... var det så dags för idag.

Och trots mina farhågor - så gick favvobilen rakt igenom utan så mycket som en anmärkning!

Vilken bil? Subaru Legacy Outback - såklart:)

Subaruägare ska ju dessutom vara Sveriges nöjdaste bilägare, sägs det, och jag instämmer gärna i det!

... och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer. (Citat Alf Henriksson)

Idag var det en dödsolycka i mina förra hemtrakter. En frontalkollision mellan två bilar kl 07.09 på morgonen, och föraren av den ena bilen dog.

Tänk så fort saker och ting kan förändras. En männska åker till jobbet - för att aldrig  mera komma hem. Till sin familj. Där livets ekorrhjul snurrar vidare...

Så fruktansvärt. Så fort livet kan förändras. Man får sig en tankeställare. Vad är det egentligen som betyder något i våra liv?

Mina tankar går till offrens anhöriga...

... och jag jobbar på vår relation.

Hon är fortfarande ohyggligt självständig och orädd av sig. Kan själv, och blir lite orolig om matte gömmer sig, men det sitter inte i så lång stund...Ikväll har vi varit ute på mörkerprommis, och det var ett rent nöje - ur mattes synvinkel:) Lilla loppan ville nämligen inte gå sååå långt bort från matte då! (Hurra!) Och då passade matte på att gömma sig i tid och otid - dessutom - och då var det iaf liiite läskigt...Vi jobbar på kontakten, busar i löven, skuttar på grusvägen och har oss. Eller jag, menar jag. För att vara jätterolig...Men trots att hon är så pass självständig - å andra sidan, hur svårt är det med 3 alldeles egna 4-benta kompisar i huset - är det ändå hos matte hon vill vara; ligga vid fossingarna framför TV:n, sova i sängen med osv. Alltid något:)

Här en bild från ett annat ridhus, Älvkarleby. Mycket ligga läktare blir det...

... föll i fredags. 15 oktober. Snö, blandat med hagel. Som faktiskt fortfarande ligger kvar som tunna drivor i vägkanten...

Clara var snabb med kameran...

... och nya objektivet:

Och Soffi, ja hon rider i vilket väder det än är... för dagen var det hoppning på prins Edwin:

Snyggingar! 

... kommer här.

Chablis - på specialidrotten i måndags, hoppning för Cissi:

Och så här fin är han på riktigt:

Jobbade i Älvkarleö Bruk idag en stund, så Soffi följde med till ÄRK och red ut på Bisse tillsammans med Bisses matte som red en lånehäst. Han hade varit pigg och alert och lite hoppeskuttig, låter Soffi hälsa. Och alldeles jättehärlig, såklart...

Klämmer in en bild på Blixtra också, att ligga på läktare i ridhus börjar bli en vana...

Sen tycker hon ju fortfarande att det inte är så himla roligt med varken halsband eller koppel, men det måste man ju faktiskt ha om man är ute på sån här galej då och då...

Bella har vi också haft med oss ibland, här med lilla matte Clara:

... är hon, våran Blixten. Mycket - och ofta. Och inte rädd alls, för någonting. Jo, kanske för stora hästar med hovar som slår mot stallgången (tackochlov).

Det är säkert lätt att vara självständig också, när man har tre hundkompisar som hela tiden finns någonstans i närheten.

Men i morse på hundpromenaden fick jag chansen att gömma mig för henne i skogen. Traskade stigen fram på morronpromenaden, Fia & Bella först, och Blixten strax efter - många många meter före mig och Ässi.

DÅ - smet Ässi och jag in bakom en buske och gömde oss. Och DÅ blev Blixten lite orolig när hon vänder sig om och vi är borta! Och DÅ blev hon sådär otroligt underbart gullig som bara mallisar kan bli när de hoppar upp i famnen och stryker öronen bakåt och bara berättar hur mycket de tycker om en och att de aldrig aldrig aldrig vill att man ska försvinna igen   ...

Och sen hade hon stenkoll på mig resten av promenaden - mycket behagligt.

Sen får vi se hur länge det varar...

... heter en häst som Soffi varit och provridit, och som vi idag fick låna till hopplektionen på specialidrotten. Vilken trevlig häst! Lugn och trevlig och fruktansvärt snäll. Vid både ridning och lastning.

Men stoooor - 168 cm i mankhöjd...

Vi väntar bara på veterinärbesiktningen nu, sen ska vi få låna honom på prov i två veckor innan vi beslutar oss för att köpa honom. Ska bli spännande.

Bilder kommer så snart jag tankat ur kameran!

... har vi träffat idag. Jag och Blixten. En snabbis på skogen mellan två jobb...

(Haha - det där lät något det...)

Och det blev ett kärt återseende vill jag lova - han blev jätteglad och jag tror faktiskt  att han kände igen gamla matte, fortfarande efter en vecka   , och jag blev så oändligt glad i hjärtat av att se honom.

Och se att han tycker så mycket om sin nya familj, och att de tycker så mycket om honom. Och att han är alldeles, alldeles underbar fortfarande.

Och inte en enda tår fällde jag, dessutom   ...  Skönt.

Blixten däremot, gav honom en och annan omgång - dels när han försökte sitta på hennes rygg och dels för att han bara flyttat hemifrån sådär utanvidare och utan att berätta vart han tagit vägen   , men när det väl var klart hade de riktigt roligt ihop. Och blev väldigt kaxiga och självständiga tillsammans...

Vilka go'ungar!