Visst är det något speciellt med vänner.

Vissa vänner korsar ens väg, stannar en stund och går sedan vidare. Dessa vänner har ändå fyllt en funktion i ens liv - men kanske bara för en period, när man behövde dem som mest. Man minns dem alltid.

Andra vänner är för livet. En handfull vänner som man haft sedan lång tid tillbaka, som finns där även om det går lång tid innan man hörs, men som man vet ändå alltid finns där, till hands, när man av någon anledning behöver dem. Jag har ett gäng kompisar från första klass, och vi träffas fortfarande två gånger om året då vi har tokmysiga tjejträffar och pratar om allt som hänt sen sist och peppar varann i våra livssituationer. Vi diskuterar allt - både stort och smått. Otroligt mycket värt! Och vi har en bakgrund tillsammans, vilket gör att det blir mycket prat om gamla minnen;-)

Riktig vänskap är något som måste få tid att växa, det är inget som sker i en handvändning.

Sen har jag också vänner som jag träffat på senare tid, människor jag mött i olika sammanhang, och som träffat mig rakt i hjärtat, av någon anledning.

Ibland människor väldigt olik mig själv - men som berikar min tillvaro!

Sen finns det förstås också vänner som svikit, och det är hårt och det svider.  Men det kanske är som ordspråket säger: En vänskap som upphör har aldrig börjat.

Kram till alla mina vänner - ni vet vilka ni är!

Så var det ny månad. Fort går det. Nu börjar det dra ihop sig mot slutet av terminen och det är MYCKET som väntar. Läser dubbla kurser dessutom, Fastighetsförmedling 20 p parallellt med en 5-p kurs i Ledarskap B. Roliga kurser men många PM blir det... och opponeringar. Och så en stor tenta som väntar. 

Idag har jag avsatt några timmar till skrivande, sen tog jag en paus så Johnny och jag gick en långsväng med hundarna, och passade på att utforska omgivningarna - det är hur många skogsvägar som helst häromkring. Hundarna var överlyckliga och det var faktiskt jätteskönt.

Dessutom såg vi årets första gullviva! Och massor av liljekonvaljeblad!

Nu är det nära! Ja, kanske sommaren, alltså.

Hundträningen jobbar Johnny på för tillfället, analyserar och funderar över varför lilla Pärlan (eller Byrackan eller Storlur eller vad hon nu heter för tillfället - kärt barn har många namn;-) inte fullföljde spåret i lördags. När hon är klockren på spår annars... Nåt svar på det finns inte i sikte, men vi amatöranalyserar så gott det går.

Men skam den som ger sig - vi kommer igen! Och vi lär oss säkert nåt på vägen också...