Idag var det 2:a gången på fortsättningskursen i Agility som Soffi & Fia börjat på. Vädret kunde ha varit bättre - regnet vräkte ner och man kan inte ens gissa hur många sekundmeter det blåste. Löven yrde och paraplyerna blåste ut & in, för de som hade. Själv hade jag dunjacka och var blöt in på bara kroppen efter en timme;-(

Men när det gäller hundar & hundfolk så finns det ju inget dåligt väder - bara dåligt val av kläder. Så det var en tapper skara som trotsade höststormen & regnet och körde järnet på agilitybanan.

Jag hade med mig Ässi upp, och hon var helt sjukt galen av att få komma upp på klubben efter det här långa uppehållet som varit! Vi tittade mest, men provsmakade lite på några moment, och hon var taggad till 1000.

Det bådar gott.

I lördags var vi faktiskt ut och gjorde två motivationsskick med henne, ca 150-200 m kanske (min avståndsbedömning är rätt kass;-) där Johnny gick i väg och Ässi & jag stannade (på A) så skickade jag  när han var framme (vid B). Så gick jag upp till dem och kampade lite och busade, och går tillbaka mot A, men förbi (A-) och så skickade Johnny tillbaka till mig. Jisses vilket race. Det var spinnspår efter tassarna så löv & lera yrde. Hon har verkligen ett dundersug efter att få göra något.

Hon gick igång redan när vi tog fram walkie-talkiesapparaterna, så det bådar också gott.

... på en 12-åring - är det klokt? Nu har hon provat, och de åkte av dan efter de limmades fast. Opraktiskt och krångligt - vill man vara fin får man lida pin, eller vad säger ordspråket?

Det dröjer nog till nästa gång;-)