... roade vi oss med igår. Hela dagen. Grattade farfar Jörgen som fyller 70 år!

Hipp, hipp -

HURRA - HURRA - HURRA - HURRA!

Vi samlades vid stugan vid vattnet,

och kalasade hela dagen och långt in på kvällskvisten!

Ett härligt myller av ungar, hundar och om inte hembränt äppelvin,

så god mat och gott fika för de som ville!

Tack för en härlig dag & GRATTIS än en gång!

... är vad vi känner just nu.

Efter finaste Lorden, och även efter alla andra som lämnat oss, om än en tid sedan.

Sorg är ju en del av livet, något man måste genomlida och genomleva.

Det finns inga genvägar, man  måste bara igenom det hur jobbigt det än är.

Just nu går livet fortfarande lite på halvfart här, i det lilla huset på landet.

I saknaden efter fina Lorden.

Trots att man vet med förnuftet att beslutet att låta honom vandra över regnbågsbron var det rätta,

gör det ändå ont.

Så ont.

Och världen blir sig aldrig riktigt lik igen.

Någon kommer för alltid att saknas.

... har idag fått vandra över regnbågsbron, och betar nu på gröna ängar ovan molnen. Hoppas vi.

När vi träffade honom i Sundsvall hösten 2010, var det verkligen

Love at first sight.

Vi hade aldrig sett maken till vacker häst - en maffig svartskimmelskäck med ett blått öga,

och med massor av pondus.

Han har varit till stor glädje för oss alla, i både hopp och dressyr, och självklart en toppenkompis på skogsturerna...

Vi hoppas nu att du galopperar på gröna ängar utan smärta.

Och vi saknar dig så   .

Finaste Lord of Dance - vila i ro.

... på Nationaldagen!

(Tyvärr har vi inte firat den mer än att vi stått i 6 timmar i så gott som hällande regn och tittat på MH-testande av hundar, och också hunnit jobba en sväng på kvällskvisten.

Men vi har tänkt på dig, Sverige, och det brukar väl vara tanken som räknas)

... satt som en smäck på morgonen.

Märkligt. Ibland faller det på plats efter en stund.

För det mesta klickar det till direkt, och nästan innan jag förstår själv vad jag håller på med, har Bästa Blixtra förstått. I inlärningen av nya moment, menar jag nu.

Men just sittande under gång har krånglat lite och blivit lite konstigt. Att sätta sig utan att matte stannar, liksom... och säger jag SITT för hårt, då lägger hon sig. Så det är en avvägning. Som allting annat.

Igår blev det inget tränat just, dels på grund av hällregn och på grund av att jag jobbade hela dan.

Och idag på morronpromenaden bara satt det (mohahaha...)?

Jag fattar inget, men tackar och tar emot   .

Såklart!

... har jag gjort idag, i hällande ösregn. Från 11-19.

Och om det är så att man tror att spekulanterna passar på att gå på husvisningar i stället för att vara ute och påta i trädgården i regnet, ja då har man fel, kan jag säga. Så lugnt som det varit idag, var det längesen det var. Men - till sista visningen kom det ÅTTA familjer, och det räddade min dag.

Så - imorgon jobb igen. Och nya visningar.

Och då hoppas vi på sol igen!

... har vi varit och hälsat på idag. Strax fem veckor gammal, och hur fin som helst. Luktar ljuvlig bebislukt...

Och som vi längtar!

Här i korgen med boll och sovande brorsa.

Nedan är hela valpkullen fångade av Claras kameralins:

Underbara hullerombullringar.

Alla känns stabila och jämna så här långt.

Å andra sidan - vem skulle inte göra det med 10 älsklingssyskon?

Hon flyttar hem till oss under midsommarhelgen - och vi längtar...

(Och för er som inte vet, betyder Yksi ETT på finska... och det tycker vi är ett gott omen...)

... och regnet har vräkt ner hela dagen. Storm och spöregn mot sovrumsfönstret hela natten, och inte mer än fem plusgrader på hela dagen...

Efter att hundarna varit med husse ute på morgonpromenad var det bara att tända en brasa i kaminen så de fick värma sig lite. Myste i saccosäcken gjorde de, i värmen från kaminen...

Nog känns det kanske lite som att tiden är ur led?!

Å andra sidan kan det bara bli bättre...

(Å tredje sidan är det här Blixtras älsklingsträningsväder - nu älskar hon visserligen att träna vilket väder det än är, men i sånt här rusk, och även i snöglopp, tror jag hon skulle kunna komma allra bäst till sin rätt. Med detta menar jag INTE att jag på något vis önskar snöglopp eller annat eländesväder den tredje juni... men fjärr eller kryp på 40 millimetersregnigt lerigt underlag är inte något som helst bekymmer... tro det eller ej:)