... med Bästa B idag. På Enköpings BK.

Vi var tillfrågade om vi ville vara med och köra en "rapporttävling" inför ett gäng domaraspiranter idag, och självklart - som vanligt utan att tänka efter före - tackade jag ja på stående fot.

Själva rapporttävlingen skulle bedömas utifrån framföringar och stationsuppträdande.

När vi kommer dit, är det 3 elithundar och en lägrehund.

Å jeeezez - tänkte jag då - vi har ju inte ens tävlat appellklass med B...

Men skam den som ger sig.

Ut i skogen med tävlingsledare, referensdomare och massor av domaraspiranter.

Sträckan var idag inte så lång - det var inte det som skulle bedömas - och bara med två korta förlängningar - men i övrigt var det helt tävlingsmässigt. Toppenbra träning för mig som är helt ringrostig och för Blixtra som är helt orutinerad i tävlingsammanhang.

Men så roligt!

Naturligtvis får man ett adrenalinpåslag bara för att man vet att det är starttider att passa, hylsor att komma ihåg och en massa annat som hör tävling till. Trots att det bara är en träningstävling - och ingen säkert skulle vara gladare än om något hände, så domaraspiranterna fick lite huvudbry.

Men icke - allt gick såå bra. Bästa B har ju en del ljud på stationen, vilket såklart inte är bra, och ännu mindre bra i en situation som denna då man inte kan banna bort det hursomhelst. Idag sprang de dessutom inga fullängdssträckor, så de hade massor av ork kvar på stationerna.

Plus att hon såklart känner av adrenalinpåslaget hos matte   ...

Framföringarna gick över förväntan. Farten var det absolut inget fel på. Ovant för henne dock att bli mottagen på startpunkten/stoppunkten, då vi i vanliga fall kör jakt ända in till uppbindningsplatsen, så hon kom i en jädrans fart...

Dessutom tror jag inte, om jag inte sagt det, att ingen hade märkt någon större skillnad på Bästa B och de andra - ekl & hkl-hundarna - om jag inte berättat att hon inte varit tävlad i rapport...

Så - kära träningsvänner - det betyder att den träning vi håller på med står sig mycket bra, säkert även i de högre klasserna!

Jätteroligt. Nu längtar vi efter att få tävla.

(Jojustja, frågade referensdomaren efter avslutat prov, vad hon hade dömt oss på idag, mtp en del ljud.

Fick till svar att vi fått 9,5 - på min A-stationen - och det känns som att jag får vara mycket nöjd med det.

Bara att träna vidare, alltså...)

På det åkte vi till klubben och körde ett litet lydnadspass innan vi avslutade dagen.

Men - som sagt - en  mycket bra träning!

Både för oss och för Blixtra...   

... har det varit i helgen!

Började i fredags kväll med KM i Agility på klubben.

Sofia och Fia vann mediumklassen - och var så glada och stolta   !

Och vi också - såklart - resten av familjen!

Sen var det officiella agilitytvälingar både lördag och söndag, också på klubben.

Sofia och Fia tog sin första pinne i agilityklassen på lördagen - och var strålande glada. Fia har fått upp farten nu, och jag vet inte, men kanhända kan Isas inträde i vår familj ha påverkat detta? Att hon numera har lite konkurrens om Sofia?

Tänk om det har släppt nu?

Clara och Bella körde också, men där blev det något missförstånd och några fel.

Shit happens, bara att köra igen.

Under tiden var Johnny & jag ute och tränade några korta skick rapport med Bästa B inför söndagens träningstävling. Alldeles själva. Mycket nyttigt.

På det la vi varsitt litet spår åt valpisarna. Åt Yksi ett spår som legat en liten stund, med en godisburk på slutet och åt Isa ett motivationsspår, där Johnny gick iväg, ställde en godisburk i blåbärsriset och kom tillbaka.

Båda hundarna var jätteduktiga - med sina mått mätt - och jobbade fint. Motivationen ökar såklart för varje spår de får, när de upptäcker vad mycket gott man kan hitta i skogen...   

Vi körde också varsin kortare budföring med dem - inte samtidigt såklart, utan varochen - och det gillar dem.

Så - igårkväll var alla hundar glada och nöjda med dagens aktiviteter.

