Trodde det nästan inte själv, men idag fick jag en liten släng av hundtränings-inspiration:) Vet inte om det berodde på vårluften (!?) eller barmarken i skogen...

Efter att ha uträttat 100 ärenden som måste göras, åkte jag hem och plockade med lite hundträningsgrejer och gick ut i skogen.

Började med att lägga ett godisspår till Fia (har aldrig provat det förr, men hon är rätt så vimsig i spåret - och hysteriskt galen i allt ätbart), där jag la en pyttepytte Frolic-bit med jämna mellanrum. Som slut ställde jag en liten skål med lite mera Frolic i. Direktpåsläpp, det har jag heller inte kört med Fia tidigare, utan bara korsat spåret så att hon fått tagit upp det själv.

Å vad hon tyckte det var kul! Hon nosade sig fram så metodiskt så jag har aldrig sett henne jobba så förut. Vilken skillnad - pga att hon var rädd att missa en endaste liten Frolic bit. Hon fixade det galant! Som extra belöning hittade hon återigen nåt gammalt djurben på vägen tillbaka från spåret, så hon var nog riktigt nöjd idag:)

Med Ässi körde jag ett uppletande, och hon tycker det är galet roligt. Jobbar på som tusan och ger sig inte förrän hon hittar det hon ska. Körde smala djupa kanaler idag, istället för hel ruta. Gick också jättebra.

Sen lufsade vi runt en stund i skogen på mossan och barmarken tills vi kom ut på öppen mark och måste pulsa i gammal snö igen...

Hundarna verkade nöjda, de har ju inte fått överdrivet mycket stimulans senaste veckorna kan jag säga...

Och lite trötta blev de nog allt:

... av & med Ulf Lundell är också en av mina storfavoriter när det gäller julsånger. Jag lyssnar gärna på Lundell, speciellt hans tidigare skivor och just den här har hängt med i många år men håller fantastiskt bra än...

Har följt några avsnitt av Hundcoachen på TV4+ på måndagkvällar. I början skrattade jag lite och tyckte mest att Fredde var en kille som stajlade runt i TV och spände musklerna och spelade allan och åkte sportbil. Men det har jag fått ta tillbaka på, tycker att han växer för varje avsnitt och respekten för honom ökar hela tiden. Han är enorm i sin hantering av hundar och på problemlösningar, och precis som Cesar Millan anser han inte att det är hundarna det är fel på, utan att det är hanteringen av djuren som gjort dem till vad de blivit.

Själv tycker jag att man funderar mer och mer efter varje avsnitt hur människor - läs många hundägare - tänker när det gäller att skaffa hund och ha hund? Vad tycker ni?

Imorse möttes jag av ett fantastiskt månljus blandat med lite dimstråk när jag skulle ut med jyckarna. En underbar morgon. Vi tog en längre prommis än vanligt och hade ingen brådska i stallet...

Stallykta på väggen:

Frostgenomslag på dörren:

På promenaden: 

Lyckliga hundar - Ässi med älskad pinne och Fia har hittat ett gammalt ben från nåt djur:

Hästarna intar frukost:

 Nu gäller det att njuta av den här tiden, för under januari drar ekorrhjulet igång igen och då är det slut på långa hundpromenader & mysstunder i stallet på morgonen...

(Om ni funderar över kvaliteten på bilderna så har inte Kodak returnerat kameran än, som de nu envisas med att reparera för ANDRA gången...

M a o: Funderar ni på att köpa kamera så välj inte en Kodak!)

My gosh - jag har precis upptäckt att vi har en riktig julklapps-bitch i huset. Jag & tjejerna har slagit in lite julklappar och ställt undan på kontoret, i stora påsar som rymmer många klappar. Däribland hundarnas julklappar. Hahaha... det har också Ässi upptäckt (hundnäsor, vet ni:) och vaktar detta med näbbar och klor... Hon uppvisar riktiga bitch-fasoner!

Om Fia försöker sig på att gå in i rummet glider Ässi förbi med samma snabbhet som en reptil och spottar till i förbifarten, så stackars Fia blir stående på tröskeln och undrar vad fasiken som händer? Och att tänka sig slinka in på kontoret om nån sitter vid datan kräver en stor portion mod... Naturligtvis hyfsar vi till Världens Bästa (mellan skrattsalvorna, för fy 17 så bitchig hon kan vara:) så hon skärper till sig lite och ser lite klädsamt skamsen ut - en stund... Sen är det samma sak igen...

Vi är inte så vana med att hon vaktar saker, vår Rödtott. Hon är rätt generös med sina grejer - vilket kan bero på att Fia inte har världens största föremålsintresse... - och här hemma brukar det vara Fia som uppvisar bitchfasoner och vaktar dörren till skafferiet där hundmatssäckarna står, om hon mot förmodan får en chans... Men med julklapparna är det annorlunda...

ALLA JULKLAPPAR ÄR MINA tycks hon tänka, Storluren. Nåja, den som lever får se. På julafton. Det är då det visar sig om man varit snäll under året...

Tänkte skicka en vinterhälsning från Bollnäs till alla er hemma på landet. Jag har det bra här - även om jag såklart kunde önska att jag skulle få lite mera mat:)

På dagarna är jag dagmamma åt en busunge som inte ens är ett år än, och som min nya matte har döpt till Min Pojkvän (vilket namn, va?) och att hålla ordning på honom tar både tid och kraft, kan jag lova. Sen får jag komma ut på promenad lite nu och då också, och det gillar jag väl rätt bra, även om jag gärna vill vara tillbaka till lunchtid. Ja, så man inte missar nåt, tänkte jag. Mat, alltså.

Här i väntan på lunch:)

Ibland får jag åka transport och leka ridskolehäst i ridhuset när nån av killarna ska rida. Det tycker jag är rätt kul. Det händer också att ridläraren har godis i fickan, och eftersom mitt luktsinne är rätt så bra så brukar jag märka det ganska snart...

Häromdan fick jag vara med i luciatåget - och det är nog en ära, tror jag, för det är inte alla som får det. Det tyckte jag var rätt kul. Visst var jag fin?

Med tomteluva och allt...

Jag längtar inte hem så mycket, jo kanske lite efter Edwin då. Ni kan väl hälsa honom från mig och säga att jag kanske dyker upp igen framåt sommaren...

Många vintriga gnägg från Titti i Rengsjö:)

... med Ainbusk & Nordman är en av de bästa svenska julsångerna jag vet. Ja, originalet Fairy Tale of New York med The Pogues är såklart outstanding, men för att vara en svensk version går den här inte av för hackor...

Lyssna & njut...

Idag har Johnny & Ässi varit ute och kört lite drag. De var ute en sväng förra helgen också, det finns faktiskt lite snö så de tar sig en sväng på skidor. Ässi är ovan med husse på skidor och det resulterar i att hon är lite bakrädd och gärna springer före men på sidan, när hon springer i lina. Ändå gick det mycket bättre den här gången än förra (= första) låter husse hälsa, så det kanske finns hopp? Bra motionsform, iaf. För både hund & förare...

Visst är hon fin i dragselen, våran bästa?

Sen behöver man ju inte sluta leta möss för att man råkar ha blivit en draghund:)