... eller dags att kalla det tantträff?

No way! Än får det heta tjejträff en stund!

Idag har vi alltså haft vår halvårliga tjejträff hemma hos mig på landet. Vi är ett gäng på sex tjejer som gått hela grundskolan tillsammans (och det är några år sen;-) och en del av oss även gymnasiet. Sen cirkus 15 år tillbaka (kan det vara så längesen?) träffas vi två gånger om året, en söndagseftermiddag där vi ägnar oss åt att träffas och prata om oss själva, om varandra, om vad som hänt sen sist & gamla minnen, samtidigt som vi äter en härlig lunch/middag & fikar nåt gott. Alltid lika lika roligt!

Så också idag - jättekul att ni kom allihopa - Lena, Kina, Ö-vall, Broddis & Katta! Tänk vad kul det är med vänner man har en bakgrund tillsammans med! Längtar redantill nästa gång!

Tyvärr var alla husets kameror urladdade samtidigt (lagen om alltings...) så det blir inga bilder!

I fredags kväll kom Sofias agility-kompis Daisy hit med sin sheltie Rex. Meningen var från början att båda tjejerna skulle ställa ut sina hundar på lördagens inofficiella utställning på brukshundsklubben, nu blev det inte så eftersom Fia är ordinerad vila så måste hon vackert vara hemma.

Men vi andra åkte, och Rex likaså. En sheltie-kille som var liten och pigg när han gick agilitykursen i våras hade nu blivit en stor och vacker sheltie-kille. (Som dessvärre blev oerhört förälskad i Ässi, vilket jag kan säga INTE var besvarat;-)

Iaf visade det sig att Rex verkligen VAR en snygging, helt otippat blev han BIM - Bäst i Motsatt Kön - då Fias farmor Ida gick och vann BIR, som veteran dessutom. Bra gjort! Generna kan man inte klaga på iaf;-)

Att det gick så här bra var nog helt över förväntan - men jätteroligt - då Daisy fixade allting på egen hand, med bara lite peppning av Soffi & Clara och vår uppfödares barnbarn Melinda & Linnéa - jättebussigt av er att hjälpa till!

Grattis än en gång till Daisy & Rex, hoppas ni kommer igen en annan gång när Fia är lite piggare! Och visst är han fin:

Här kommer en bild på Fias mamma Tess också, vars resultat jag inte vet just nu - också en goding, eller hur:

... är lättare sagt än gjort.

Ässi är mera vild än tam efter en veckas koppelkisspromenader... kampar med allt som rör sig, hoppar jämfota upp för att ge morronpussen, biter i allt som rör sig, och ja, livet på landet & hundar börjar så sakteliga återgå till det vanliga igen. Fia, ja hon rehabiliterar sig genom vila  - det är skillnad på hundar & hundar;-)

Själv har jag blivit tvärnojjig när solen skiner och hundarna går i gräskanten invid grusvägen... Vill inte vara med om mer ormbett nu...

... och far till Maria i Rengsjö utanför Bollnäs för en månad.

Hon ska få leka ridponny till Marias barn en stund, så får vi se om de kommer överens. Här kommer några bilder när Titti fick träffa några av Marias hästar sen tidigare, Casper & Tempe:

Och en bild till när pojkarna uppvaktar våran ponnydam:

Vi hoppas att det kommer att funka bra, och att Titti kommer att trivas!

Terroristattackerna mot USA 2001:

Mordet på Anna Lindh 2003:

... från SLU idag på hundarnas sjukhusvistelse för ormbetten. Fias räkning var på 2 230 kronor och Ässis på 3 262 pix. Kostsamt med sjuka djur. Men tack ändå, snälla Sveland (vårt försäkringsbolag för alla djuren) som snällt tog den största kostnaden för det här, utan dem hade vi fått betala 12 191 svenska kronor...

Huvudsaken är ju ändå att jyckarna repar sig och inte får några men!

Törs man hoppas & tro att jyckarna är på bättringsvägen? I morse när jag skulle ta ut dem på minikisspromenad bjöd Ässi upp till kamp med läderkopplet - och tänk att detta j*a kampande som jag ibland blir sååå trött på (just detta med kopplet är ett exempel) var idag ett rent nöje att se! Känns som vi är på rätt väg! När jag sen hade varit med lillasyster i familjen till tandläkaren och dragit ur en tand och kom hem igen stod hon mera på två ben - som vanligt - än på fyra. Och det känns bara bra. Likaså att hon börjar tala om att hon är hungrig igen, känns också som ett framstegstecken (heter det så?)!

Återbesök på Ultuna om en vecka, en och en halv med båda hundarna, så vi får nog hålla oss i skinnet rejält ett tag till framöver...

I helgen har det varit konferens i Stockolm - Nordiske Kvinner Mot Vold 2008 - i dagarna tre. Konferensen hade temat Kvinnofridspropositionen 10 år. Arrangörer var SKR (Sveriges Kvinnojourers RF) och ROKS (Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige) och under dagarna har hållits föreläsningar och workshops om bl a lagstiftning kring våldtäkt, sexuella trakasserier, jämställdhet och barn som bevittnar våld. Många fantstiskt bra föreläsare - kan bara som exempel nämna Josefin Grände, Jonas Trolle och Lotta Molander. En konferens som väcker känslor och som inte lämnar någon oberörd. Fantastiskt med så många, de flesta helt ideellt arbetande, kvinnor med ett engagemang helt klart utöver det vanliga! Och hela Norden var representerade - Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Grönland & Färöarna. Och tänk att problemet finns överallt...