Idag har det varit en typisk söndag på landet.

Clara gick upp och fodrade hästar och släppte ut dem, och rastade hundar. (Härligt med stora, hjälpsamma barn!)

Därefter långfrukost med dagstidningar, flera muggar kaffe och annan spännande litteratur. 

Efter det  fortsatte sambon med projekt vedförvaring   .  Som blev superduperbra!

Sofia och Fia åkte till TIRK och kollade hästhoppningar.

Själv tog jag Bella-Bus och gick ut med grann-Karin och hennes Maya. Hundarna älskar att leka, och vi får röra lite på oss. Ässi fick ligga hemma, nerbäddad i soffan, och titta på när husse jobbade...

Hem och mockade stallet, gav hästarna lunch och hämtade Sofia på TIRK.

Så familje-lunch.   

Sen blev det en halvtimme på spikmattan för min del, med en hund på en arm och två på en. En riktig kvalitetsstund, nästan meditativt välgörande. Mjuka pälsar mot kinden och snus i örat. Oerhört avslappnande!

Tjejerna tog en ridtur - i skritt, Edwin får ju bara gå en kortsväng i igångkörningsskedet.

Innan uppsittning, Sofia och Edwin:

Och Clara och Natta:

Sen bar det iväg:

Men bara i skritt, även om Edwin taktar mer än han går på 4 ben:)

   Men inte blir han något sämre av det, i benet. Varken halt eller svälld. Tackochlov.

Titti fick för dagen stanna hemma:

Sen blev det familjemellis med hembakt kladdkaka och grädde.

Mumselimums.   

Så kan en söndag på landet se ut... en januari dag.

... och jag är orolig.

Vaknade inatt, vid halv 3, att hon kräktes innanför altandörren. Rusade ner och släppte ut henne. Mattan var full med rosafärgat slem och skum. Slängde den i badkaret, och skurade av den. Tog in Ässi, och somnade om.

Sen har det gått för runt. Hon har inte legat mer än en kvart, tjugo minuter, åt gången, sen har det varit färdig igen. Ut och kräkas, in igen. Ut och kräkas, in igen. Fram till i morse, och under dan idag.

Jag googlade genast på "magomvridning" för att se symtomen. Kräkningar, eller försök till kräkningar, och slem och skum. Sen andningssvårigheter, och det har vi inte märkt nånting av. Däremot är hon trött och slut, och riktigt hängig. Har bara varit ut och kissat en liten sväng (förutom rundorna på tomten), sedan har hon legat nerbäddad under täcket:

Nu hittade jag ett recept på vätskeblandning som jag ska göra iordning och försöka spruta i henne:

Vätskeersättning för hund:

1 l ljummet vatten

2 msk druvsocker eller honung

1 struken tsk salt

0,5 tsk bikarbonat

0,5 - 1 l vätska per 10 kg hund per dygn.

Om hunden ej vill dricka, ge med doseringsspruta.

Skrutt-Ässi.

 Håll tummarna för att hon frisknar till kvickt! Man blir så himla orolig för sjuka hundar...

Så började hon löpa igår också...

Det är något jag funderar dag och natt på nu.

Ja, det gäller jobbet såklart .

Har idag ett jobb som jag trivs jättebra på, både med arbetsuppgifter och kollegor. Sen finns det såklart nackdelar - även om de inte är så många - med det här jobbet, som med allting annat.

Så har jag då av liksom en händelse blivit erbjuden ett nytt jobb, som känns hur intressant som  helst. Och nu har jag alltså tok-beslutsångest   .

Man vet vad man har... osv. Och vad jag har, är ett jobb med trygghet, fast månadslön, lediga helger, semester om sommaren, jobb dagtid måndag till fredag och inga helger.

Det nya jobbet är mera osäkert, obekväma arbetstider, förmodligen mycket mera jobb (eller åtminstone krävs en större tillgänglighet), tveksamt om möjlighet till någon längre sommarsemester, osäker inkomst - men alldeles säkert 1000 gånger roligare än det jag har idag. Och med möjlighet till eget företagande.

