Har varit på klubben ikväll, Pudel-Bella hade andra träffen på valpkursen idag, och skötte sig jättebra enligt Lilla Matte. Soffi var med och tränade agility med Fia och det hade också gått bra, och Stora Luren och jag tränade lydnad lite halvhjärtat. Naturligtvis tycker man att ingenting går riktigt bra, och lika naturligtvis stressar man upp sig för att man VILL att allting ska gå riktigt bra - med tanke på att det inte är många dagar kvar till tävling. Och naturligtvis så blir det - åtminstone fläckvis - strul. Och naturligtvis så tycker man att Stora Luren inte är riktigt sig lik, och naturligtvis börjar man fundera på om det är sviter efter löpet, och naturligtvis blir man sig såklart inte riktigt lik själv...

Ikväll trodde Stora Luren helt plötsligt att det var ok att hoppa över sista steget på stegen! Flera gånger på raken, dessutom. Att hon inte fick någon belöning tycktes hon inte reflektera så mycket över - medan jag höll på att gå i bitar. NU! Detta är det sista vi behöver! Men så, till sist så ramlade poletten ner igen, hon trampade fint på sista steget och fick sin kamp-belöning. Puh. Undrar om det är tävlingsnerverna som börjar kännas av?

Ja, för matte alltså, Stora Luren är stencool...