Fia är en hund som av någon anledning inbjuder till att man ska lära henne knasiga grejer. Fråga mig inte varför. Dansa, rulla runt och skälla på kommando kan hon utan problem. Nästa steg var då att lära henne morra på kommando. Sagt och gjort, och med något ätbart som belöning går inlärningen som på räls. Fia gör ALLT för något ätbart.

Men - ibland kan man i efterhand fundera över varför man egentligen lär in såna saker? Speciellt när tjejerna fikar kvällsfika och hon sitter nedanför bordet och morrar så mycket hon bara orkar... För en utomstående är det nog ett mycket märkligt (och ohövligt :) beteende, men Fia handlar det bara om att hon vet att just det här beteendet ger belöning...

Holy moses. Men rolig är hon :)

Hittade denna tänkvärda text på nätet... 

Grattis & hipp hipp hurra!!!!

Ofattbart att det gått ett helt år sen jag skrev det första inlägget. Men hur kul har det inte varit! Ämnena har varierat från väsentligheter till oväsentligheter, mest om våra djur såklart, vilket också var meningen.

Tack alla ni som varit med under detta första år och läst och kommenterat - vi får se hur många till det blir. År alltså :)

Så här ter sig livet på landet för dagen:

Lite som hänt under året:

Hurris kom hit som sommarhäst, Titti åkte till Bollnäs på obestämd tid och Wille kom tillbaka. Edwin har äntligen landat här hos oss med allt vad det innebär (bl a att vardagen har blivit mycket enklare för oss, när han inte behöver ifrågasätta allting längre...)

Ässi Storlur klarade uppflyttningar till Elitklass i både spår och rapport, och Fia har hunnit med att gå både valpkurs och två agilitykurser och tycks ha talang som agilityhund på riktigt, som det ser ut fläckvis :)

Lillasyster fyllde 12 i våras Storasyster fyllde 14 i somras. Att vi också har fyllt år har vi lyckats förtränga :)

Sambon bytte jobb och själv tog jag min examen från Fastighetsmäklarprogrammet.

Älsklingshemmahuset är under ständigt pågående förvandling. Mycket har hänt under året som gått, både inne och ute. Här finns ingen början och inget slut - bara en aldrig avstannande renovering, som får ta den tid det tar...

Nu ser vi med spänning fram emot vad nästa bloggår har att bjuda på!

Här fortsätter det att snöa. Minusgrader och singlande flingor, härligt sportlovsväder. För den som är frisk och ledig och kan vara ute. Härligt ändå att hinna hem och gå en hyfsad sväng med jyckarna innan det är riktigt mörkt. (Tack för det, nya jobbet, med pendlingsavstånd på 10 minuter enkel resa :)

Vem var det som inte tog in cyklarna innan det blev vinter?

Vilken eländig start på sportlovet för Storasyster! Hon kände sig risig igår efter att ha sprungit i ett kallt ridhus och tränat agility hela dan, men det var värre än så. Hon vaknade i morse med 39 graders feber - första dagen på sportlovet! INTE KUL!

Dessutom hade hon bokat plats åt Prins Edwin på Ridskolan denna vecka, för att få tillgång till ridhuset och alla aktiviteter, däribland programridning och hoppkors torsdag - fredag... Och då är det inte kul att bli sjuk :(

Nu håller vi tummarna att det är av en flunsa av en raketsnabb övergående karaktär... om man får önska.

Och Prins Edwin får stå kvar på gården och vänta i ytterligare någon dag på att få komma till det stora stallet...

Lillasyster däremot, åkte till mormor och morfar igår och myser med kusinen och kommer hem i morgon...

Idag har Storasyster och Fia varit på en heldags agilitykurs i Lövstabruks ridhus för Eva Karlsson. Det hade enligt storasyster varit både ris och ros. Fia började bra och gick ut hårt och visade framfötterna stort. Tills kondisen tröt. Eller motivationen. Eller vad det nu var. Både ock kanske? Hem till mig kom ett mess om att Fia -  just då - inte var världens roligaste hund... för tillfället.

