Medan Storlur och Fia åkte åt ena hållet med sambon för att vaccineras, åkte tjejerna och jag åt andra hållet för att hälsa på en dvärgpudeluppfödare, Feeorins kennel, och titta - och då menar jag bara TITTA - på pudelvalpar och pudelmammor.

Vi funderar - märk väl FUNDERAR - på en pudelvalp till sommaren, för Lillasyster önskar så hett en egen hund. Men än så länge är allt bara på projekteringsstadiet (kan man säga så?).

Ja, alla som tittar på valp vet väl hur det är? Man blir ju tvärsåld direkt, och detta var väl inget direkt undantag.

Jättetrevliga hundar, här Pudelmamma:

Och här Lillasyster med en av valparna:

Nu planerar vi ingen valp förrän sommarlovet börjar - OM DET NU BLIR NÅN -

så det blir ingen av de här pluttisarna.

Den här kenneln hade också ett litet skållat troll utan päls - en American Hairless Terrier - en fantastiskt rolig och alert hund, som utan att tveka det minsta tänkte stjäla hela föreställningen... Vilken läcker hund! Det är den nedan, i tröjan, som trakasserar pudelmamman :)

Så nu har vi fått något att tänka på. Ja, valptankar alltså...

för våra hundar har det blivit, och ikväll var det då dags för de årliga vaccinationerna.

Sambon tog med sig både Storlur och Fia och åkte till vår favvisveterinär, XL-Vet så var det gjort. Förhoppningsvis ska de väl klara sig en stund till från diverse smittor nu.

Imorse var det återigen kallt, minus 11 grader.

En nästan spöklik dimma låg över ängarna:

Ässi blev riktigt frostig om näsan...

... och Fia kall om baken:

Och hästarna fick ytterrockar på innan de gick ut i hagen...

Vilken vinter!

Leverans av hösilage igårkväll.

Nu har hästarna mat en stund till...

Idag låg all hundträning nere, det blev bara promenader för de fyrbenta.

Vi tvåbenta tog oss iväg till Uppsala i snöyran för att gratta sambons bror som fyllt år tidigare i februari. Där blev det fika med bullar och kakor och så skidor på TV - såklart. Kul att träffas, det blir inte så ofta.

Vi hann slinka in på Gränby Köpis en snabbis sen blev det middag på MAX (såg att de klimatkompenserar :) och sen hem till hundar och hästar som hade längtat såååå! Och så snöskottning såklart, som också väntar.

Riktigt busväder var det på vägarna idag:

Turligt nog hade vi fått skottat på vägen hem...

Och så måndag i morgon... Och slut på sportlovet, dessutom.

Nya, friska tag!

Stackars Storasyster - hela lovet har hon legat på rygg i sängen och soffan med hög feber, halsont och en gräslig hosta.

Från måndag morgon (eller t o m söndag kväll) och hela veckan har hon varit sjuk. Inte varit ute i stallet, inte kunnat ställa upp Edwin på ridskolan som planerat, inga programridningar och inte heller några hoppkurser.

Mycket deprimerande kan jag säga, för en 14-is som sett fram emot det här hur länge som helst...

Men sjukdom rår man inte på, däremot finns både hästen och ridskolan kvar så det får bli nästa lov i stället. Det är väl inte mycket tröst i eländet, och jag kan säga att mammahjärtat har lidit med henne den här veckan...

Idag var det nära att vår rapportträning höll på att frysa inne. Inte bara bildligt talat - imorse visade termometern minus 16 grader här ute på landet.  Efter lite om och men var vi ändå två ekipage, Maria & Anki med Trixa och så vi,  som beslutade oss för att köra - om än ett par timmar senare än vi bestämt från början, mest för att februarisolen skulle få en chans att påverka temperaturen.

Ässi bevakar ryggorna - så vi inte skulle råka glömma henne hemma :)

Idag åkte vi ut till Anki och det är alltid lite spännande med nya marker.

Maria och jag stannade på A och Johnny och Anki gick ut till B-C-D.

Idag blev det inte så långa sträckor, och det var helt ok för det var ganska jobbigt för hundarna att springa i lössnön.

Maria & Trixa laddar:

Hundarna tyckte det var kul och det var fullt ös ut från den ena stationen och fullt ös in på nästa. Dock hade Ässi en tvekan på 3:e sträckan (*%&#* strulsträcka!), hon gick ut ca 20 m, stannade till men beslutade sig för att fortsätta - utan kommendering.

Suck. Tillbaka på ruta A, eller? Känns inte kul nu när hon gått så fint på tredje sträckan de senaste gångerna. Dessutom närmar det sig tävling...

Nästa gång får det bli motivationsträning så det visslar om det, m a o gå tillbaka rejält i träningen... Men men, så är det att hålla på med hundar!

Ena dan upp som en sol och nästa ner som en pannkaka.

(Nu menar jag inte att det var pannkaka idag, men det sätter sig lite i huvudet på oss som förare och det vet ju alla, att börjar man förvänta sig att tredje skicket SKA strula - ja, hur blir det?)

Ässi laddad på A-station:

Och så det obligatoriska eftersnacket...

Här Maria & Anki:

Kan tillägga att när vi åkte tillbaka hemåt med en trött hund i bakluckan hade temperaturen stigit till minus 3 grader...

Fullt överkomligt blev det ändå, trots att det var så himla kallt i morse!

... och nedräkningen mot helg har börjat!

Weeeeiiii - bara en dag till och en morgon att gå upp, sen är det heeeeeeeeeelg!

Nån mer än jag som känner känslan?