Stackars, stackars Storlur.  Hon blev ännu deppigare vartefter fredagen gick. Ville ut och kissa stup i kvarten och drack massor. Däremellan ville hon helst bara ligga. När vi var ute kissade hon (eller försökte iaf) många och långa gånger - mycket olikt henne.

Vi blev oroligare och oroligare för henne. Vi googlade på livmoderinflammation och där stod just de här symtomen som hon visat (vi hade inte kollat febern), det enda som var lite märkligt var att såna här problem brukar komma i slutet på löpet, eller efteråt, inte i början/mitten som hon är nu.

Eftersom min favvo-veterinär en gång sa - när jag frågade om det var något jag kunde göra själv i den här situationen - att jag kunde ge C-vitamin och se om det blev bättre, det skulle tydligen ändra floran eller något i livmodern, och det kunde funka om vi hade tur, så gick jag och gjorde iordning C-vitamin och gav henne. Övervägde ändå om vi skulle åka in till Ultuna eller inte (fredag kväll, såklart:( men bestämde oss för att hålla koll och avvakta till lördag morgon.

Och tro det eller ej - men hon har blivit mycket piggare! Hon får C-vitamin några gånger om dan och har återigen blivit sig lik. Slutat springa ut och kissa och tokdricker inte heller längre. Nu är hon dessutom glad som en lärka inne och ligger inte och deppar längre...

Storluren är förhoppningsvis på G igen!

Vilken underbar dag, måste bara knäppa lite usla mobilbilder under hundpromenaden och lägga ut. Vi har nästan vår i luften - var har ni er? (Plats för skratt:)

Åtminstone en härlig januarisol som glatt skiner över hela landskapet och 5 plusgrader... En föraning om vår?

Fia solar i skogsbacken:

Ässi på 3-årsdan:

Hästarna njuter också i solen:

(Wille tror att min mobil är nåt ätbart:)

Väntar på matte:

Sennivikens Glädjekull fyller 3 år idag!

Grattis alla Ässisyskon!

Här kommer bilder på alla snyggsyskon (bilder som jag lånat från Sennivikens hemsida och bilden på Önska har jag lånat från Lottas & Önskas hemsida, se länkar till höger - hoppas det var ok!):

Sennivikens Önska:

Sennivikens Nöje & Sennivikens Längta:

 Sennivikens Lycka:

Sennivikens Jubel (eller Dille eller Dildo - kärt barn har många namn:):

Sennivikens Olga:

Sennivikens Iver (eller Ivar som han kallas av matte Susanne):

Sennivikens Dyrka:

Och sist - men inte minst: Sennivikens Älska (och våran bästa:):

Jullovet som kändes så långt har tagit slut. Alla dagar rann som sand mellan fingrarna. Men det är väl det som är meningen, vila, slappa, långa sovmorgnar  och göra det man vill bara. Långt borta från skolans värld.

Idag var det åter till verkligheten som gällde, upp till väckarklockan och iväg till skolan. Lite jobbigt så här första dan, men får det gå några dagar så känns det som om man aldrig gjort annat än att gå upp till klockan.

Så nu är det back to business för alla utom mej, jag har en vecka till på mig innan mitt ekorrhjul börjar :)

Fick tre jättefina änglaflickor i olika utförande av min allra bästa vän till jul.

Bara för det kommer julgranen att få stå till midsommar - skojar bara, men tanken har faktiskt slagit mig :) - för jag vill titta på dessa fantastiska  änglaflickor länge till. Helt underbara. Tyvärr gör inte bilderna dem rättvisa, men när - eller om? - kameran kommer åter från Kodak :(( ska jag låta porträttfotografera dem, så ni får se på riktigt!

Så här sista dan på jullovet före skolstart, åkte matteböckerna fram som pliktskyldigast - en liten stund. Känns väl bra att säga att man gjort nånting nyttigt på lovet iaf... kanske?

... är köket. Om det nu inte har blivit nån hundträning så har iaf köket fått sig en rejäl ansiktslyftning under lovet. Och än är inte sista handen lagd eller sista spiken islagen, men det börjar ta form - och vi är jättenöjda!

Visst är marmorkrossen urläcker!

... i ur och skur och för det mesta. Nån som alltid finns där.

Nån att deppa med när man är ledsen och nån att busa med när man är glad. Vad vore livet utan vänner?

Bästisar: