Idag har sambon sätt fyr på vårelden - en massa gammalt bråte som ska väck - och vi har pysslat en del ute. Skottat hundbajsar från tomten, plockat grenar och annan bråte från gräsmattan, röjt undan i förråd och klätt av studsmattan:

Sen tog vi en fika på poolverandan i solen (och röken från vårelden, såklart, så fort man sätter sig vinklar ju vinden så all rök lägger sig över en... lagen om alltings...). Så härligt.

Idag har hästarna fått gå i paddocken pga att vi vill att vattnet ska få sjunka undan lite i hästhagen.

Edwin - the king of paddocken - nyrullad och vacker:

Och så Wille-bus:

Häst-bästisar:

Vad tittar du på?

Då var det dags för Soffis & Edwins första hopptävling, en klubbtävling på den lokala ridklubben. Så spännande. Soffi hade en kompis här sen igår, en erfaren tävlingsryttare som var med och coachade. Skönt tyckte jag, som vaknade för fem i morse, nervös så jag mådde illa. T o m värre än när jag ska tävla hund själv...

Iväg till ridklubben, och framhoppningen gick mycket bra.

Trots många ekipage och mycket rörigt på framhoppningsbanan lyckades Soffi bygga en bubbla kring sig och Edwin och lyckades fokusera på sin häst och sin ridning. Framhoppningen gick fint, ingen vägran. Så var det då deras tur i ridhuset, och de hoppade hela banan i Klass 1 utan ett enda fel. Lugnt och sansat och mycket kontrollerat. Verkligen jätteroligt!

Så skulle banan byggas om och Edwin fick lite vila och mellis under tiden.

Under framhoppningen till Klass 2 visade det sig att han vägrat FYRA gånger på en oxer - och utan att ha kommit över var det Edwins tur i ridhuset. Det första hindret blev ekipagen erbjudna att provhoppa innan tävlingen började, så också Edwin och Sofia, och jag vet inte hur många gånger han vägrade. Kruxet är att när Edwin vägrat, sätter det sig ofelbart hos Soffi och hon förväntar sig att han ska vägra. Och vad gör han? Jo, vägrar - såklart. En hel massa gånger. Och Soffi blir försiktigare och försiktigare. Men hon fick över honom till slut, och de hoppade banan jättefint - tills de kom till det tredje näst sista hindret som var ett svart/vitt plankhinder. Då var det dags igen. Han vägrade ut sig - tre vägringar - på det hindret, men hon fick möjlighet att få över honom innan hon gick ut, och faktiskt, när hon ilsknade till (vilket hon borde gjort långt tidigare:) så rättar han sig direkt och hoppar så lydigt!

Så summarum under denna dag gick det både bra och mindre bra, men för att vara första tävlingen är vi alla nöjda. Bara att ha genomfört den! Behållningen var att Soffi kunde fokusera på sin Edwin och rida honom kontrollerat, och minuset var att hon behöver lära sig tala om vem som bestämmer när det gäller, att ilskna till - helt enkelt.

Nu blir det mera hoppträning framöver!

Här film på Soffi & Edwin i Klass 1:

... har vi varit med om på eftermiddagen idag. Så kul. Och ärligt - hur längesen är det man fyllde 30? Känns som evigheter...

Födelsedagsbarnet - f ö släktens nytillskott och tillika flickvän till sambons bror och en mycket trevlig tjej - hade bjudit in till Öppet Hus med härlig plockmat och hemmagjord tårta. Jätteroligt att träffas!

Hon hade bl a önskat sig smycken ur kollektionen Pearls for Girls som vi hade köpt, och som jag tror var uppskattat.

Sexton grader varmt i skuggan och strålande sol. Nog har våren kommit.

Snödropparna sticker upp, krokusar har jag sett och likaså tussilago.

Grannen stod i bar överkropp (!) och jobbade mot ladugårdsväggen i solen.

Jag har hängt ut tvätten på tork i solen för första gången i år. Alltid lika härligt.

Och Ässi och husse har gått årets första spår. Hälsar att det gått bra. De har anmält till några spårtävlingar under april, då det var otroligt dåligt med rapporttävlingar häromkring under den här månaden. Vi har tränat lite fritt följ, kryp och apporteringar på en blöt - men snöfri! - gräsmatta här hemma.

Härligt!

Tack och lov! Inte tvärpigg, men det går åt rätt håll.

Aptiten har återkommit och hon vill inte längre ligga ensam i nån hörna och må pyton. Härligt! Och vilken tur att vi inte har någon tävling den här helgen, så hon får vila fullt ut och krya på sig, våran bästa.

Full av inspiration och av vårkänslor åkte jag hem och plockade fram alla mina övervintrade Mårbackapelargoner. Den långa vintern har gjort att jag inte riktigt tyckt att det varit dags att ta fram och fräscha upp dem, men idag var det dagen det var dags!

Plockade fram alla pelargoner från sadelkammare, poolhus och tvättstuga, beskärde och planterade om. Vilken härlig känsla det är, att få sätta kniven i blommorna (?) och händerna i jorden och plantera.

Och solen som värmde hela tiden...

Lillasyster har gjort PRAO onsdag till fredag den här veckan, på en liten blomsteraffär på orten. Hon tyckte det var roligt trots att arbetsinsatsen kanske inte kändes så uppskattad som hon hade hoppats...

Jag var iaf runt blomsterbutiken idag och köpte ett litet alster, skapat av lillasyster i egen hög person: