Träffade Sofia för att köra uppletandetoch frispår i blåsten på lördagsförmiddagen. Duktiga hundar att leta, men visst finns det massor av grejer att frisera, glädjen att springa ut och leta, hitta och komma tillbaka in i racerfart väger ändå tungt    och det går i ett huj!

Frispåret gick också bra i blåsten på åsen, och lilla Vinna körde snabbt fyra skick fram och tillbaka på eget bevåg - bara för att det är så roligt att springa   .

Pirripirran var med och vallade ruta, sprang i skogen och letade pinnar. Och jag säger det igen; den som säger att storleken inte har betydelse, har aldrig haft malle   .

#madeforactionvienna #storlurspiripiri

... och fikat, tillsammans med barndomsvännen Katta idag. Hon bor i Uppsala sen många år tillbaka men har bott hela sin uppväxt på samma ställe som jag, och där också pappa bor på sitt äldreboende numera.

Jättemysigt att hon vill hänga med, för pappa betyder det ju mycket.
Drack kaffe, snickelisnackade och pratade gamla minnen.

... i dessa tider är fanimej riktigt osmakligt! Det basuneras ut i media att både Nordea och Handelsbanken går med rekordvinster, medan vanliga människor går på knäna av tokhöga bopriser baserat på räntehöjning efter räntehöjning så gör bankerna storvinster, den ena värre än den andra.

Som sagt, riktigt osmakligt!

... 78 år gammal.
Såg honom på Vilket Liv! med Renée Nyberg härom söndagen. Å jisses så mycket fin musik han har levererat under sin tid på jorden.

Sov i ro, Lasse   

... kom idag.

Går utanför dörren i 6-tiden för den sedvanliga hundpromenaden - och det snöar!

Det är ju tidigt med snö i mitten av oktober så man antar väl att det inte kommer att ligga kvar   .

... och ikväll hoppade vi lydnadsträningen på klubben och gick en promenad och sen ett ängsspår med Vinna. Älskar att hon är så taggad och ändå kan sitta fint och sansat medan jag lindar ut linan eller pysslar med annat. Jag är helt imponerad av den stadga hon besitter trots den energinivån.

Ofta är jag så galet trött på den här hunden, hennes energinivå kan ta kål på mig ibland och hon kan vara en sån pain-in-the-ass och så rätt som det är har något man kämpat med länge fallit på plats. Och det är magiskt. Ni som har malle, ni vet   !

Duktig som tusan på att både spåra och plocka pinnar, även om hon är på tok för het. Men har ändå näsan på och går till 90 % i spårkärnan! Ibland är hon magiskt. Jag är så glad för den här hunden, avknapp hemma, lyhörd, social och väldigt glad.

Krattade ihop lönnlöven som ramlat ner, vilket var bra mycket. Kändes nästan lite mediterande att gå och kratta löv - lättkrattat dessutom - och la runt alla nyplanterade buskar; ros, magnolia och syrenhortensia.

Pirran var med och letade godis bland lönnlöven.

Sen gick vi in, gjorde parisare (som hamburgare fast med falukorv), läste lite Jonas Gardell och klippte klor på hundarna.

Tände en brasa, och nu slappar vi i soffan framför TV:n, välförtjänt.

Imorgon heldag på kontoret!

... har jag streamat första avsnittet av ikväll.

Oj, vad det rör upp känslor. Jag fick Sofia, vårt första barn, den 31 augusti 1994 och Estonia förliste den 28 september samma år, och tog 852 människor med sig ner i djupet. Endast 137 människor överlevde.
Jag var alltså barnledig, och minns det här skarpt, vilken fruktansvärd katastrof.

I det första avsnittet visar de förlisningen med autentiska filmer och foton och intervjuar överlevande. Fruktansvärt gripande.
Fortsätter att titta en annan kväll.

... med Vinna och Nils efter jobbet ikväll.
Vi levlade upp en nivå, från att ha kört hundarna en och en, fokuserat på framföringar och förlängningar, tog vi nu in en extra hund på stationen och körde dem samtidigt.

Sofia och Vinna går ut till B, Nisse och jag är kvar på A. När de är ute på B skickar jag ut Nisse. När han kommit in på B och lekt av sig, skickar Sofia ut Vinna till A - och hon går iväg och kommer till mig på A i full fart. Sen kommer Nils från B till A också. Det här är också första gången Vinna sitter bunden på stationen!

Helt galet över förväntan! Vinna skäller till när Nisse kommer in på A-stationen, men en liten vattenstråle på näsan, så är hon tyst sen. Går iväg från A till B med blixtens    hastighet, sen skickar jag Nisse. Då har Sofia hunnit förlängt sträckan under tiden, och de gör det så fint.

Sen skickar Sofia tillbaka båda hundarna från B till A och det går precis lika bra - Vinna först och Nisse sen. I samma fart. Då avslutar vi där, ger dem varsin boll och går ut och möter upp Sofia på sträckan.
Så otroligt jättebra träning! Ibland är det bra att utmana sig lite, och ta träningen vidare!

Det blev en lugn kväll för hundarnas del. Gick en sväng både innan och efter träningen (4 mallar, tjoho) så de fick springa sig lite trötta.