... men det räcker inte. Tyvärr.

Inte på långt när - denna gång heller.   

Idag var Bästa B och jag iväg på AfBV:s special och tävlade lydnadsklass III igen.

Och idag kände jag att vi skulle fasiken kunna ta hem ett första pris. Och Bästa B var med på noterna. En stund.

Vi var 8 anmälda i III:an varav 7 kom till start.

Gruppmomenten delades upp på två omgångar (fråga mig inte varför) och det kändes så himla bra.

Bubblan - ni vet...

Sittande i grupp och platsliggning - full kontakt, fina nedlägganden och uppsättanden.

Dessutom med rätta känslan. Härligt.

Men sen bara rasade det. Varmt var det, men jag vet inte ens om jag kan skylla på värmen?

Bästa B hade värsta fokus när vi värmde upp men när vi kom in på planen bara lade hon av, liksom.

Under fria följet hade hon flera halter där hon inte satte sig, tillexempel. Bedrövligt orutinerat.

På sättande under gång ställer hon sig klockrent, vilket såklart resulterade i en nolla (den enda idag, för övrigt, så det får väl ses som en framgång kanske:), på inkallningen gjorde hon ett segt ställande, rutan gjorde hon för en 10:a och likaså hopp-apporten, också 10:a, metallapporteringen var bedrövlig (varför åkte jag för överhuvudtaget hit, hann jag tänka...  ), behållningen med vittringsapporteringen var att hon för första gången på tävling tog rätt pinne, i övrigt var den katastrofal (säger TL inte åt mig att ta pinnen snart finns det ingen kvar, tänkte jag, då Bästa - nåja - B höll på att spinta den fullständigt...) och idag var inte ens fjärren bra - jag fick lägga på ett extra kommando vid något tillfälle plus att hon hade sega lägganden.

Suck. Och dubbelsuck.

Så redan efter sättande under gång tittade jag B djupt i ögonen, och sa att det här var väl inte riktigt vad vi hade kommit överens om?

Och när vi var klara med prisutdelning och hela faderullan, lovade jag mig själv att nu, nu jäklar, ska jag inte anmäla till en enda tävling innan hon går för 10:an på samtliga moment hemma.

(Jo tjena,  jag hann inte mer än hem så anmälde jag till nästa...   )

Nej, nu måste här tas i med krafttag med träningen. Jag ska fila på detaljer, på form och på känsla intill minsta millisekund. Inget ska kunna slinka emellan. Och jag har också berättat för Bästa B att nu är det slut på sötebrödsdagarna med bara pussar och köttbullar och inga tillrättavisningar.

Nu ska jag lägga på lite krav och bli lite tydligare i min framtoning. Utan att för den skull vara elak eller hård, inte alls så - bara tydlig. Det här accepterar jag inte att du gör/inte gör/slarvar med. Så. Typ. Punkt.

Tror jag. Om jag kommer ihåg hur man gör?

För så här kan vi ju inte hålla på. Åka runt och harva  utan att få förstapris...  

Näe - nu ska här bli andra bullar...

Tror jag...

... var det så dags för igen.

Den här gången rapportträning med Blixtra, Diamant och Dunder. Med mattar och hussar, såklart.

Eros och Milla var också med, men fick spåra, då husse Robin fick skjuta åt våra hundar på sträckan.

Eftersom Bästa B är lite jalur på skotten var jag lite fundersam på hur det skulle gå.

Vi har ju inte tränat skott sen lägretävlingen i Uppsala eftersom vi mest kört lydnad efter den. Men nu börjar det ju dra ihop sig mot lkl tävling i rapport och hkl i spår, och då känns det som en rätt bra idé att försöka ha någorlunda koll på läget.   

Och detta var alltså första träningen med skott på rapporten för oss - och den gick toköver förväntan!

Inga konstigheter alls. Så skönt. Alla hundar gick toppenfint trots att det - åtminstone bitvis - var väldigt knepig terräng. Blixtra tvekade inte ens på något skick utan öste på nästan värre än vanligt. Skönt!

På eftermiddagen åkte vi upp till klubben och grillade korv och hamburgare och på det tränade vi lydnad med varierande resultat. Sofia och Isa anslöt också, och även Yksi fick såklart vara med. Inte så mycket lydnadsträning för dem, men desto mer socialträning:)

Vädergudarna hade vi på vår sida, det var en härlig dag, och vi avslutade kvällen med hämtmat från Thai - tack Jill & Johan - och ett glas vin på vår veranda, och jag undrar om det inte var tamej17  den varmaste kvällen på hela sommaren.

Dessutom var det 33 grader i poolen - så Bergefurs barnen var ju glada   - och kanske pappan också - jag vet inte...