... ungar och hundar - hur mysigt som helst...

Bara sitta nära och kramas. Livskvalitet.

Kylan håller i sig, idag har vi haft runt 10 minus hela dan...

Det är vantar och mössor på för oss tvåbenta, och ibland får hästarna dubbla täcken och hundarna får också vinterjackor på. Men härligt är det, vintern när den är som bäst. Sol och minusgrader.

... är en dansk filmregissör och manusförfattare vars alster jag gärna ser.

Mycket speciella - och många gånger otäcka - filmer. Den första jag såg var Breaking the waves med Stellan Skarsgård och Emily Watson i huvudrollerna - och detta bara av en händelse. Den filmen grep mig oerhört, och jag tycker än i dag att det är en av de absolut bästa filmerna jag sett.

Nästa film jag såg av honom var Dancer in the dark, där sångerskan Björk har huvudrollen och spelar en nästan blind mamma som arbetar ihop pengar till sonens ögonoperation - också väldigt sorglig. Också den fastnade väldigt starkt.

Nu i dagarna har jag sett Dogville, också av von Trier, med Nicole Kidman i huvudrollen som Grace, som på 30-talet kommer till en liten by, Dogville i Klippiga Bergen på flykt undan gangsters. Invånarna i den lilla byn gömmer henne, men kräver motprestationer som hela tiden ökar i omfattning.

Bitvis en riktigt jobbig film att se - men riktigt bra!

Nästa film på tur är Manderlay, som ligger här hemma på DVD och väntar. Alla dessa filmer är väldigt annorlunda och gör ett väldigt starkt intryck, och visar många gånger vad människan kan drivas till att göra eller utföra under olika förutsättningar. Riktigt otäckt, som sagt, många gånger och mycket tankeväckande...

Ässi är låg. Inne, inte ute, där är hon som vanligt. Har inte varit med om detta förut, hon brukar kunna bli låg efter löpet, inte under - nån som har någon erfarenhet av det här?

Hon vill bara vara nära matte eller ligga i korgen - och det är inte likt henne... Ute däremot är hon som ett skållat troll, precis som vanligt m a o.

Vi ligger lågt med träning, i ärlighetens namn inte på grund av löp utan mera beroende på köks-renoveringar, mycoplasmainfektioner och kanske kanske en allmän motivationsbrist :)

Äntligen - efter 7 sorger och 8 bedrövelser, åtminstone enligt sambon - är vedspisen på plats, proveldad och premiärkokat kaffe på den. Finns fyra plattor att laga mat på ovanpå och en ugn för den som vill baka...

Och värmer rejält, trots att eldningsluckan inte är så stor. Underbart, och speciellt idag också:)

Fantastiskt fin - eller hur? En Skoglund & Olsson, Gefle, tror den är tillverkad någon gång på slutet av 1800-talet.

Tur man inte är snickare, säger jag, för då vore man aldrig ledig:) 

Nu är återstår bara kakel - och städning...

Idag är en riktig vinterdag. Vaknade i morse till minus 19,6 och vid lunchtid hade termometern stigit till minus 17,6 - vad sägs om det?

Hästarna fick ta långfrukost inne (i nollgradigt stall - kändes som vardagsrumsvärme jämfört med ute :) och sen komma ut framåt lunchtid med dubbla täcken och massor med hö.

Fia fick vi gå in med, hon blev så kall om tassarna så hon gnydde. I stallet gick det bra, men inte ute. Det fick bli Ässi och en mycket kort prommis, det är kallt om rumpan även för en malle med nästan minus 20...

Underbart vackert är det iaf, även om det är nästan för kallt för att vara ute. Här en översnöad kärve:

Och så älsklingshemma - eller Drömkåken, som sambon säger...

Igårkväll kom det mellan 5-10 cm snö och idag är det nästan minus 20 - det måste väl nästan vara varga-vinter, åtminstone i våra trakter?

Eftersom jag fortfarande går och känner mig småynklig, sjuk och eländig och sambon bara jobbar på i köket blir det inte mycket vettigt gjort med jyckarna. Idag tog lillasyster i familjen och jag en skogsprommis med hundarna i snöbyarna. Underbart är det, 5-6 minusgrader och lätt snöfall. Hundarna ser ut som snöloppor...

Ässi - som alltid med något i munnen:)

Och så Fia:

Härligt med vinterlandskap - våran promenadväg:

I skogen:

Orolig vinterhimmel:

Och mycket riktigt, mot kvällningen började snön vräka ner och det har kommit en hel del ikväll...

Ässi inledde så det nya året med att börja löpa, exakt den 1 januari. Så nu vet vi vad vi har framför oss under några veckor. Hon har varit lite låg de här första dagarna - inne, men ute är det lika full fart som vanligt.

Och så Edwin, vår Strul-Grålle... hans ben är mycket bättre men då kommer nästa krux. Han ska ha Metacam (antiinflammatoriskt) oralt i 4 dagar - och detta innebär en maktkamp som heter duga. Den hästen har för mycket huvud för sitt eget bästa, brukar jag säga, och det gäller också här.

I klartext innebär detta att han vägrar få nånting inputtat i sin mun som han inte själv väljer, och det yttrar sig då genom att han står mera på bakbenen än på alla andra ben. Men jag kan vara jävelusiskt envis också, och faktiskt, idag på tredje dagen resignerade han snällt (efter en halvtimme :) och lät mig ge honom den sista halvan av sprutan i munnen på honom... men det bar honom emot, jag lovar. Men jag tror han inser att den här vidriga människan inte kommer att ge sig :)

Konstigt är det med de här djuren som ger en huvudbry och som betraktas som jobbiga och besvärliga och knepiga att hantera - det är ändå de som kommer ens hjärta närmast och det är också dem man minns länge, länge efter att man skiljts åt...