... och halsbandsträning är vi dåliga på.

Blixten tycker nämligen inte att det är roligt!

Och då deppar hon. Första gången trodde jag på fullaste allvar att både hon och brorsan Dunder (ja, han bodde fortfarande kvar här då) fick var sitt epileptiskt anfall - precis samtidigt. Tills jag förstod att det bara var halsbanden som utlöste dessa reaktioner...

Nu har "epilepsianfallen" försvunnit, kvar finns bara en liten malleflicka med Ior-öron (om ni vet hur de ser ut, stora åsneöron som vickar åt varsitt håll - typ). Och som ni förstår åker naturligtvis halsbandet av ögonaböj... för vem vill ha en liten lessen malleflicka med åsneöron:)?

Så - vi tränar korta - mycket korta - stunder åt gången...

... och idag fyller våran bästa Ulla 70 år! Jättegrattis!

Igår bjöds det till kalas på den lokala ryttarklubben för att fira bästaste Ullas födelsedag! Jätteroligt & trevligt. Massor av glada människor, god mat och gott vin. Tack så himla mycket för en trevlig fest  - och hoppas födelsedagen med nära och kära blev lika lyckad som festen igår!

... och jag är dödspolare. Ja, Blixtra går för det mesta under namnet Blixten nu. Eller Sixten. Hon lyssnar till allt som låter som sitt namn. Och hon tycker MYCKET om matte. Vilket jag såklart tycker är mycket trevligt.   

Å andra sidan tycker hon mycket om Bella och Fia också. Och Ässi såklart. Och resten av familjen. Men jag står nog nästan högst upp på rankingen - tror jag.

Och tänk - hon är en alldeles egen liten individ. Ganska självständig och inte speciellt ängslig av sig. Undersöker gärna och går ifrån, om det behövs. Men hon har också märkt, att matte stannar inte och väntar - utan hon tar sin flock och går. Och då kan hon få lite bråttom... Det gäller att hänga med, och hålla koll, har hon förstått. Och det tycker jag underlättar.   

Vi har klippt klor igen (fortfarande med nagelsax - så fiffigt! Tack för tipset Helena:). Vi tränar kontakt dagligen, och det ger resultat. Igår var Soffi och jag ute med jyckarna, la ett spår med godisburk till Fiffen, körde uppletande med Ässi och gjorde ett litet motivationsspår till Blixten. Som  hon BARA var intresserad av om matte försvann... såpass så hon slet sig ur Soffis grepp för att leta upp SIN MATTE. Och det gjorde hon med bravur.

Idag har vi varit ute igen - ensamma utan andra hundar, bara husse var med - och gjort två små korta motivationsspår med matte och godisburken... Och det gick jättebra, men hu så jobbigt det är för liten Blixten... Sover sött på luren hela eftermiddan sen. (Kan ju vara lite skönt som omväxling, för hon är ju RÄTT aktiv när hon är vaken, kan jag lova...)   

Fia fick ett spår med godisburk igen, och Ässi en variant av uppletande. Alla hundar var nöjda och glada, och alldeles lagom trötta. Soffi tog med sig Bella och åkte till Skutskär och tränade agility tillsammans med Pernilla. Buss, dessutom. Så idag har det blivit mycket miljöträning för Pudel-Bella...

Och jag tyckte det var underbart roligt med hundträning idag. Har varit ledig hela helgen (ja, med undantag av telefon och mail då), solen har varit framme och höstfärgerna sprakar och vi har haft tid med hundträning! Så roligt, det var alldeles för länge sedan sist...

Nej, nu kallar Blixten på våningen under, så nu måste jag rusa. Hon har pli på sin matte också, emellanåt   , kan jag lova...

... fortfarande. Efter Dunder. Trots att jag vet att han har det så bra, så bra. Och trots att vi har älskade Blixtra hemma. Som är alldeles, alldeles underbar.

Har laddat in några bilder innan Dunder flyttade, som kommer här:

Vilar - för en gångs skull:)

Här med egen tuggpinne för första gången, med öronen på skaft och tuggandes på syster-yster - som vanligt...

Och här älsklings-Blixtra...

Vilken sötnos va!

Har haft helt pinkfria nätter nu, sen brorsan åkte. Man tror inte det är sant. Det blev mycket lugnare när de inte busar upp varann. Å andra sidan gör hon sitt bästa för att busa upp resten av flocken, men det går ändå inte riktigt lika vilt till...

En riktig supergoding. Vi tränar på att umgås själva och lära känna varann och en hel massa kontaktövningar. Jätteroligt!

Så snart hjärtat har läkt ska vi träffa brorsan Dunder också:)

... firar vi idag. Märkligt hur det finns firande för allt möjligt.

Men sämre saker kan man ju såklart fira. Det blev en kanelbulle till kvällsfikat, som ni förstår   ...

... från Dunders nya familj att allt gått toppenbra idag.

Han är glad och pigg, pussar på barnen och gosar med familjen. Busar med storebror Zorro och sover som en stock.

Å vad glad jag blev att höra att det går så bra. Det tyder på att han åtminstone inte längtar! Det känns som att det här kommer att bli hur bra som helst!

Skönt! Nu kan jag sova lugnt...

... gråter jag idag. Älskade Dunder har flyttat hemifrån och tagit med sig en bit av mitt hjärta. Och jag saknar honom så.

Trots att jag vet att han kommer att få det absolut bästa hem jag nånsin kunnat önska för honom. Och jag vet att vi kommer att ses så ofta vi bara vill och kan.

Men det hjälper inte idag. Men det kommer att göra det i morgon, och alla andra dagar. Som tur är har jag ju Blixtra-flickan kvar att pussa på...

Och det gör jag - i massor!

... för Dunderpojken...

Och matte gråter floder. Hur ska jag överleva utan honom, och han utan mej?

Svaret är att det naturligtvis kommer att gå alldeles utmärkt, då Dunder kommer till världens bästa familj...

Till min stora lycka kommer han också att bo väldigt nära, så vi kan ses ofta...

Men tårarna kommer ändå...