Nu börjar man ana hösten. Iaf här ute hos oss på landet, i mitten av Sverige.

Det börjar mörkna före 20 på kvällen, och när jag går upp före 6 för den sedvanliga morgonpromenaden med alla hundarna är det skumt nu. Måste nästan tända lampan i stallet när jag fordrar hästarna. Dags att ta fram reflexhalsbanden till hundarna och pannlampan vilken vecka som helst. Och sen är mörkret här. Det som vi lever med under hela vinterhalvåret - man går ingenstans utan pannlampa! Pannlampa på morgonpromenaden och pannlampa på kvällspromenaden. Och det enda man ser av hundarna är reflexhalsbanden - och ögonen:) Annars ser man inte ens handen framför sig. Så mörkt är det här, där vi bor, och inga gatlyktor finns.

Det är underbara dagar nu, solen lyser och med den kommer värmen, men man anar en skärpa i vinden som inte funnits där förut. Av höst. I morse när jag gick ut med hundarna på morgonpromenad fick jag ta fram fingervantarna för första gången i år. 2,9 grader.

Jag älskar hösten, skärpan i vinden, alla vackra färgerna. Prasslet av torra löv under fötterna. Hundar som mår bra när det inte är för varmt och inte för kallt utan bara alldeles lagom.

Att kura under en filt i soffan med tända ljus och ett kompakt mörker utanför.

Så - välkommen höst! Du är efterlängtad!