Imorse när jag var ute och rastade jyckarna letade Fia upp spåret från igår (som gick lite trögt) och traskade det igen i förhoppning om att matburken skulle stå kvar;-) Tyvärr gjorde den inte det, men det bådar gott...

Den hunden gör allt för en bit föda - tack och lov, annars skulle det vara svårt, för hon är grymt självständig och har sitt huvud för sig...

Igårkväll när vi var ute på promenad kom en fet, lurvig och ca 10 cm lång larv och ålade sig över vägen. Fia nyfiken, såklart, traskar fram och ska titta. Och får världens flash-back - förmodligen från ormebettet! - när larven rör sig. Visar tänderna och morrar och slänger sig bakåt - farlig sheltieflicka!

Hoppas det håller i sig!

Om allt går som det ska kommer Ässi att få halvsyskon framåt våren, Kerstin - vår uppfödare - planerar att para Ässi-mamma Seneca (Korad Seneca Ar av Nangijala) med Blackneck's A'Coch nästa gång hon löper.

Mera info finns på Kennel Sennivikens hemsida:

http://www.sennivikens.se/valpar.htm

Här några bilder på vackra mamma Seneca:

Och så den tilltänkta blivande pappan, Blacknecks A'Coch:

All info om både Seneca & Coch (stam, MH, Korning & LH-test) finns på Sennivikens hemsida! Titta in där och kontakta Kerstin vid intresse!

Kunde inte låta bli att lägga ett litet gärdesspår åt Ässi idag då jag ändå var hemma & solen lyste;-). Kanske 250-300 m långt spår med liggtid på nästan två timmar och med två vinklar och kampen som slut. Litet och lätt. Å vad lycklig hon blev när jag tog fram spårsele och lina. Spårade av hjärtans lust och var överlycklig att få göra nåt med huvudet - det var alldeles för länge sen!

Trots att spåret var kort och lätt tog det på när man vilat en stund från allt spårarbete som hon gjort. Så nu sover hon gott i soffan en stund;-)

Följde med Sofia som la ett kort spår åt Fia (länge sen vi spårade med henne nu) med en liten skål med matbitar i som slut. Det tog en stund innan polletten trillade ner, men nästa gång går det säkert bättre då det lilla matvraket - Fia alltså - förhoppningsvis kopplar ihop spåret med belöningen;-)

Vilken underbar helg det varit! Tänk om alla höstdagar var så här härliga!

Älsklingshuset:

Höstbild på Fia:

T o m blommorna börjar bli lite höstiga:

Mera tagetes:

Pelargon mot stallväggen:

Gott & Blandat i ektunna:

Såna här dagar inser man vilken världsbästa årstid det här KAN vara...

... little horse;-)

Ja, så är då Edwin ensam kvar, för en stund. Lite lessen var han, men det gick över fortare än vi nånsin kunnat tro! Tänkte i värsta fall låna en häst av nån granne som sällis, om han skulle deppa ihop helt, men än så länge är det ingen fara. Han får gå in om natten & vila tryggt i stallet, när han är ensam. Han har börjat känna sig så trygg med Soffi, och är en helt annan häst än för ett år sen (tackochlov;-), i helgen har de varit ute på långritter i höstsolen & busat med kompisar. T o m lastningen börjar gå framåt, om än med myrsteg. Och hovslagaren har åkt härifrån TVÅ gånger utan blodvite nu - och två gånger måste väl nästan betraktas som en vana?

Vi vet inte ännu om vi får Titti tillbaka, och tänkte vänta med att skaffa någon mera häst innan vi vet hur det blir med henne & Bollnäs. Så vi avvaktar en stund till...

Idag har Hurris åkt med matte Marie till sitt nya hem på Gimo RK. Nästan på dagen 5 månader efter att han kom. Och vi har hunnit fästa oss rejält vid denna gentleman - så det blev många pussar & kramar innan han åkte.

Hoppas han får det riktigt bra nu, tills vi ses igen. Vi kommer & tittar till dig, Hurrisgubben! Tack för den här tiden!

Jyckarna går fortfarande - för det mesta - i koppel. Ibland fuskar vi;-) en liten stund. Tillexempelvis har Ässi & Fia fått busa lite på tomten i helgen.  Annars har det blivit härliga koppelpromenader i finvädret i helgen. Två huggormar har vi också sett - j*a kräk! - riktiga elaka bamsingar som vräker sig i solstrålarna på grusvägen. Nu gäller det att se upp, när höstsolen tittar fram. Inga mer ormbett, tack.

Jyckarna verkar pigga på sig, Ässi är ett energipaket utan dess like och vi längtar tills vi kan börja träna igen. Men vi håller oss på mattan en stund till, säkrast att göra som doktorn säger.

Här Fia när hon fuskar (från koppeltvånget;-):

Johopp, nu börjar det frisknas till.

Nu går Ässi hemma på köksgolvet och piper och gnyr av frustration över att hon tvingas leva ett sånt tråkigt liv...

Och stackars Fia får sig en & annan resa när Ässi försöker liva upp tillvaron inom de ramar som gäller...

Så det tycks som att det går åt rätt håll iaf. Tack & lov & hurra!