Stackars Stora Luren och Fia. Något har hänt i huset sedan ytte-pytte-lilla Bella kom. Inget är sig likt. Ibland skymtar man  något svart i ögonvrån som susar förbi, antingen på marknivå eller en bit över. Och nej, det var inte inbillning, bara ett av Bellas pudelfnattryck. Hon far som ett skållat troll över golvet - när hon inte sover djupt på lilla örat. Och då kan inget väcka henne. Hon är fullständigt respektlös, hon reser sig på bakbenen och går emot Fia som tycker hon är ohyggligt integritetskränkande och helst går undan för att slippa närmare kontakt.

Ässi går med ett ständigt mullrande i olika nyanser och tonarter och förstår nog inte riktigt vad det är som händer. Fräck är hon också, den lilla rackaren. Om Stora Luren eller Fia har något som Bella vill ha är hon kvickt framme och nyper det när de tittar bort. Och då är det liksom gjort. Släpar omkring på skor som är större än henne själv, allt mjukt som hon kan få tag i - tröjor, sjalar, handdukar etc - släpar hon med sig var hon går. Hon är fantastiskt kärleksfull - vilket inte alltid uppskattas av Stora Luren och Fia - och blir fullständigt överlycklig när hon får uppmärksamhet (vilket hon såklart får hela tiden - var det någon som trodde något annat?). Och fruktansvärt charmig. Och uppkäftig. Och totalt orädd - går sina egna vägar både ute och inne. Och innerligt älskad. Såklart.

Kanske ett fall för Hundcoachen om några år:)?

Däremot fryser hon väldigt lätt - så ÄNTLIGEN har Clara fått köpa en tröja till henne - visst blev hon fin? Eller...

... kom i slutet på förra veckan. Storasysters klass har sålt 287 paket som jag med hjälp av tjejerna har sorterat och fördelat - så nu har jag New Body loggan på näthinnan så fort jag sluter ögonen...

Några har ringt och fått fel sort eller fel storlek - men det känns som om jag inte riktigt orkar engagera mig... Nu är det bara inbetalningen kvar och en nätt liten förtjänst till klassen på i runda slängar 9 500 kr.

Tack för det, New Body!

... gillar jag. Har sagt det förr, och säger det igen. Trots att jag bara för några år sen ansåg dem vara de värsta käringblommor som fanns. Antingen har jag ändrat åsikt, eller också har jag blivit en... naej, det är inte möjligt!

Mårbackapelle, favvo no 1 - i olika färger:

Och så vanliga pellar i olika färger på rad:

Och så en jättefin födelsedagspelle i gott sällskap:

Inte så tokiga va?

Ja, då är det dags för fånghästarna att ha en eländestid igen.

Stackars lilla Wille har ju fång sedan några år tillbaka, och han börjar känna av det nästan innan gräset ens hunnit upp i backen.

Igår kunde han knappast gå, stackars liten, så han fick stå inne hela dan och äta torrt stråhö och vila. Idag har han fått gått ut halva dan, var något bättre i tassarna än i går.

Vi behandlar med en box full med mjuk torv, torrt stråhö, hovslagare var 4:e vecka och METACAM, som vi inte klarar oss utan när det är som värst.

Lillepluttskrutt. Hoppas det ger med sig snart.

Det är aldrig roligt när djuren har ont...