollprestationer!

... och en ny cykelpromenad på 6 km med Vinna. Allt för att leta upp en boll som vi tappade förra gången vi cyklade samma tur, i söndags.
Tyvärr hittade vi ingen boll, märkligt nog, jag ser ju  aldrig ser nån annan uppe på den här skogen.
Vi fick iallafall ut lite spring i benen    även om vi inte hittade någon boll.

På det blev det lite trädgårdspyssel, satte i lite strömkablar för att hålla en skaplig temperatur i sadelkammaren och i poolhuset (frostvakter) där jag spar mina sommarblommor (pelargoner mm).
Tömde ur vattentunnorna och ställde in i stallet för vintern.

Grävde ner en luktpion, vattnade och täckte med påsjord, aska från kaminen och gräsmattejord. Och på det, en stor volm med lönnlöv. Måtte den nu ligga tryggt under vintern.

Sen gick jag in och bakade en banankaka (för första gången ever) innan middagen. Banan och hackad choklad.

Spännande, det får bli till kvällsfikat!

... har jag skrivit, längre tillbaka.
Brukar alltid numera göra ordförståelseprovet efteråt, och ha bra poäng på det. Nu fick jag bara 18/20 och undrar om jag börjar ligga av mig lite?

... nu.
Och nu börjar stormakterna hota med att ingripa.
Usch, mycket oroligt.

... ska försöka hålla 2 dagar i veckan nu.

Märk väl försöka.

För det är ändå så att jag får ta i för att komma iväg (speciellt efter 6 km cykling och tre gångna spår) men det är ju fruktansvärt skönt när det väl är gjort. Det handlar väl om att bestämma sig, tänker jag. Varje gång   .

Inte var det just så många som tränade heller, så bra tid att träna på!

... och då passar vi på att hundträna lite.

Efter rastning och frukost och lite fix hemma, klädde vi oss i neonfärgade kläder för att cykla upp på skogen, för att inte misstas för vilt!

Efter 6 km cykelpromenad (och inga jägare i sikte) var det dags att gå spåret (som matten lagt ut innan vi åkte ut på cykel). Ängsspår, tre pinnar plus slut (och en klädnypa). Slarvade lite men ligger direkt i spårkärnan - och ligger på som f-n (även efter 6 km cykeltur).

Perfekt att man kan gå samma spår med båda hundarna - bara man kommer ihåg att lägga tillbaka pinnarna   . Pirran blir så glad när vi tar fram spårselen - men jag är inte så säker på att hon älskar att spåra   .

Glad när det är klart och hon hittat slutpinnen och får bollen i utbyte!

Därefter fika för mig och tupplur för vovvarna!

Härlig oktobermorgon!