Idag var det dags för lite hjälp med hästträning av Ulla, som är ovärderlig för Soffi & Prinsen.

Dressyrarbete med tonvikt på formen i alla övergångar, tempot och sitsen. Och bakdelsvändningar. Men då började Prinsen att krångla och ville inte alls vara med längre. Hursomhaver så lugnade han ner sig och riktigt samarbetsvillig innan passet var slut, så alla var nöjda och glada.

Började kalka framsidan på stallet idag, och det känns verkligen som ett evighetsgöra. Bra blir det - men vilket jobb (f*n vad jag gnäller:).

Som tur var kom hästtränar-Ulla och körde ett pass med Soffi så jag fick ta vattenflaskan och sätta mig en stund och titta lite på Prinsens dressyrpass.

Kändes välbehövligt, i värmen.

På eftermiddan sen kom en klasskompis och tillika f d granne från förr på besök, massor av prat blev det. Och inget mera kalkat den här dagen...

Men fint blir det - eller hur?