... light, har vi ägnat oss åt en stund idag. Light innebär för vår del att vi "friserar" det mest akuta på vårt lilla lakritstroll. Idag har det handlat om pudelmulen, tassar, svans och så lite allmän tillklippning. Samt klor, öron och allt annat som hör till. Sen får vi hjälp av vår vän Elisabet att frisera igenom henne på riktigt med jämna mellanrum, men man kan säga att vi försöker hålla efter det lite själva:)

Och lika söt blir hon varje gång, vår lilla pudelfröken, som vi friserar henne.

Titta bara, på blicken. Den hunden går inte av för hackor, jag lovar. Och det är precis vad blicken säger.

Hon har huvudet på skaft, vårt lilla lakritstroll, hon vet vad hon vill och det med besked. En mycket livlig hund som kan säga ifrån när hon tycker att det räcker, men som samtidigt är alldeles underbar. Och som alltid är med på allt som händer.

Här i helfigur med Lilla Matte:

Det känns fortfarande som att hon växer lite i otakt, sist vi ställde upp henne såg hon avlång ut, men idag när vi tittar har benen växt, så idag är hon avlång på höjden, om man kan säga så.

Men så är hon ju bara ett halvår än, vi ska prova ställa henne något framöver så vi får en bedömning. Kan vara kul att ha, även om hon - vad utställningen än säger - är samma lilla goa pudelunge för oss. Såklart!

... snurrar nu i min bil, hela tiden. Ibland avlöser jag Winnerbäck med annan musik. Faktiskt:) Köpte Absolute Music 80's, och den går inte av för hackor. Nostalgi, nostalgi. Och massor med roliga minnen!

Här en gammal goding (?) som går runt runt runt, Big in Japan med Alphaville,

en tysk synthgrupp som står sig bra än idag:

... har vi ikväll. Lillasyster och jag, alldeles själva. Med Cola light och snacks, och så TV förstås.

Ja, och så husets tre hundar, som aldrig lärt sig förstå att fredagsmys, det är ett fenomen för de tvåbenta.

Icke så i detta huset. Det är nämligen så att husets favoritsnacks...

   ... också råkar vara Stora Lurens favoritfredagsmyssnacks. Hur i all världen det har gått till?

Men faktum är att ska det fredagsmysas i det lilla huset på landet, ja då ska Stora Luren vara med, och det med besked. Och hon kan verkligen övertala vem som helst med den blicken. Och de klappande tassarna. Och den goa nosen. Den som har en rödtott i sitt hus vet vad jag pratar om.

Det går inte att säga nej. Inte alltid i alla fall. Men oftast. Men inte tillräckligt ofta för att de ska förstå att fredagsmys bara är för husets hussar och mattar...

Så kontentan är nu att vi fredagsmyser allihopa lite till mans, både två- och fyrbenta. För Fia och Bella ser ju hur Ässi gör...

  Tur att husse är borta på kurs och slipper se eländet , han som ändå är något så när disciplinär när det gäller hundarnas fredagsmys:)

... är den här leksaken för Ässi. Det är en KAMPLEKSAK, den är GUL (kan hundar se färger?) och den PIPER!! Tre överraskningar i ett, liksom ! När det gäller att belöna Ässi är kampen outstanding, helt klart nr 1. När jag hittade den här leksaken på SM i Falkenberg var det bara: Den här ska Ässi ha (för 170 sköna kronor... till min stora lycka var den prisnedsatt med 50 % dagen efter:). Hon är sjukt galen i pipleksaker, det tycker hon har varit det absolut bästa med Bella - att få leka med (läs äta upp:) lillasysters Pipleksaker...

Och idag hade jag alltså både PIP och Ässi med mig till klubben, för att light träna lite efter sjukhusvistelsen. Bara lite fritt följ, släta inkallningar och lite kryp. Ett och annat skall (som fungerar utmärkt, kan jag berätta, med denna KAMP som lockbete:).

Bella har i vanlig ordning gått på valpkurs ikväll, och som vanligt tyckte vi (övriga familjen, dvs Storasyster och jag) att hon var solklar kursetta . Fia och Soffi har tränat på lydnadsettan. Börjar se riktigt hyfsat ut!

Nu sovera alla jyckarna sött på lurarna igen - små som stora. Lurar, alltså...

... med skogens guld - gula kantareller. Tror man kan plocka hur mycket som helst. Ikväll på hundpromenaden plockade vi två stora (oanvända såklart ) bajspåsar fulla, sen hade vi inga fler så då fick vi helt enkelt sluta titta in i skogen... För det går ju bara inte att låta dem stå kvar när man ser dem...

Och nu har höstkantarellerna börjat komma också ...

Är ordet för dagen. Eller för veckan. Ässi får dietmat på burk inhandlad på Ultuna, och är konstant hungrig, känns det som. Vi har fått restriktioner om att börja med små små portioner för att se att magen håller. Och än så länge - peppar, peppar. Ikväll efter skogspromenaden fick hon en hel burk, och var överlycklig, men ändå hungrig.

Fia fick ingen mat alls på 24 timmar, bara en vätskeersättning gjord på recept från Ultuna, men idag har hon också fått några små skedar med dietfoder. Små portioner, flera gånger om dagen, är ordinationen enligt hemgångsråden.

Och än så länge tycks de må hyfsat i sina små magar. Och Bella, ja hon äter som vanligt, ohämmat och utan diet. Till de Ässis och Fias stora avundsjuka...

Hur vi har längtat - jag fattar inte att man kan längta så efter en hund? Å andra sidan är det ju inte vilken hund som helst:)

Veterinären ringde på eftermiddan och berättade att hon skulle få åka hem, så Johnny hämtade henne efter jobbet. När hon kom ut i väntrummet och fick syn på honom höll hon på att dra omkull den som höll i kopplet... Så hon hade nog också längtat massor!

Men nu är hon hemma, (jättehungrig!!) och verkar pigg och jätteglad, förmodligen över att få vara hos sin egen flock igen! Nu är det dietmat som gäller en vecka framöver, och lugna puckar (så lugnt det går:) och sen återbesök om ett par veckor och kolla nya blodprover...

Däremot har ju stackars Fia fått ont i magen... Men nu har vi laddat upp med hemkokt vätskeersättning och dietmat för år framöver...

Men idag har Fia inte fått någonting annat än vatten, nu blir det svält i 24 timmar innan vi vågar oss på någonting.

Måtte det bara inte vara Ässi-sjukan, men veterinären trodde säkert att de hemmavarande hundarna också skulle åka på det som Ässi haft, om det nu var en rejäl magsjuka...

Eländet kanske börjar om, mao...

... stannar på Ultuna en natt till. Hon hade börjat få smakportioner idag (köttbullsstora:) av dietfoder och ätit med god aptit, och man ville se att hon fick behålla det hon åt. Däremot säger man att hon är pigg och rör sig obehindrat (till skillnad mot när vi kom in med henne...) och är pigg och livlig ute. Låter härligt. Och vad vi längtar...