Vi har fått en egen svandamm här ute på landet. Tranorna har flyttat vidare, men svanarna stannar. De badar och plaskar och vilar och myser - hela dagarna. Emellanåt tar de sig en liten lufttur, men är snart tillbaka igen.

Och hundarna bryr sig inte. Turligt nog:)

... som också njuter av vårsolen och sällskap hela dagarna. Som traskar hack i häl på tjejerna från morgon till kväll - tills älsklingsmatte eller älsklingshusse kommer hem och byter av:)

Lite träning blir det också emellanåt, lite agility för Fia bl a.

Här platsliggning:

 På kvällarna har husse och Ässi tränat, allt i från apportering (hon har börjat bli tveksam i ingången på apporteringen, till synes helt utan anledning, så där bara busapporterar vi - kasta - hämta - byt mot bollen på tillbakavägen! Tjohoo!) till uppletande (av små ytte-pytte-grejer som hon knappt tittade åt från början och som hon nu kan markera på flera meters håll) och inkallning (släta - släta - släta!) så får vi se hur resultatet blir.

Bortlottade på närmaste spårtävling iaf. Skit och skit, men det är Spårhundarnas dilemma...

Vi har kommit med på ekl rapport i Botkyrka iaf, om några veckor, så gör vi ett nytt försök. Håll tummar!

... i nya grimmor. Njuter av vårsolen. Spritt nakna. Busar och gnabbas och leker i paddocken, då delar av våra hagar fortfarande står under vatten:

Ser det ut som om jag bryr mig? - säger Wille:

... har börjat. För tjejerna, alltså. Härligt. Och för hundar och hästar, som har sällskap hemma hela dagar. Oftast. Om det inte står något annat på agendan...

Vi andra jobbar som vanligt. Åtminstone nån dag till:)

Den här artikeln är hämtad från www.unt.se - och det är VÅRAN hund- och hästskog som den handlar om!!

Fy 17 - hur hanterar man det här?

Farväl uppletanderutor, farväl spårmarker och farväl rapportskogen...

Eller?

Både huvudrätt och dessert för hungrig björn FOTO:Johan Eriksson Avtrycket efter björntassen är hela 14 centimeter brett. Det är nu fastställt att en hungrig björn förstörde Britta och Bengt Furenborns tre bisamhällen i skogen vid Tolfta, strax utanför Tierp någon gång mellan fredag och måndag.
 Två eller tre björnar i länet
Det finns två, möjligen tre björnar i Uppsala län. Dels den aktuella björnen som nu varit i Tolfta, en annan i närheten av Hargshamn och möjligen en till som varit synlig i Elingetrakten, dock bara vid ett tillfälle förra sommaren. Per Blomkvist, rovdjursexpert på länsstyrelsen, tycker inte att allmänheten ska oroas över att en och annan björn lufsar runt i de uppländska skogarna. Han ger i stället några tips hur man ska förhålla sig.
- Är du ute i skogen så se till att småprata för dig själv så att en aktuell björn hör att du kommer. Om du stöter på en björn, behåll lugnet, tjoa och spring inte utan dra dig småpratande ifrån björnen. Oprovocerade björnar är sällan något problem, säger Per Blomkvist.


Det var en förbipasserande jägare som på måndagen larmade Britta och Bengt Furenborn i Tolfta om att allt inte stod rätt till vid bisamhällena.
- Vi blev alldeles paffa då vi möttes av den här synen. Senare kom en rovdjursexpert från länsstyrelsen ut och bekräftade att en hungrig björn varit framme, berättar Britta Furenborn där hon står mitt i förödelsen.

Tre av fem bisamhällen ligger i en enda röra, ramar är krossade, avbitna vaxkakor ligger i en enda röra och överallt i snön finns tydliga, stora tassavtryck. Makarna Furenborn har haft sina bikupor på det här stället, som går under namnet Rosenlund, i trettio år men aldrig råkat ut för något liknande tidigare. Båda känner en viss olust över händelsen och har nu bestämt sig för att försöka hitta en annan plats för sina bikupor.
- Det är tråkigt att få fina bikupor förstörda och sedan känns det inte bra att björnen letat sig så här nära bebyggelsen. Bara 200 meter härifrån finns en gård som vissa perioder tar emot handikappade barn och ungdomar, säger Bengt Furenborn.
Per Blomkvist, besiktningsman för rovdjursskador på länsstyrelsen, var den som inspekterade skadeplatsen på måndagen.
- Det här är säkerligen samma björn som väcktes ur vintersömnen vid en jakt strax öster om Mehedeby i januari. Avtrycken från framtassarna är drygt fjorton centimeter breda så det rör sig om en stor björn, berättar han.

Björnen lockades sannolikt till platsen av det lass potatis som vildsvinsjägare lagt ut alldeles intill bikuporna.
- Efter maten hade han säkert inget emot honung som dessert, säger Per Blomkvist som tror att utbredningen av både vildsvin och björnar kan bli ett problem i framtiden.
- Man ska aldrig mata björnar samtidigt som jägare vill locka till sig vildsvin för att lättare kunna skjuta dem. Risken är att vi får soptunnebjörnar som sammankopplar människolukten med mat, säger han.
Av: Johan Eriksson johan.eriksson@unt.se