Ja, så var det då dags att kolla om Ässis nos var i form igen. Tänkte först jag skulle lägga ett riktigt lätt spår, typ appell spår eller nåt, men sen ville jag ändå se om nosen var med ordentligt. Gick ut ett ca 300 m långt spår med knasiga apporter (penna, skosula, kong etc och så en kampgrej till slut) och 3 spetsvinklar - allt i rätt hård blåst och till större delen på ett gärde.

Band henne för att få upp motivationen så hon såg när jag gick ut och sen bara försvann. Och hur hon spårade! Med näsan rätt i spåret i backen (när hon har trasslat med spåren har Johnny upplevt att hon höjer näsan och försöker söka sig fram istället för att spåra...) och plockade varenda pinal (utom pennan... som hon alltid lyckas glömma;-), t o m så hon hittade en spårpinne från ett långt tidigare spår. Nu har jag inte spårat med henne när hon trasslat, men idag gick hon då som hon alltid gjort tidigare. Bådar gott. Och vi hoppas på att det var noskvalsterelände och att det är borta nu. Sen vet man ju aldrig... Det återstår att se.

Idag har Hurris-matte Marie varit och hälsat på älsklingshästen och oss här på landet. Hon red en sväng och Sofia cyklade med, sen red hon lite i hagen och sen red Sofia också.

Maries mamma och jag satt inne och drack kaffe och pratade mest hela tiden, för fy 17 vad kallt det var ute!

Bilderna på Hurris är från varmare breddgrader höll jag på att säga, varmare dagar åtminstone...

Hundarna har nyst och fnyst om varann, så i början av veckan var jag med Storlur & Fia till veterinären för att kolla upp om det kunde vara noskvalster. Veterinären tyckte inte det såg ut som nån förkylning, så vi fick recept på spot-on-droppar att lägga på i nacken för att ta bort de eländiga kvalstren (om det nu är såna).

Så nu är båda hundarna nydroppade och fina, och tänk att jag tycker att jag märker skillnad på åtminstone Ässis näsa redan...

Här sitter hon utanför Tittis stalldörr och väntar på en mus...

Och här leker Fia titt-ut i solskenet...

Idag har Sofia varit till Ranch Siikavaara och ridit upp för Grönt-Kort på Edwin. Jisses vilken resa, han var piggare än på länge...

Först var fick hon visa lite ridvägar och gångarter, därefter var det hoppning. Det var inte det lättaste på en väldigt-mycket-het-häst, men godkänd blev hon iaf, tur var väl det för hon kämpade väl.

Har jättefina videoklipp från hoppningen, men eftersom jag är lite novis på det här med videoklipp och lägga ut på bloggen, så spar vi lite med det;-)

Men det kanske kommer en vacker dag - så håll ögonen öppna!

... gick mindre bra, tyvärr. Var iväg till Skutskärs BK idag och ekl rph. Johnny tävlar. Platsliggning och lydnad först, inga hejdundrande betyg, men helt ok. Hon är glad och pigg och rolig att se på, väldigt mycket på hugget vilket också innebär en del betygsnerdrag för slarv, tyvärr. Men arbetsglädjen överväger - tycker jag, är just idag inte säker på att husse håller med ;-) Så dags för uppletande - ETT föremål och ett rent uselt uppletande. Förståeligt - en sån här ruta har vi aldrig tränat tidigare, vilket såklart inte är nån ursäkt - i rutan var både ängsmark och skog och malle som hon är skapade hon sin egen vision av hur rutan såg ut. Vilket såklart inte överensstämde med verkligheten...

Så ut på rapporten, en lkl hund, en hkl hund och två ekl hundar. Från B till A var allt frid och fröjd, och likaså från A till C. Men sen ville det sig inte längre. Shit. Vad trist. Å vad deppigt det blir - man vill ju så gärna...

Hon gick iväg ut från C, men stannade precis på gränsen till stationsområdet (precis som hon gjort på båda hkl tävlingarna, men där har hon gått iväg med dk, men icke denna gång) tills tiden var ute och likaså hennes chans. Så nu har vi ett problem som vi måste fundera på hur vi ska ta itu med... Stannade kvar i skogen och busade lite och körde lite motivations skick efter tävlingen och då är ju allt lattjolajbans såklart.

