Så var det då dags för pudelpälsvård igen. Jisses vad mycket pälsvård det är med pudel, kan jag berätta. Nästan för mycket:)

Här är det lilla matte som tvättar och duschar och balsamerar:

Och då är man inte så kaxig, kan jag säga, när den yviga pälsen ligger i våta slingor ser man rät ynklig ut trots att man är en working poodle:)

Men sen får man mysa lite i mattes famn insvept i handdukar, det är inte helt fel...

Och efter lite hårföning blir man som en splitter ny pudel:

Nu klarar vi oss några veckor igen. Både pudeln och mattarna.

På kvällningen har vi varit ute med alla tre hundarna. Vi lade spår till Bella och Fia och körde ett litet uppletande med Ässi. Bellas spår gick utav hut - hon är helt sanslös på att spåra. Denna gång ett gärdesspår, det första för hennes del. Som slut la vi en mini-kong som hon gillar, men när det gäller spåret markerar hon bara och vill gå över - lusten att spåra är större än föremålsintresset i det här sammanhanget. Där har vi något att jobba på, men än får lusten att spåra vara tyngdpunkten. Hon är förbaskat duktig för att inte vara 5 månader fyllda (imorgon:). Så var det Fias tur, även här gärdesspår. Hon höjde näsan och tappade spåret (är otålig och vill hitta slutet - en pyramid av Frolic - direkt, här och nu!), vilket innebar att vi fick gå tillbaka och låta Johnny ta över (då han visste var han gått och inte jag). Med lite pushning spårade hon ända till slutet och fick sina älskade godisar. Vilken lycka. Körde ett litet uppletande med Ässi (mtp vattensvanseländet) men hon är med i 140 när det gäller att jobba. Vilken hund. Busade upp småhundarna lite och sprang iväg och busade med grejer i rutan - vi har aldrig kört uppletande med dem tidigare - och visst fanns ett visst intresse för att springa in i rutan och kolla, men när föremålen låg för djupt in (knappt 10 m) tappades intresset lite på vägen. Men en bra början...

Alla hundar var nöjda och trötta när vi sen vände hemåt, och kommer garanterat att sova gott på både lurar och vattensvansar ikväll. Vissa med lite hjälp av Magnecyl, såklart.

... har vi varit till idag. Jag och tjejerna och min mamma. För den som inte varit där kan jag säga att det är värt ett besök. 3000 kvm kläder, skor, hemtextil och gardintyger, husgeråd och presenter. Allt under ett tak.

Tjejerna handlade hejvilt, idrottskläder till hösten, nya skor och kläder. Det blev alldeles för dyrt. Såklart. Men nu är det gjort.

Thuns hemsida hittar ni här.

... (eller svansförlaming eller water tail) är ett riktigt elände. Och jo, Ässi fick tillbaka det efter badet i Strömarens 21-gradiga vatten, som tydligen var för kallt för hennes känsliga svans. Nu är hon lite låg och har lite ont (som vi lindrar med en halv Magnecyl morgon och kväll) och tycker inte riktigt att livet är på topp...

Så här ynkligt är det, med svansen. Och högre upp kommer den just inte. Jo, kanske, när matte eller husse kommer hem. Men sen faller den igen. Vi hoppas det går över fort, och sen är det slutbadat för den här säsongen för Ässis del. Tyvärr.

... har vi varit till idag. Efter stall-kalkning och lunch packade vi hundarna och åkte till sjön. Underbart. Tjejerna och hundarna badade nästan hela tiden, själv solade jag och läste Nattfåk av Johan Theorin (som är riktigt bra!).

Ässi simtränade hela eftermiddagen...

... vilket resulterat i vattensvans, så nu blir det eländigt några dagar framåt. Massage, värme och magnecyl. Stackars liten - när hon älskar att simma... Idag var det 21 grader i vattnet, och förmodligen är det för kallt för henne, när hon badat i sjön tidigare i sommar har det varit 25-26 grader och då har det gått bra....

Fia simtränade lite för att hon måste...

... medan Pudel-Bella torkar på bryggan:

Innan vi åkte hemåt kom Jörgen och Susanne så vi fick en pratstund och lite glass innan hemfärd! Mums!

En härlig eftermiddag!

Den här gången är det utsidan av stallet som får sig en omgång med kalken. Vilket slitgöra - men bra blir det, när kalken torkar. Och vitt. Däremot är man lika vit själv efter avslutat jobb.

Storasyster och jag kalkade vägg idag, och jag kan inte säga att vi direkt storgrät när kalkpåsen tog slut...

Nu är det bara tre sidor kvar - två långsidor och en kortsida...

... från Claras nya Nikon kamera. Titta vilken underbar pudelunge vi har! Hon blir 5 månader nu på onsdag, och är precis allt vi inte trott att pudel ska vara. Framförallt arbetsvillig, full av energi och bus och mycket snabbtänkt! Och lättlärd! Precis hur kul som helst, med andra ord.

Här är hon, i Claras kameralins, med glimten i ögat - som alltid:)

Och rosett - jo tjena - 10 minuter, sen är den väck. Bella är nämligen ingen rosettpudel har vi upptäckt, hon är en working poodle:) När IPO-träningen drog igång på träningslägret i Härnösand slängde hon sin rosa rosett by west och skrek efter att få bita i ärmen.

Nåja, nästan iaf:)

Här slappar hon i gröngräset efter ett lekpass med Fia, som hon bara älskar. Glädjen när hon fick återse Fia efter 5 dygn i Härnösand var betalbar - hon var fullständigt överlycklig. Och glädjen var besvarad, kan jag lugnt säga.

Vänskap, tror jag det kallas.

Kantarellerna växer ju vilt, plockade en bajspåse full (den var tom innan jag började:) på rapportträningen idag, och nu på kvällspinken med hundarna hittade vi ännu mera. Inget att plocka i - mer än min jackhuva. Och så fick det bli... Ibland har nöden ingen lag - och inte kan man ju låta dem stå kvar...