Har varit risig till och från under hela påskhelgen. Lite feber till och från och en begynnande bihåleinflammation, som nådde sin kulmen inatt.

Ringde mig sjuk till jobbet i morse - kan inte minnas när jag gjort nåt sånt sist? Å andra sidan var det länge sen jag jobbade, har ju mest gått i skolan:) - och det kändes lite eländigt. Men det var nog bra. Vilade hela förmiddan med en mjuk och varm jycke på varsin sida och en filt ovanpå.

Välgörande.

Nu är det halsont också, så det blir nog ryggläge i morgon också... och knapra lite piller och andas nässprej.

Trist, men å andra sidan har jag klarat mig länge ändå... Det här är väl bara en ynka förkylning medan andra har legat i både kräkan och flunsan.

Så jag kommer igen:)

... visst var det något speciellt?

Här The Assembly med Never Never från början av 80-talet...

Idag var Sofia och jag uppe med tuppen - frivilligt! - för att titta på dressyrtävlingar för stora hästar på vår lokala ridklubb.

Både vår vän Hurris var med och tävlade, den fantastiska arabkillen som stod här hela förra sommaren, och Madde - Edwins ex-matte - med sin lånehäst Rembrandt.

Båda ekipagen var jätteduktiga, och alla andra ekipage också för den delen, helt suveränt jobbat av samtliga. Holy moses, bara att komma igång banan skulle jag tycka var överkurs...

Man lär sig mycket bara av att titta på andra, och ffa genom att tjyvlyssna på domarkommentarer!

Här Hurris - lika vacker nu som då:

Och så Madde på Remmen - också en mycket stilig häst, och väldigt mycket häst också...:

Snygga va?

... är hon inte helt bedårande?

Vi längtar...

Idag tog vi med oss hundarna och åkte ut till flygfältet vid Nygård (tror jag det heter?). Där var full aktivitet av både gokart och segelflygning, men fältet är stort och vägarna långa så vi fick också plats. Vi hade med rapporthylsa och kampgrejer, sen promenerade vi ibland tillsammans, och ibland gick vi åt rakt skilda håll och skickade Ässi mellan oss. Och tusan vad hon har sprungit! Vi strosade säkert runt i 5 km - med människofötter mätt - på det här viset, och hon har sprungit mycket mycket längre.

Innan vi åkte hem sen körde vi ett uppletande med henne, korridor på 15 m och 4 föremål. Jobbar bitvis jättefint, men ibland ser det ut som om hon bara höjer näsan och springer, på något märkligt sett. Förmodligen kollar hon om hon kan vinda in nåt, och när det inte går åker näsan ner igen.

Hon plockade alla föremål jättefint men har helt klart svårare för föremål som ligger nära, så nu måste det bli mera variation:). Hon var mycket nöjd när vi åkte därifrån. Och vi också, som fick några härliga timmar i vårsolen med hundarna.

Idag har vi sett årets första huggormsh-e - rent ut sagt! Det var en rejäl bamsing på drygt en halvmeter, som låg och solade sig slött på vägen, ca 300 m hemifrån, när vi kom i bil. Tyvärr såg vi den försent...

Nu börjar eländet igen. Jag vill aldrig aldrig aldrig mera vara med om en huggormsbiten hund, med incidenten från i september förra året fortfarande så färskt i minnet.

Nån som har något bra tips på hur man håller orm borta?

... och några foton från landet.

Här en av alla tusen tussilago som för tillfället växer i hästhagen:

Del av hästarnas sommarhage - en riktig vårbacke för tillfället:

Och så älsklingshuset i vårskrud:) från ena hållet...

... och från det andra hållet:

En underbar tid är det nu...

På långfredagen gav vi oss ut på ett träningspass med Ässi! Eftersom vi numera har björn i faggorna :( så vägrade jag storskogen. Resultatet blev att jag satt i solen i ena ändan av hästhagen medan Johnny - som anser att björnen är räddare för oss - knallade igenom hela hästhagen och en bra bit upp i skogen och bäddade en B-station. Skickade ner Ässi, som kom i fullt ös. Medan hon vilade hos mig packade Johnny ihop B och gick vidare till C. Ässi gick ut i fullt ös utan tvekan från mig på A, men går fel på vägen in i skogen (vi har en promenadstig som vi går igenom skogen, och hon höll vänster och vek av in på den) men kommer in till C i ett rasande tempo, dock frånfel håll. Från C till A går hon ut rätt väg och kommer återigen in i en rasande fart till mig. Vilar på A medan Johnny fortsätter mot D. När jag skickar tar hon samma - fel - väg igen in mot skogen, och kommer in hos Johnny på D från fel håll. Grejen är att när han sedan - efter vila - kopplar henne och går tillbaka till A, ser han att hon istället för att följa hans knixar sprungit fågelvägen och på sätt sparat både tid och benspring.

En ren händelse eller mallehjärna? Vem vet.

Här sitter Pärlan på A och längtar efter husse:

Det var längesen vi tränade själva och behållningen med den här träningen var att hon springer hutlöst motiverat trots att hon inte har drag på någon annan hund samt att det blev en del terrängskiftningar (som vi faktiskt varit dåliga på att träna hittills...).

Och ingen björn såg vi heller - peppar, peppar.