Men Fia kom igen och och allt var frid och fröjd. Vann t o m en liten tävling och fick en fin liten tvinnad repknuta att leka med (för den som är intresserad av grejer - vilket Fia egentligen inte är, det är roligare med nåt att äta tycker hon :). Men Ässi blev glad, för hon la beslag på leksaken direkt - alla leksaker ÄR HENNES, sån är lagen! Och det tycker Fia är helt ok, så länge hon får ha båda märgbenen för sig själv...

Ikväll sover hon nog gott, den lilla sheltiskruttan... och Storasyster också tror jag. Det tar på att gå på kurs!

Och Ässi, ja hon har fått en härlig vinterpromenad och ett rejält skogsspår (med snö i såklart) med lite tricks och grejer, och det fixade hon galant.

Men ändå, lite orättvist tycker hon säkert att det är... att en del får åka på kurs och andra inte...

Missade Melodifestivaldeltävlingen förra lördagen, men igår såg jag den.

Tyckte det var ett riktigt skapligt startfält - ja, förutom Markoolio då, stackarn, platt fall blev det för honom - med både poppigt och rockigt.

Fastnade för Heat med 1000 miles (som gick till final) och så var ju Måns lika proffsig som vanligt, så att han gick till final var väl ingen överraskning.

Jag är ju svag för Lasse Lindh, kanske inte i Melodifestivalsammanhang, men jag tycker om att lyssna på honom. Låten igår - Jag Ska Slåss I Dina Kvarter - var inget undantag, den var också bra men kanske inte någon låt att slåss i finalen med. Däremot hemma på mp3 :) kommer den att gå varm.

Och Petra Mede som programledare tyckte jag var helt ok. Har läst nästan bara negativ kritik (heter det så?) om henne sen förra lördagen, men jag blev glatt överraskad. Hon har ju en kaxig stil, och hon kör sitt eget race, och igårkväll tyckte jag att hon var riktigt kul fläckvis.

Här kommer en annan Lasse Lindh låt, som också är riktigt, riktigt bra.

Vrid upp & lyssna:

Vilket sportlovsväder! Frampå dagen var det bara ett par minusgrader och strålande sol. Vi packade ryggor, tjejerna plus kompis och hundar och åkte till skogs för att grilla korv till lunch. När tjejerna var mindre var vi ofta i skogen hela familjen, tränade hund och grillade korv och busade, men nu var det länge sen, så jag tror det var uppskattat av oss allihopa.

Här i vintersolen, Lillasyster med kompis:

Och här väntar Storasyster & Fia på att det ska bli eld:

Och här är det äntligen korvdax. Smakar aldrig så bra som ute i skogen...

Så skulle vi göra något med hundarna också, det fick bli ett frispår (eller rapportförlängning, om man så vill :) med Ässi. Johnny gick rätt ut i terrängen ca 450 m, och så släppte jag Ässi efter stund. Gissa om det var rena rama racet. Här väntar hon på påsläpp - kolla fokus i blicken:

Nemas problemas, hon var framme hos husse på 2 röda. Fick vila en stund, och sen skickade han tillbaka till mig, denna gång sprang hon på känd sträcka. Värsta racet även här, men det tog på krafterna för hon var bra trött när hon kom fram. I terrängen låg ca en halv meter nysnö med olika skikt av skare och snö under ytan, så hon sjönk ner rätt mycket och det tog på krafterna.  Pussar på nosen och en ogrillad korv när hon kom tillbaka, så var lyckan gjord igen...

Och Fia roade sig på egen hand i snön:

En härlig dag för oss allihopa, både människor och djur!

Solen gör underverk! Sportlovsvädret har börjat härligt, hoppas det håller i sig!

När vi sen kom hem fick hundarna liten kombinerad belöning / Alla Hjärtans Dag present; varsitt härligt märgben som jag hittade när frysen frostades på förmiddan:

Ässi:

Och Fia (med ett ben som nästan är större än henne själv...):