Då är det vår   !

Igår åkte sommarsulorna på med Frendos hjälp (närliggande mack och verkstad) så när jag kom hem åkte högtryckstvätten fram och både bil och fälgar spolades av (vilken fantastisk manick, den där högtryckstvätten!).

På det blev det också varsitt spår med hundarna i den hästhagen som inte används av hästar för tillfället. Gick si och så, Vinna spårar som en gud, både i vinklar och spetsvinklar men igår gick hon över två (skogs-) pinnar vilket gjorde mig konfunderad. Men vi tar nya tag. Pirran däremot plockade allt, trots att hon inte alls är lika bra på att spåra.

Hur som resulterade detta i två rätt nöjda mallar även idag!

... och hundträning, spår och uppletande, första för i vår   .

Vi började med att lägga spår åt alla hundarna och sen vallade vi uppletandet.
Riktigt roligt att få komma ut i skogen med hundarna och jobba lite och som jag brukar säga, vintervilan är underskattad! Hundarna kommer ut i skogen med ny lust och den gamla inlärningen har suttit till sig under vilan.

Pirran och Vinna i väntan på spår:

Musse och Nisse likaså:

Och så Peppen som för dagen åkte ståndsmässigt i husbil:

Och så belöning, viktigast av allt:

Och kanske det nästan bästa av allt, att få åka hem med två väldigt nöjda mallar i bakluckan   .

Svängde runt pappa på sjh på hemväg, fikade lite och pratade. Han är putt för han inte får åka hem, men dels är det röda dagar och dels inväntar man något provsvar. Så mitt råd var; sitt lugnt i båten, det går ingen nöd på dig! Då muttrade han bara   .

Hem med hundar och slängde mig i fåtöljen en sväng. Tvingade mig iväg till gymmet innan kvällens buggkurs. Och då menade jag TVINGADE. Det var länge sen jag var så omotiverad. Kan ha berott på lång gym-frånvaro och allt påskgodis som intagits under helgen.

Men som vanligt är det skönt när det är gjort.

Och ja, buggkursen i Karlholm går ju som en dans   (nåja, det är väl att ta i), ömsom vin, ömsom vatten och jag fattar inte att det ska vara så komplicerat. Hoppas poletten trillar ner snart!

Idag är det ett år sedan min sambo (numera ex-sambo) flyttade ut, efter nästan 38 år tillsammans.
Det kommer alltid att vara mitt livs stora sorg, men det fanns inget alternativ just då.

Det pratas om sorgeår och det är klart att tiden läker det mesta och säkert är ens bästa vän när det gäller, men inte är det enkelt på något sätt, att göra upp med sitt förflutna efter så lång tid.

Tänker att ett förhållande är i det bästa av världar en balans mellan pluskontot och minuskontot.
När det sen tippar över åt fel håll blir det inte bra och när ingen möjlighet finns till att återställa balansen, behöver man agera.

Hela det första halvåret har jag sprungit i full fart framåt, mot nya projekt och nya mål. Sen kom tröttheten. Allt behöver ha sin tid och jag vandrar fortfarande framåt, om än lite långsammare nu.

... blev akut dålig på fredag em/kväll. Blev uppringd av en sjuksköterska som hör till boendet, på fredag kväll, som berättade att hon beställt ambulans till min pappa för han var andningspåverkad och hade väldigt hög puls. 

Jag blev såklart galet orolig. 

Tänk, att när någon blir sjuk, eller något händer en anhörig, så överskuggar det allting annat. Man släpper allt man har för att vara standby. Som att man hamnar i stabsläge, eller att livet tar time-out för en stund. Det finns inte riktigt något annat som existerar där och då.

Pappa fick åka till akutmottagningen på orten och där kostaterades att han hade vätska i kroppen och hjärtsvikt, så man satte intravenöst vätskedrivande på honom och lade in honom på närvårdsmottagningen i anslutning till jouren. Där har han nu varit sedan fredag kväll, jag var upp till honom på lördag förmiddag och då var han skapligt pigg. Andningen var bättre och pulsen var som vanligt.

