Precis som fredagskänslan kommer också söndagsvåndan som ett brev på posten när man nu som jag jobbar heltid - för första gången på länge...

Jisses vad fort helgerna går inser man då, från härligt lång fredagskväll med god mat och dryck och mysa med familjen, kommer då söndag kväll med packning av skolväskor, koll av läxläsning och förberedelse inför kommande vecka.

Och så var ekorrhjulet igång igen...

Dagen efter kvällen före. Årsfest på TBK igårkväll - härligt god mat, djungelgryta med en massa spännande tillbehör, vin och lekar. Även om det inte blev så himla sent innan vi var hemma, är man bra trött ändå när klockan blir morgon och hästar ska fodras och hundar ut på morronpinken...

Under natten hade det dessutom kommit nästan en decimeter nysnö, så pulsa var ordet för dagen.

Tur att vi hade bestämt sen tidigare att vi skulle träffas och träna rapport idag, annars vete 17 om det blivit av :)

Det var Per & Gittan med Waidra (här har Gittan hunnit iväg ut):

Tomas & Eva med Lia:

Åsså vi med Ässi:

 Och alla hundarna gick jättebra, så roligt! Inget strul alls med nån hund på nån sträcka. Fullan rulle iväg och fullan rulle in. Dessutom låg hundarna väldigt jämnt i tid på sträckorna, vilket säkert tyder på att de inte hittat på nåt bus under vägen :)

Idag är det också på dagen 4 veckor till årets första elitrapporttävling för oss, om allt vill sig väl och inget oförutsett inträffar...

Det gäller att ta saker på rätt sätt... Värt att prova?

Vad härligt med fredagskänsla efter en hel veckas - nytt och roligt - jobb!

Just love it!

Det var ett tag sen sist, när man pluggar - speciellt på distans - tappar man den här fredagskänslan lite.

Men nu är den här igen! Yeeaaaahhhh!

Är det verkligen så? Då har jag inget mer för idag :)

Är precis hemkommen från biokväll med storasyster. Vi har varit och sett I taket lyser stjärnorna och den var helt fantastiskt bra!

Det är en filmatisering av Johanna Thydells ungdomsroman med samma namn som jag läste för några år sen, och tro det eller ej men jag tycker nog filmen var snäppet bättre än boken - som också var suveränt bra.

Boken handlar om 13-åriga Jenna vars  mamma  är döende i cancer och det påverkar Jenna i allt hon gör, trots att hon försöker leva som en vanlig tonåring, med trevande steg mot killar och vuxenvärlden och allt vad det innebär. Det är en oerhört gripande film som jag verkligen rekommenderar! Och - glöm inte näsduken...

Medan vi tränade hund idag, var våra tjejer hemma och tränade häst. Lite löshoppning stod på dagens schema, med vår Strulgrålle och Prins, Edwin.

Här kommer lite bilder som fotats idag:

Visst är han väl underbart vacker?

Här ser man verkligen araben i honom - som både gör honom så tjusig och samtidigt ställer till en massa elände, förmodligen :)

Öka traven kan han...

Och hoppa hinder... En riktig allroundponny!

Och våran Prins... för det mesta!

Vi har försökt fått tummen ur och fokusera på hundträning. Kan ju vara kaxigt att säga, nu när vi tränat två gånger på samma helg :), hahaha...

Skämt åsido, snart är tävlingssäsongen här, och då brukar vi stå där med skägget i brevlådan och lång haka, s a s, inte speciellt förberedda... och så får det gå som det går. Och det gör det ju. Upp som en sol ena gången och ner som en pannkaka andra gången. Och ingenting är ju hundens fel, utan vårt eget, såklart. Nu har vi iaf pratat om att försöka få lite struktur på hundträningen och för vår del innebär det att vi ska försöka få till någon form av rapportträning förhoppningsvis en gång varje helg framöver. Sen om vi får träna själva ibland är sin sak - vi behöver både ock - men det är såklart kul om vi är flera ekipage. Så alla intresserade - häng på!

Idag träffade vi Per och Gittan och Kajsa för att köra med Ässi och Ramses, och hur kul var inte det! Vi har inte kört rapport med Ässi sen i slutet av november, så hon tyckte det var lika kul som vi tyckte. Idag körde vi helt vanliga rapportskick - inga krusiduller såsom förlängningar av A-station eller att vi sprang och visade oss eller så - med förlängningar enligt regelboken. Nja, inte helt, för vi körde inga fullängdssträckor, men det som var räckte nog både för hundar och förare :). Och båda hundarna var så motiverade, och tyckte det var så himla kul. Ingen tvekan iväg på någon sträcka, båda gav järnet både ut på sträckan och in från sträckan. En reflektion var att Ramses hittat motivationen otroligt sen vi såg honom sist, han tyckte det här var precis lika kul som Ässi gör, och visade det på alla sätt!

Som sagt, hur kul som helst när det går bra!

Matte, matte - jag vill tillbaka till dig:

Och när Ässi sen kommer tillbaka till A-station ser det mest ut som om hon längtar tillbaka till husse:

En härlig dag igen - massor med frisk luft, roligt sällskap och motiverade hundar. Vad mer kan man begära?