Hur vi har längtat - jag fattar inte att man kan längta så efter en hund? Å andra sidan är det ju inte vilken hund som helst:)

Veterinären ringde på eftermiddan och berättade att hon skulle få åka hem, så Johnny hämtade henne efter jobbet. När hon kom ut i väntrummet och fick syn på honom höll hon på att dra omkull den som höll i kopplet... Så hon hade nog också längtat massor!

Men nu är hon hemma, (jättehungrig!!) och verkar pigg och jätteglad, förmodligen över att få vara hos sin egen flock igen! Nu är det dietmat som gäller en vecka framöver, och lugna puckar (så lugnt det går:) och sen återbesök om ett par veckor och kolla nya blodprover...

Däremot har ju stackars Fia fått ont i magen... Men nu har vi laddat upp med hemkokt vätskeersättning och dietmat för år framöver...

Men idag har Fia inte fått någonting annat än vatten, nu blir det svält i 24 timmar innan vi vågar oss på någonting.

Måtte det bara inte vara Ässi-sjukan, men veterinären trodde säkert att de hemmavarande hundarna också skulle åka på det som Ässi haft, om det nu var en rejäl magsjuka...

Eländet kanske börjar om, mao...