Så himla skönt. 

Förutom mina barn så är det ju bara min pappa kvar nu, min mamma gick bort i april förra året efter en lång tids sjukdom. Jag ska skriva om det i ett eget inlägg framöver, när jag känner att andan faller på. Det är fortfarande ett stort sår och en stor sorg för mig, jag saknar henne så trots att vi inte alltid hade en helt okomplicerad relation. Men så är det väl, när det inte längre finns någon återvändo så ser man allt med helt andra ögon   .

Som det ser ut har pappa piggat på sig i alla fall, ska fara förbi honom i morgon och kolla läget, tror han är beräknad att få återvända till sitt äldreboende på tisdag. 

Nu hoppas vi bara att inget annat tillstöter   .

... innebar cykelpremiär med hundarna på morgonpromenaden!

Dagen har sedan tillbringats med Konstrunda (Konst på väg) med vännen Christina (som dessutom fyllde år idag   ). Vi har varvat konstnärer (mycket målningar, akvarell, smycken, keramik och andra hantverkare) med vanliga gårdsloppisar. Solen tittade fram och det blev en härlig dag   .
I Lövstabruk flanerade vi bla i Hantverkshuset och tittade på alla utställningar och sedan Handelsträdgården där vi handlade lite.

Är ju förtjust i ranunklar så en sån fick följa med hem:

På det blev det lunch på Värdshuset som avrundning innan vi rullade hemåt igen.

En härlig dag, helt enkelt.

Väl hemma blev det lite hundpromenad och en stund i solen där jag avslutade en ljudbok som var sådär:

Inspirerad av Handelsträdgården i Lövstabruk tog jag fram mina dahlialökar och petade ner dem i jorden, hoppas bara det blir något av dem också!
De är ju så galet vackra när de väl blommar!

Vet inte var energin kom ifrån, men på det blev det bilstäd; dammsugning och invändig tvätt. Mycket välbehövligt skulle jag säga!

Solen fick mig också att byta ut min uterumsbelysning av bla ljus till mina solcellsbelysningar   .

Efter en kavringsmacka med pepparlax tar vi kväller och slänger oss framför TV:n.

En härlig dag!

... bjöd på långlunch på Strömsbergs café i solen    med vännen Christina. Magiskt härligt.
Kollade pliktskyldigast på ett par utställare på Konst på väg i brukslokalen innan vi åkte hemåt.

Påskmiddag med alldeles på tok för mycket god mat, efterrätt och påskgodis   

Hundpromenad med pannlampa för att skaka ner middagen, sen fåtöljen och planering för morgondagens

Konst på väg!

... med skärtorsdagsfika hos pappa på äldreboendet med Sofia och faster Yvonne. Så himla mysigt och trevligt!

Långfredagen inleddes med en långpromenad i koppel med båda hundarna runt Potatis-Lasse (en lokal slinga längs E4 och grusvägar bla). Å herre min je vilken jäkla pärs! Att gå med två lantis-hundar i koppel bland bilar och folk är ingen jäkla lek kan jag säga   .

Sen var det av till Mehedeby för att hjälpa till att måla lite i Clara och Filips hus - i finvädret. Målade lister och dörrfoder, blev bjuden på både lunch och fika och dessutom trevligt sällskap. Finingar! Och huset kommer att bli sååå fint när det är klart! Nu börjar de skönja målet framöver - inflytt! Efter år av slit och släp och planering. Fantastiskt vilket jobb som är nedlagt från början till nu!

Långfredagskvällen tillbringas i TV-soffan med lite förberedelser inför morgondagens påskmiddag !

... lite igårkväll. Några ägg här, några hönor där och lite fjädrar på bordet. Inte mer än så, men det ger en hint om påsken i alla fall   .

Utanför fönstret har det börjat snöa som tusan, och jag som precis börjat se fram emot våren. Tji vår!