... har jag varit på idag. Tillsammans med 79 andra frukostsugna   och informationslystna...

Härlig frukost tillsammans med inspiratörer och visionärer som delgav oss vanliga dödliga sina ideér och framtidsplaner.

Vision 10 000 och Tierp Arena stod på schemat idag.

Kände genast hur framtidstron smög sig på - tro det eller ej!

Mer om detta finns att läsa här!

Heja Tierp!

... igen.

Det var den vårkänslan det. Försvann lika fort som den kom.

Nu viner snöstormen runt knutarna igen, och elden sprakar i kaminen.

Inte så tokigt det heller, vid närmare eftertanke.

Ja - så länge man inte behöver skotta snö då, kanske...

... är det möjligt?

NEEEJ skriker hela halva vänskapssidan på Fejjan. Jo, vidhåller jag i alla fall.

Så här såg det ut hos oss på landet igår:

Trots 15 cm blötsnö på morgonen vågade sig solen fram och jaga bort en del av det som kom - och den värmde rejält, kan jag säga. Solen alltså. Sen må det vara februari och alldeles för tidigt för vår - men det var det!

Här njuter hela flocken av februarisolen - och så många 4-beningar kan inte ha fel - eller hur:)?

SEX månader - hur fort går tiden egentligen?

Men jo, det var dags för de små luringarna att fylla halvåret idag. En härlig ålder på många sätt, mindre härlig på andra   om jag säger så.

Huset ser ut som ett fullständigt kaos när hon varit ensam några timmar - och jag som trodde i början att hon skulle vara lugn och fin - jo tjena;)

Har börjat få på moppo riktigt utav mallemamman fläckvis - som ibland är sååå trött på henne. Men sen är hon rätt kul emellanåt också. Energisk som få.

Men såklart är både hon och brorsan alldeles alldeles underbara. Om det nu mot förmodan var någon som trodde något annat?

Här Blixtra med mamma Ässi - två stiliga mallisar i vårsolen....

Ja, alltså Blixtra sitter och Ässi har som vanligt en pinne mellan tänderna... Om nån nu inte skulle se skillnaden... 

... har helgen bestått av. Ja, inte hela tiden och allihopa, men fläckvis. Och lite annat smått och gott, såklart.

I lördags var det årsfest på brukshundsklubben, knappt 20 tappra själar hade letat sig dit för god mat, dryck och trevligt sällskap. Prisutdelningar för de som varit duktiga och tävlat massor under året - jätteduktiga ekipage   .

För min del var det mineralvatten som gällde hela kvällen - skulle upp och jobba på söndag morgon - så det blev en lugn tillställning.

Söndageftermiddag var det tårtkalas hos sambons brorsa, som fyller massor av år:) Massor av gott fika blev det såklart...

Men som alltid när man åker hemifrån med Blixten ensam (ensam och ensam, hon har ju tre 4-beningar till...), så är det andan i halsen som gäller.

Hur mycket sattyg hinner hon hitta på innan vi är tillbaka.

Den här gången var vi borta i fem timmar tror jag, och när vi kommer hem kommer en hel flock på... TRE hundar och möter oss, galna av glädje. Och ingen Blixten. Någonstans. DÅ var det hjärtat i halsgropen. VAR ÄR HON? (Stora fasan är ju att hon biter i en elsladd och stryker med...). Vi letade, och letade. Ingen hund. Tills någon upptäcker att det lyser i vårt stängda gästrum.

Jodå, mycket riktigt, där satt Blixten, glad som en lärka men ordentligt instängd. Och i allra högsta grad levande.

Frågan är nu om de andra 4-beningarna tröttnat på henne, och lurat in henne för att stänga dörren  - utifrån - eller om hon bara öppnat och gått in och stängt dörren inifrån? För att sen försöka komma ut, och då tänt lysknappen?

Ja, den frågan lär förbli obesvarad. Hursomhaver, det var lugnt och skönt att komma hem till ett hus där kaos för en gångs skull inte var namnet   ...

Söt när hon sover... i alla fall.