Här började det flinga så fint före lunch, för att nu mot eftermiddagen övergå i värsta snöstormen! Som en snövägg utanför fönstret...

Hundarna måste ut ändå, Ässi med träd i munnen och snö på näsan:

På tillbakavägen tajmade vi in så vi mötte skolbussen, och det blev som alltid ett kärt möte, överlyckliga hundar och glada ungar ;)

Utanför köksfönstret ser det ut så här:

Och i köksfönstret så här:

... är ett underskattat fenomen har jag upptäckt. Jag har aldrig varit någon vän av vila - helst ska allt gå i 140 hela tiden - men nu när jag försöker återhämta mig efter ledinflammationen och sviterna efter mycoplasmainfektionen har jag verkligen lärt mig uppskatta vila. Då och då.

Som balsam för kropp och själ, under en tjock filt och med en varm och mjuk jycke på varsin sida som också snusar. Underbart.

Ikväll blir det det bio med sambon - kan nästan inte minnas när vi var på bio sist? Nån av Sagan Om Ringen filmerna kanske? Känns som 100 år sen, men ikväll ska vi iaf se den nya Wallander filmen, Hämnden. Hoppas & tror den är bra, Wallander-filmerna brukar ju vara det!

Jag kommer aldrig någonsin mer att köpa en pinal med varumärket Kodak. Jag pratar om kameran som lillasyster i familjen köpte för egna pengar och som dog efter FYRA månader, och ett ärende som Kodak skött under all kritik! De har förlorat all den varumärkesstatus de någonsin haft, och det rejält och på alla plan - produkter, personal och service. Jag har mailat och pratat på telefon om denna trasiga kamera (som ännu inte kommit åter efter den andra reparationen, och då skickades den till Kodak den 11/12...), jag har varit arg, förbannad och ännu argare. Jag har sparat varenda ord i mailkonversationen och letat upp adresser till Kodaks VD och PLUS med Sverker Olofsson. För att gå vidare...

Men - så kommer ett mail ifrån NetOnNet, mitt i denna härva (där kameran är inköpt från början men där också Kodak begärt att sköta sina reklamationer och reparationer själva, utan inblandning från NetOnNet), där de ville följa upp det här ärendet där de hänvisat till leverantören, och kolla upp hur det gått, och om jag som kund var nöjd. Gissa om jag kräktes! Över Kodaks hantering, alltså!

Och vet ni vad - NetOnNet går in och tar Kodaks ansvar i detta, tar över ärendet med den trasiga Kodak-kameran och erbjuder oss en ny i samma prisklass!

Lika arg som jag är på Kodak, lika glad är jag över NetOnNets fantastiska service & personal! Tack Daniel! You made my day!

Och till alla som jag känner - titta hos NetOnNet innan du handlar hemelektronik någon annanstans på nätet!

Tänk, idag hittade jag två ryggsäckar i tvättstugan. När jag öppnade dem hittade jag skynken som det stod SBK på, jag hittade linor och halsband med rullar på - och jag har nästan glömt vad man använder dem till? Hittade hundfiltar också, så jag förstår att det har nåt med hunderiet att göra.

Nu är det längesen vi gjorde nåt riktigt vettigt... Undrar hur länge man kan skylla på löpet? Eller kylan? Och hur lätt är det inte att omskola en bruksmalle till en mysmalle? Lätt som en plätt, skulle jag vilja säga :)

Stackars Storlur...

Imorse när jag klätt på vovvarna vinterjackorna (minus 14 grader & vargavinter - igen...) och skulle gå ut, upptäcker jag helt plötsligt när jag kommer ut att jag har TRE hundar. Hoppsansa, då hade grannens Jack Russel pojke Ådi rymt hit av ren och skär kärlekskrankhet...

Ässi höglöper, och var på sitt allra charmigaste humör mot den lilla krabaten, som hon annars gärna jagar på flykten - men inte idag...

Ådi tyckte nog att det var enklare att fria till Fia (hon sympatiluktar nog gott) så han gjorde så gott han kunde, men hon tyckte att han var en ovanligt äcklig Jack Russell pojke, och undanbad sig all eventuell uppvaktning. Och det med besked.

Men nu är den lilla kärlekskrankingen återlämnad dit han hör hemma och lugnet har åter lägrat sig över den lilla gården på landet.

Upphovet till de heta känslorna - Ässi - som här lyssnar efter mus i stallet:)

... på 2 röda, känns det som. Inventering av hagar och längtan efter blåsippor igår, förbyttes snart till hästar med vinterrockar på:

Hundar med snö på nosen och träd i munnen som vanligt:

Och Fia funderar som vanligt:

Snöstjärnor på stallfönstret i solen...

Och bilen, som hann bli tvättad innan snön började falla:

Och nåt man möjligen kan tycka mer om än påfrusna grusvägar, så är det snöiga grusvägar - det slår det mesta...

Japp, så ser det ut hos oss idag. Hur har ni det?

Eftersom min ledvärk/inflammation/whatever-it-is inte vill ge med sig, äter jag - med mina mått mätt, och jag tar knappt alvedon i vanliga fall - massor med piller för tillfället, för att försöka få det elaka viruset - eller immunförsvaret eller vad det nu är som spökar - i schack.

En kortisonkur - Prednisolon:

Parallellt med antibiotika - Doxyferm:

Och som grädde på moset antiinflammatoriskt - Diklofenak:

I olika doser. Till olika tider. Och att hålla reda på vilket piller som ska ätas när och i vilken mängd, det kräver sin kvinna.

Så idag, till middag, när jag satt och läste på burkar och räknade piller, sa storasyster och lillasyster, att vore det inte bättre att jag skaffade en sån där låda du vet, en sån som mormor har...

Jag tror dom menar en dosett, ni vet en sån där röd med en massa olika fack för olika piller och olika dagar, förmodligen så man inte ska behöva blanda ihop allting...

Är klockan verkligen slagen för dosett, tror ni? Kan väl inte vara möjligt...