Idag söndag var det då dags igen, nya agilitytävlingar.

Båda tjejerna med jyckar var anmälda i hoppklass - och Clara och Bella tog sin första pinne ever, och Sofia och Fia tog sin första pinne i hoppklass.

Snacka om duktiga! Och glada! Såklart!

Jätteroligt!

Det här ger blodad tand, och nya anmälningar till agilitytävlingar - såklart...

... denna gång med lilla Isa.

En veterinär skulle titta på tanden som gått av för att se om den skulle behöva tas bort.

Tydligen rekommenderar man att man tar bort dem för att de inte ska skada underliggande, permanenta tänder.

Samtidigt har hon inte ont av det, det är en mjölktand, och jag tycker det är jobbigt att söva hundar i allmänhet - och valpar i synnerhet   .

Så - i samförstånd med en mycket klok och förnuftig veterinär gav vi katten i allting, fick med oss lite klorhexidin hem för att hålla tanden ren någon gång om dagen och hålla koll. Samt att - såklart - se till att tanden lossnar som den ska tillsammans med de andra  mjölktänderna. Men behöver den då tas bort är hon ändå lite äldre, vår lilla Isa-skrutta.

Så - vi slapp göra någonting, inte ens betala behövde vi göra - och det tackar vi gott för!

.... med Yksi, Isa och Blixtra.

Började med Yksi, som skulle ha en komplettering av kennelhostevaccinet. Samtidigt passade veterinären på att göra en allmän undersökning - ögon, tänder, slemhinner,  mjukdelar etc - och det gick toppenbra.

Yksi ville bara pussa veterinären hela tiden...

Kennelhostevaccinet gavs numera i nosen, som näsdroppar - typ - och det tyckte Yksi var jättekonstigt och ville nysa och slicka sig på näsan. Märkligt ställe, tänkte hon nog...

Sen var det Isas tur. Samma allmänundersökning som också gick jättebra - och vilken träning tänker jag!!

Hon fick sin 12-v spruta med kennelhostevaccin i, plus att veterinären tittade lite extra på en tand som gått av när hon gav sig in i dragkamp med Blixtra (som inte visade någon ödjmukhet alls just den här gången   ).

Sen var det då Blixtens tur.

Jag ville ha hennes öron genomgångna, upplever att hon har det besvärligt med öronen, lite ont  och lite obehag.

Veterinären tittade och gav sedan lugnande. Som såklart inte tog ett dugg.

Blixten låg och tittade på helspänn, på oss, ut genom fönstret och efter ljud. Så det fick bli en dos till.

Och då slappnade hon av. (Och matte grät en skvätt. Påminner alldeles för mycket om andra sorgliga tillfällen...)

Veterinären undersökte och konstaterade att öronen inte behövde spolas, de var jättefina - förutom lite smuts och lite vax - och det skulle räcka med en ordentlig rengöring. Och en provtagning, såklart. Som inte visade på några konstigheter alls.

Sen var det dags att vakna - och sen var hon trött och eländig hela dagen... hon blev sig inte lik alls förrän sent på kvällen...

Men nu är det fullt ös igen!

... i massor, har vi plockat på hundpromenaden ikväll.

Växer hursomhaver huller om buller och framför allt - överallt!

Underbart roligt!

Har inte vägt kassen, men det var en ansenlig tyngd i påsen, kan jag lova.

Härligt gott.

Roligt att plocka och goda att äta - nu återstår bara det tråkiga; att rensa...   

... idag.

Fina Storlurs Blixtra...

... Mommies dearest...

... och fina brorsan Storlurs Dunder...

Alldeles underbara jyckar båda två, på sina sätt. Och innerligt älskade, såklart, av sina familjer   ...

Idag har vi firat med härligt tuggben (som nog matte tyckte var härligare än Blixtra, som inte var speciellt intresserad av det,  så det fick bli ett märgben istället...) och varit och grattat brorsan Dunder med, men han var inte hemma (tränade väl som vanligt   ) så vi hängde 2-årspresenten på dörren istället...

Grattis till våra underbara jyckar, som vi hoppas få dela vårt liv med under många år till...

... och då åker Svartbergs "Med sikte på 10:an" fram...