Å fan vad jag grubblar. Dag och natt. Väntar mig ett tecken i rätt riktning från Universum, men antingen kommer inga, eller också har jag missat dem   .

Så jag grubblar vidare, en stund till.

Snart måste jag nog lämna besked...

... med en riktigt god vän har jag varit ute på idag. Och smålurarna fick följa med, Fia och Bella. Härlig promenad på snötäckta vägar i mina gamla trakter.

Nostalgi, frisk luft, motion och ett mycket gott samtal. Om sånt som berör. Och som man kanske inte pratar om så ofta. Tack vännen för att du finns, och för att jag fått möjligheten att lära känna dig! Det betyder mycket för mig!

Precis vad jag behövde en dag som denna!

... är ett märkligt djur. Eller en märklig häst, såklart. Alldeles för mycket häst ibland. Och ofta har han alldeles för mycket huvud för sitt eget bästa, dessutom.   

Han har ju stått på vila sedan han började halta tvärt på Uffe-kursen på TIRK den 28 december, med vad vi tror kan vara någon form av senskada. Vi upplever inte att han har ont, är knappt kännbart svälld och han kan leva rövare i hagen utan att det ger några som helst konsekvenser. Men vila har han fått göra. För ett par veckor sedan började vi gå med honom vid handen, kort kort först, och sedan lite längre svängar.

Jag gick ut med honom en kväll i veckan, i mörkret, och utan kedjegrimskaft. Jisses vilken resa. Han hetsade upp sig - mörkrädd - och taktade hela vägen med ALLA nerver utanpå kroppen, och själv hade jag mjölksyra både här och där innan vi var lyckligt hemma igen.

Sen har det varit promenader i dagsljus, som har gällt, kan jag säga...

Idag har Sofia för första gången på snart en månad skrittat honom i 10 minuter på volten, och hon tyckte att han kändes fräsch, och ffa fräsch i benet, efteråt.

Så skönt. Nu hoppas vi att vi kan börja köra igång honom, fint och långsamt, och att allt går bra. För våran bästa strulgrålle, det är han trots allt han håller på med...   

Den här historien kan väl ingen ha missat vid det här laget. Den har mailats runt och funnits i nyhetsflashar på msn och överallt.

Om hunden som föddes med två ben och som mot alla odds träffade en matte som var beredd att jobba med honom, och lära honom gå. Med hjälp av jordnötssmör och envishet.

Och visst är historien kanske fantastisk på sitt sätt, men mest av allt tycker jag den är fruktansvärt beklämmande. Hur man kan göra ett kommersiellt jippo av en så pass defekt hund, som det här ändå är. 

Bedrövligt, och fruktansvärt beklämmande.   Tycker jag.

Klippt från Telias hemsida:

Så ska det låta!

... har jag gjort idag. Det händer inte ofta, dels för att jag har bara 10 minuters bilväg till jobbet (kan förstå de som långpendlar att det är skönt att jobba hemifrån ibland) och dels för att jag tycker att det är kanon att ha tillgång all info och teknik på plats.

Och nåt elände brukar också alltid strula för mig, de gånger jag bestämt mig för att jobba hemifrån. Antingen trasslar datan eller USB-nyckeln eller nåt annat.

Men idag skulle Vattenfall komma och plocka ner luftledningar i hästhagarna (vilket innebar att hästarna fick stå inne på långfrukost för att inte fullständigt dåna av när det kommer jeepar, grävmaskiner och traktorer farandes i hagarna), sen väntade jag en möbelleverans från IKEA med DHL, och som grädde på moset hade jag på sena em också ett möte hemma. (Sen är det ju kanon att kunna ta hundarna på en promenad på lunchen...)

Och tänk - idag funkade allting prickfritt! Tekniken, alltså! Underbart!
Tack snälla IT-support för det (för nån fråga har jag såklart alltid:)!

Men i morgon blir det jobb på plats igen!