... hade jag i veckan som var. Hade nästan slumrat in, när jag vaknar av att någon hugger mig så mycket som det bara går - i knäet. En geting!

Ont som tusan gjorde det. Och då kom jag ju på att jag nog är rejält allergisk mot getingar. Och tänkte, det finns faktiskt folk som dör av getingstick! Sambon sprang ner och hämtade allergisprutan och knyckte också i förbifarten ett blad av vår aloe-vera-växt, som han kladdade på stickstället. Jag tog ingen spruta, utan tänkte se vartåt det barkade först.

Och inget hände, utan jag somnade efter en stund.

Sen har jag haft ett knä stort som en fotboll hela veckan, hårt, rött, varmt och fruktansvärt ömt. Men nu har det äntligen börjat vänt.

Den rackarn hade väl smugit sig in genom ett öppet fönster, så nu är det myggfönster som gäller i fortsättningen. Inga mer nattliga besök, tack!

... för dopp i poolen. Inte jag - men Sofia. Hade ridit en långtur på fm, och kom hem strax samtidigt som oss efter hundtävlingen.

Vattentemperaturen mätte 17 grader. Med 25 grader i luften är det överkomligt, sa Sofia, och hoppade i. Burr.
Vi andra slappade i solen och deppade över en förlorad hundtävling...

... är kanske inte riktigt våran grej?

Som alltid börjar man där med platsliggning, lydnad och uppletande.

Fullt på platsen. Johnny och Ässi gick en jättefin lydnad (263,5 p) även om det alltid finns saker att finslipa såklart (skallet idag, bl a, plus att hon inte hade fullt på hoppet för hon slog i baktassarna), men i övrigt det såg riktigt, riktigt bra ut. Så uppletandet - som inte är hennes starka sida - en ängsruta. Två föremål och en 6:a blev resultatet, men hon jobbade jättefint hela tiden.

Så ut på rapporten vid 10 (fatta vad mycket man hinner före 10 på en hundtävling:). 6 elithundar återstod, en hkl hund bröt efter lydnaden och en ekl-hund likaså. Varmt som tusan var det dessutom.

På skicket B-A går Ässi som en raket, snabbaste tiden. På A-C likaså, på två sträckor  hade hon tjänat in 35 sekunder. Men - från C-A bangar hon. Och kommer tillbaka till Johnny. Och nere på A stod jag och väntade på skotten. Blir såklart dunderbesviken när jag inte hör några skott och sekunderna tickar och jag inser att hon inte kommer. Då har hon vänt...

Jävlajävlajävlajävlaskit!

Så besviken man kan bli! Men - shit happens. Det är bara att komma igen och ta nya tag. Inser man förnuftigt efter en stund, när besvikelsen har lagt sig. Inte är det roligt. Och hon som kan så bra.

Efter en del analyserande är det bara att inse att vi inte har tränat någon rapport alls sen vi tävlade i Botkyrka i april. Hundar är inte självgående, och vi har helt enkelt haft för mycket annat som tagit tid.

Suck.

Nästa ekl-rapport är i Knivsta i helgen, hoppas det går bättre då...

På samma tävling förra året tävlade vi hkl rapport, och då bröt hon på samma sträcka... Kan det hänga ihop?

Stort grattis ändå till Ässi-brorsan Dille  som idag blev uppflyttad till högre klass skydds på samma tävling! Hurra!

... tycks trivas bra hos oss, och tillsammans med Edwin. Nu går de ute dygnet runt. Hänger inte direkt varann i svansarna, men tycker det är skönt att ha varann. Funkar bra, this far, hoppas det håller i sig.

En jättetrevlig, social och sällskapssjuk kille. Med mycket egen vilja:)