... och mattes hjärta blöder. Och husses. Och hela familjens, såklart.

Ässi blev jättedålig i magen natten mellan måndag och tisdag, vilket resulterade i totalsanering av vissa delar av huset morgonen efter. Jaha, troligtvis efter att ha ätit ben, hon är inte så van med det. Ingen mat, till kvällen bara några dl kokt ris, som hon åt med god aptit. Dålig i magen var hon ändå, både tisdag, onsdag och torsdag. Men pigg och på g. Fått bara några dl ris morgon och kväll. Inatt vaknade jag av att det var dags igen, Stora Luren hade fått mera magknip. Sprang upp och släppte ut henne (i hällregnet), vilket innebär att vi har två halvtrappor till nedre botten i vårt hus. När jag så sanerat övervåningen (kl 02 inatt...) släppte jag in henne, och då kan hon knappt gå på benen... Hade stora problem att komma upp för trappan - och jag blev döorolig. Väckte husse som också fick komma upp och titta. Bäddade sen ner henne i min säng - tätt intill - inlindad i filtar och vilade en stund. Tog tempen som visade 38 grader.

Upp och googlade på livmoderinflammation, som jag var nästan helt övertygad om att hon fått...

Åkte hem till min veterinär och hängde på låset före 8. Då hade han hästdag idag, vilket innebär att han var på språng ut för att åka runt och titta på stora djur. Åk Ultuna direkt, var hans råd.
Sagt och gjort. Fullt ös mot djursjukhuset och hämtade upp Johnny på jobbet, på vägen in. Blir inskriven, och personalen sätter genast igång att ta blodprov på henne, och sen kopplar de upp henne på dropp. Efter flera timmars väntande med en sovande Storlur vid våra fötter får vi då komma in på ultraljud vid lunchtid. Och som hon ultraljudades. I minst en halvtimme höll veterinären på och tittade på alla delar av  hennes mage - och hittade ingenting som såg konstigt ut. Livmodern och allting runtomkring såg bra ut! Tillbaka till rum 4, och vänta ytterligare en timme på veterinären, som kommer och meddelar att de vill behålla henne kvar, för att se att hon piggar på sig, och så vill man se svaren på infektionsproverna och borrelia- och ehrlichia proverna. Lilla Storluren. När personalen tog henne och gick iväg, och hon vände sig om och tittade på oss, då grät jag en skvätt. Ändå hade vi talat om för henne att vi kommer tillbaka och hämtar henne:)

Det är väl riktigt överjävligt när ens djur blir sjuka. Och Storluren speciellt - hon står vårt hjärta närmast av alla alla djur vi nånsin haft och nånsin kommer att ha...

Så nu är det otroligt tomt i det lilla huset på landet (trots att vi har flera jyckar...) och vi går ingentstans utan att ha mobiltelefonen inom räckhåll.

Och längtar massor efter vår älskade Älska...

Hjälp oss nu att hålla alla tummar så vi får hem henne så fort som möjligt!

Idag är det dessutom exakt på dagen ett år sedan Ässi och Fia blev huggormsbitna och fick ligga på Ultuna pga det...

4 september känns inte som någon höjdardag... Vi kanske skulle kunna hoppa över just den i fortsättningen?