Vad som är positivt (om man nu kan hitta något sånt en sån här dag;-( är att hon har riktigt bra tider på de sträckor hon går. Fast å andra sidan - vad hjälper det när hon lägger av efter två sträckor ;-)

De andra hundarna gick iaf jättefint och vi hoppas det räckte till uppflyttning och cert för dem som var kvar i rapporten!

Så vi packade ihop våra grejor och åkte hem med en liten omväg runt bolaget och köpte lite vitt vin att dränka våra eventuella sorger i till kvällens grillmiddag i det underbara vädret (25 grader varmt i skuggan!).

Väl hemma åkte pooltäcket av - och gissa vem som badade?

Det började med att Ässis slängde i sin världsbästa leksak i poolen (en plasthylsa som suttit i änden på en rulle elrep till hästhagen för cirkus ett år sen - vem har sagt att leksaker behöver vara dyra?)

Med balansen på bakbenen försöker hon krafsa i vattnet för att få in sin bästa grej till kanten...

Nu är det nära...

 Ni kan ju bara gissa hur det gick...

Jodå, Ässi fick sitt första dopp - i poolen! - idag. I kom hon och upp kom hon också, all by herself. Med leksak... Nu hoppas vi bara att detta inte blir nån vana ;-).

Som tur är - trots dagens mindre lyckade resultat - är hon fortfarande bäst i världen! Och vi - husse & matte - får väl slå våra kloka (?) huvuden ihop och fundera ut vad vi ska hitta på härnäst...

Känns som en evighet sen jag skrev sist, men ser att det inte är mer än 4 dagar sen...  Veckan har varit grymt fulltecknad - allt ifrån PM-skrivande med tillhörande opponeringar på Campuskursen, PM-skrivande på distanskursen, Utvecklingssamtal med storasyster, Barnsjukhuset med lillasyster, Marknadsförsäljning av kaffebröd till förmån för barnens skolresa i slutet på maj, Agilityträning för storasyster & Fia, Kvinnojouren har haft möte - och allt annat som bara ska funka... Man känner att man lever iaf. Och lite sol på nosen har jag ändå fått, som tur är i den här värmen som så överraskande ramlade över oss.

Om jag nån gång lyckas få en stund över (visst låter det som att jag har en stressig tillvaro;-) och lyckas få 5 minuter i en brasse eller baden baden har jag alltid - utan undantag - Storlur står hängande över mig med den största pinne hon nånsin kunnat uppbåda, allt för att få uppmärksamhet och kanske lite bus... eller bara en puss på nosen...

Nightmare? Bilden ovan, alltså;-)

Vårbild på Fia, som varit på sitt andra kurstillfälle på Agilityträning i veckan med en liten matte som tror benhårt på Fias talanger inom agilityn. Vi hoppas hon har rätt. Och så kommer en bild på Fias agilitykompis Thea:

Låt er inte luras av storleken, här har vi en järnlady som vet vad hon vill!

Och till sist en härlig vårbild på en del av familjen:

Ha en härlig helg i värmen ifall vi inte hörs på några dagar!

Vilken dag! Vilken kväll!

Det blev en kombinerad häst och hundpromenad på kvällskvisten. Sofia red Hurris, Johnny & jag gick med Ässi & Fia. En underbar kväll! Johnny & Ässi vek av hemåt för att gå hem och träna, och vi andra fortsatte, tror det hann bli en 6-7 km prommis innan vi var hemma igen.

En och annan rast måste man väl ändå kunna unna sig? Och ett mellis ;-)

Åh, suckar Fia, måste han äta hela tiden...

En sak är säker - det här är livet på en pinne... tycker vi & alla djuren!

... är han, ut i hovspetsarna, vår nyfunna vän Hurris. Vilken fantastisk häst, han är klok, oerhört snäll och fantastiskt vacker (även om han är i tunnaste laget för tillfället, men det jobbar vi på;-).

Han är utan tvekan en av de absolut trevligaste hästar jag nånsin träffat, och vi har fallit pladask för honom!

Här genomför han sin sedvanliga morgonrullning... och Titti undrar vad han håller på med...