An old friend of mine har tagit hem en storpudelhanne. 4 år och gråkrullig. Omplacering. Så frågade hon om jag kunde komma dit och titta på honom, hon skulle ha honom på prov i 2 veckor, och ville veta vad jag trodde. Det hade nämligen varit lite konflikter mellan honom och husets sedan tidigare bofasta två tikar, av annan ras.

Jisses. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Nåja, andra åtminstone.

Pudel, har jag väl kanske fnyst lite för mig själv. Men himlars vilken go och trevlig kille. Han hade päls som ett korthårigt gråsvart småkrulligt gotlandsfår. Han var vaken och pigg, hade ögon som pepparkorn och huvudet på skaft och lätt för att fatta! Och var oerhört charmig.

Han heter Blixten, och jag hoppas hon behåller honom. (Det är inte han på bilden, men otroligt likt...)

Och jag har än en gång fått omvärdera en förutfattad mening...