Johnny och Tomas var ute och lade spår åt varanns hundar igår - för att träna lite. Johnny fick tips som vi har varit ute och provat idag.

Johnny & Ässi står uppe vid vägen och jag går spåret, viftandes med kampen, genom en tänkt upptagsruta. Snacka om back to basic:) Fortsätter sen ca 250-300 m framåt och ser till att stanna bakom en gran (där jag snitslade). Värsta responsen från Ässi när hon såg mig gå genom rutan!

Tanken var att hon skulle ha ett otroligt drag ut i rutan pga motivationen att hon sett mig gå igenom. Trodde vi ja:)

När spåret var lagt gick vi och vallade ruta och körde ett uppletande, som gick bra trots stark sidvind. Hon jobbade bra och tyckte det var roligt.

I väntan på uppletande - som vanligt med huvudet på skaft:)

Efter det promenerade vi en bra sväng där vi gick ifrån varann och hon fick springa emellan hela tiden, det tycker hon är buskul.
Tillbaka till spåret. Jag går tillbaka (bakspårar) till snitseln, och sätter mig där med kampen som ett härligt slut, och väntar på att Ässi ska spåra upp mig. Och jo, de kommer och hon blir alldeles fantastiskt toköverlycklig såklart och vi busar som tusan. Däremot hade hon ingen klar minnesbild - enligt Johnny - och kopplade att hon sett mig gå igenom rutan, för hon agerade precis på samma sätt som hon alltid gör. Går ut rätt bra - kanske något för lågt tempo - och är otroligt noggrann i rutan. Men inte det draget som vi hade hoppats på. Å andra sidan måste vi nog göra det här några gånger för att se resultatet - hon visste ju inte idag att hon skulle hitta mig i slutet...

Och imorgon går Ässi & husse elitklasspår i Sandviken - håll alla tummar!

Nu är det vår i trädgården. Vi har en ljuvlig buske som luktar gudomligt, och som blommar nu. Ingen av oss har en aning om vad det är för sort - nån som vet?

Och en nästan utslagen björk i dagens uppletanderuta - visst är det väl en härlig tid nu...

...vilken underbar liten varelse. Så himla okomplicerad och orädd. Får sig en åthutning av Ässi lite nu och då och säger förlåt och går på igen. Fia säger ingenting, men det händer att hon tycker Bella är lite för närgången. Men morrar, det gör Fia bara på kommando:) och aldrig annars.

Hon busar och springer och får pudelrace, äter sin mat som hon ska, och rätt som det är kryper hon ner i korgen och tar en tupplur. Trots att huset i övrigt är i rörelse. Inga som helst problem med att varva ner och vila, trots att det mesta går i 140 när hon är vaken.

Pudel - fnys - har man kanske tänkt i ett tidigare liv, men här får vi omvärdera så att det står härliga till! Hon är en pärla!

Och lilla mattes hjärta, såklart: